Annas Finaste

Kapitel 27

Vid frukostbordet imorse;

Ingen kommer och äter när man ropar. Fjärde gången tar white trash mamman i så att lila ådror bultar på halsen. Då kommer dom.

Är dom påklädda? Icke.

Är dom stressade över att inte hinna till skolan? Icke.

Är de upprörda över att det inte står O´boy på bordet. Oh yes.

Jag kör ner filmjölk i halsen på bebin medan jag fräser och gormar att nu minsann blir mamma arg och förbannad.

Lucas vill inte äta. Pappan får psykbryt. Theo tar gärna över mina vredesutbrott då han anser att jag;

1) Inte är tillräckligt hotfull.

2) Är lika skräckinjagande som Christopher Robin, när jag blir mitt argaste.

Theo lyfter ut hungersstrejkaren Lucas, placerar honom på terassen utan skor och smäller igen dörren med en smäll som vår tyska granne sent ska glömma.

Naturligtvis står inte Lucas kvar på terassen när Theo 10 minuter senare öppnar dörren för att mottaga hans djupa ånger. Ungen har rymt.

Hela tattarfamiljen ger sig ut på ägorna och ropar hysteriskt efter Lucas. Han kommer inte. Skolan börjar. Han kommer inte.

Grannarna står hukade bakom sin storblommiga gardiner och ser med avsmak på hur tattarfamiljen börjar springa upp och ner i skogen, in över grannarnas grönsaksland och huka sig ner för att glutta in under deras bilar, i jakten på en bortsprungen unge utan skor som uppenbarligen tog chansen att fly från dårhuset.

Mamman skäller på pappan. Pappan skäller på mamman. Och hela tiden, precis hela tiden står en liten pojke utan skor och smyger på oss i skogen.

Casper graderade sig härom veckan på tae kwandon. Det betyder att han visade upp det han lärt sig under terminen i syfte att ta ett gult bälte. En grad bättre än vitt.

 

För att ta gult bält var Casper tvungen att ensam inför allas kritiska ögon visa olika sparkar och slag, dessutom avslutade han med att klyva en planka på mitten med en dödsspark. Mitt mamma hjärta gjorde en volt av stolthet. Han är som född till att kill, kill, kill!

 

 

Jag vill ju ogärna skryta men han är vely, vely vig, min pöjk.

Casper med sin nära 2 meter långe tränare Roger.

 

Jag vet inte vem som var svettigast, barnen eller mamman, som sprang som en ekorre efter galet rastlös och missnöjd bebis.

 

När barnen övade sparkar mot huvudet, kröp jag sick sack mellan dem på alla fyra efter Hugo och fick en brännskada i nacken av Caspers mördande blick.

 

 

-Titta mamma, jag klarade det, jag fick gult bälte!!!

 

-Ååååh vad stolt jag blir, än mer stolt om du vänder på kepsen, älskling!

 

-Jag vägrar, jag ser ut som en tönt då!

 

-Jag betalar 20 kronor om du vänder på kepan.

 

-25 kronor, och jag vill ha dom först.

 

(Suck-pust-stön)

 

-Så där, nu kan mamma ta ett fint kort på dig och bältet.

 

Tre killar passerar mig vid ICA.

I famnen bär de ett flak Joltcola och tre tetrapack pucko. Alla är klädda i mysbyxor.

Jag kväver en impuls att fråga;  "Het dejt ikväll?"

Jag och Theo står ramför en utmaning större än Sverige Demokraternas vallöfte.

Vår tvättstuga ser ut som pundar heaven.

Vi måste städa.

Vi vill inte städa.

Jag vill hellre flytta ifrån huset än att städa upp i tvättstugan. Jag vill hellre ge
200 000 kronor i rabatt till köparna för att lyxvillan de tar över saknar dräglig tvättstuga, än att städa den. Jag vill hellre köpa en ny tvättmaskin och smuggla in den vårt sovrum. Jag vill hellre....

Haft en pleasent dag ute i svärmorsidyllen, ätit kyckling och myst med hela stora familjen, Hugo tog ett premiärdopp. I fågelbadet.

 

 

Då vet du att du är ytterst viktig. Ytterst.

Och jag som undrade varför jag plötsligt tredubblade antalet besökare på min blogg.

Plötsligt vallfärdade guds alla människor in och ni är ju så hemliga, så man vet ju inte vilka ni är, men nu har jag hittat den skylldiga källan, läpparna som förde er hit.... 


SÅ nu undrar jag inte längre vart ni kommer ifrån, now i know...

Idag är det morsdag och jag gissar att hela Facebook kommer att svämma över av skryt från mammor som blivit uppvaktade med choklad och flora nu på morgonen.

Själv firade jag morsdag redan igår på ett annorlunda sätt. ett sätt som jag tror att få facebooktöntar kommer att skryta om idag.

Jag och Theo testade partnerbyte.

Jag ringde till vår granne Fredrik och frågade om han var intresserad av ett tillfälligt partnerbyte.

Låååång tystnad.

-Alltså, du får Theo av mig om jag får ha din fru för mig själv i några timmar.

Låååång tystnad.

- För att förtydliga mitt ärende lite, Theo vill se matchen ikväll, det vill du med, gör det ni, så super jag ner din fru och skickar hem henne när hon är tillräckligt lättfotad och vinglig.

Deal. Så gårdagens afton bidde till lots of tjejprat, champagne, choklad och idel skvaller. Lovely!

Utifall att Theo missar att han är skyldig mig något dyrbart idag har jag rosa-stylat matbordet.

 

Nu ser det ut som om allt är i sin ordning här hemma. Morsdagspresenten kommer jag sannolikt att få i natura. Theo tycker att det är det mest värdefulla han någonsin kan ge mig.

 

Så sant.

 

 

Låtom mig berätta om vår underbara lilla byhåla Ösmo. En gång om året rustar Ösmo för stor marknad med tillhörande kalas. Priskrossaren, korvmojjen och ICA förvandals till en storslagen karnival, lite i klass med utlandet.

 

Alla var där, tanterna som jobbar på ICA, utarbetade mammor med inte fullt lika utarbetade barn-höga på sockervadd, några optimistiska jävlar tog med sina hundar, lodisarna från bänken utanför Priskrossaren, överklassen och en och annan tattare, ALLA var verkligen där!

En miljard stånd radas upp där alla säljer samma smörja till olika höga priser beroende på hur blåst man antas vara av säljaren.

 

Kön till bankomaten är oupphörligen 20 meter lång eftersom att en rad orutinerad marknadsbesökare dyker upp utan kontanter vilket förstås är ett stort misstag.

 

- 75 spänn ska jag ha. Rostfritt! Väser säljarna mellan tänderna och nickar menande mot den djupt plågade och uttråkade mannens plånka, Annars kan du glömma den här guldglittriga kepsen!

 

Mmm, man måste vara streetsmart för att överleva en dag på Ösmos marknad, mest rutinerad är man om mannen lämnas hemma. Men ta med hans plånbok.

Det kostade 35 kronor per barn att få åka några varv i karusellen.

Så 70 spänn tickade för varje varv barnen ville åka.

 

Två prakt-lodisar drev karusellen.

Den ena kedjerökte och tog betalt av förtvivlade föräldrar, den andre lodisen spände fast ungkräken och sprang igång(!) karusellen. När den sen skulle stanna sprang han bredvid karusellen tills han fick tag i en bygel och bromsade helt sonika genom att köra ner hälarna i golvet.

 

Nej, det såg inte klokt ut.

 

Det är vid såna tillfällen mitt hjärta flödar av kärlek till lilla Ösmo. I vår by, bor det original utöver det vanliga, slå det om ni kan era Brommatöntar!

...är det MIN tur att panta burkar, fattar ni!!!

Jag dyker upp som en bag lady med fyra kassar pantburkar i famnen och vad händer då? Jo, en rutinerad gubbjävel kommer ångandes förbi mig med en kundvagn lastad med 3 SÄCKAR tomburkar.

Jag liksom hörde honom på håll, komma skramalndes, jag kunde känna hans flås i nacken för att slutligen få se hans nerhasade jeansröv med hårig springa rusa om mig och mina fyra prydliga pantkassar. Jag såg rött.

Den jäveln!!! Och jag som ALDRIG pantar burkar och tar upp andra burkpantares liv, fy vad orättvist, jag blev så förbannad att jag gav honom kisande ondskeblicken och fräste;

- Ska du panta allt det där?! Är det inte mindre genant att panta sitt grava alkoholintag i lite olika maskiner?!

Då hånler gubbjäveln mot mig och svarar trotsigt;

- Nej. Jag ska panta allt det här nu. ALLT.

Spring för ditt liv om du ser mig på stan gubbe.

...med perfektion och klänningar som kostar mer än en årslön, det här mina vänner är som terapi för själen, se, lyssna och njut!

Det finns ett par i kanada som har en 5 månaders baby, som de döpt till Storm.

Föräldrarna har vägrat att avslöja barnets kön för att i sann hippie-anda låta barnet själv välja sina kläder och leksaker.

Jag måste erkänna att det är ett väldigt spännande statement, här är vårt barn, liksom.

Skulle ni våga hemlighålla ert barns kön första året från släktingar och vänner? I Kanada är folk helt hysteriskt upprörda för det här, man kan fråga sig varför. Barnet lider sannolikt inte.

Hugo har mest klassiskt pojkfärgade kläder. Han har några rosa T-shirts förvisso, men när han hade en rosa napp i munnen så blev vi tillsagda och tillrättavisade av hur massa folk som helst, så den fick vi lov att plocka bort, för allas trevnad.
För de vuxnas skull.

Är vi för inskränkta i vårt ljusblåa bubbelgumsrosa tänk, eller ska flickor och pojkar märkas upp i separata kläder?

Jag och Theo har legat uppe halva natten för den här filmens skull, den är helt magiskt bra och rolig, se se se!

 

Den handlar om en kille som raggar upp tjejer på krogen med en rätt lam lögn om att han snart ska skilja sig, eftersom hans fru är en genomhemsk människa. Tjejerna ställer förfärade upp på att trösta den stackars bedragna mannen och tjejerna flödar runt honom.

När han träffar sitt livs drömkvinna och redan har trasslat in sig i lögnen om att han snart blir kvitt sin manshatande fru, kräver hans drömtjej att först få träffa ragatan. Varpå han tvingas anlita en låtsasfru.

Man skrattar sig fördärvad hela tiden, så det här är ett måste!

Ladda, köp, hyr!

Lucas: Borta bra, men hemma bäst, mamma!

Jag: Precis så!

Lucas: Fast jag tycker att fika är bäst.

Jag: Fast inte bättre än vårt hus väl?

Lucas: Var jag tvungen att välja skulle jag helst vilja bo i en kladdkaka.

Theo tvingar mig att koka te.

Efter tretton hintar och fyra hot om att det skulle vara förnöjsamt att dricka te, ger jag slutligen upp. Jag lomar ut i köket och kokar te.

Det är kärlek det, och jag blir belönad, när jag kommer tillbaka mumlar Theo i mitt öra;

- I love you bitch.

- I love you whore, viskar jag lyckligt tillbaka.


Små små ord av kärlek, och vet ni, vi har sagt så sen vi låg träffades första gången, visst är det vackert?


En av våra vänner kallar sin fru för "Gumse-lumsan" en annan sin för "Lilla älsklingsfittan" Små små ord av kärlek som är rätt olika men ändock  betyder samma sak, me like!

"Mitt ena öga är knallrött. Men nu har jag hällt antibiotika rätt in i ögat. KILL KILL KILL bakterierna. Det går inte att beskriva hur skönt det är att hälla antibiotika rakt in i ögat"

 

Vackrare sensuellare har ingen av mina vänner kunnat beskriva sina små krämpor och sjukdomar!

 

Är det bara jag som vill bli sjuk?

 

Sex och petting är så 2010. Bakterier är den nya tidens erotik.

Ge mig.

Det är så sjukt stökigt här hemma idag. Jag känner mig attackerad från alla håll och kanter, på toppen av det har jag också en liten ettåring som vacklar omkring här hemma som ett litet fyllo och river ner diverse redan välstädade ytor samtidigt som han skriker och galer som en muslimsk böneutropare.

Helst vill jag bara ta bilnyklarna och dra härifrån. Det enda som hindrar mig är att det är så jävulskt stökigt i bilen också.

I´m trapped!

Jag har hittat en blogg där en desperat mamma kämpar för att hennes 10 åriga dotter ska slippa åka med sin pappa till USA där hon ska stanna i 5 veckor (om han inte fullföljer sitt hot och försvinner för gått)

Upplägget är så här; Dottern tvingas följa med sin pappa som varit frånvarande större delen av hennes liv. Han tar henne till sitt hemland, USA, där han ska jobba 11 timmar om dagen, under de 11 timmarna ska dottern vara hos släktingar hon aldrig har träffat i hela sitt liv. Dottern vill absolut inte åka, hon mår illa och har sagt att hon inte vill leva längre.

Sveriges rättsystem kan inte hjälpa henne, trots att vi har lagar som säger att när barnen är stora nog att kunna ge uttryck för sin egen rädsla och trygghet ska detta vägas in i beslutet. Tre kommuner har hittills skitit totalt i detta.

De säger att om pappan redan hade kidnappat henne en gång, hade de inte behövt skicka dottern till honom en gång till, Ha ha ha! Men eftersom han bara hotat med att försvinna med flickan för gått, är det inte tillräckligt för att hon ska få stanna hos sin mamma.

Läs mammans panikångest blogg hääääääääär

Sveriges mest lästa bloggförfattare Kissie vägde 70 kg för ett år sedan.
Det gör hon inte längre, hennes hemlighet;

Förtäring av Barnmatsburkar till, frukost, lunch och middag

Upprepande av  följande Mantra " Jag har inte ätstörningar, jag har inte ätstörningar, jag har inte..."

Peppning av tusentals imponerade trettonåringar, som hejar och drömmer om att bli lika kvinnliga som Kissie själv.



Ska vi svulla hela veckan ut och haka på from måndag?

Theo ringde nyss. Det blåste och fladdrade och brusade like hell i telefonen och det var omöjligt att uppfatta något annat än vokaler av det han sa.

Eftersom han tycktes ha mycket att säga och jag inte hade något bättre för mig gjorde jag en klassisk fru;

Jag låtsades lyssna och pysslade istället i hemmet medan han brusade i mitt öra och när jag misstänkte att han inväntade min åsikt i andra änden sa jag lite förstrött " Ja just, det blir bra det. Mmm, håller helt med", osv.

Nu undrar jag bara vad jag har hållit med honom om.

- Älskling, jag sticker ner en sväng till Danmark, de har ju laglig prostitution där.

- Ja just det, det blir bra det!

Den som lever får se...

Vi åkte ut till Annika och Danne idag. Hemma i lyxvillan var det frid och fröjd, som Annika sa och syftade på att hennes man dragit iväg för att jobba bakom kulisserna på Gladiatorerna, som spelas in i dagarna tre den här veckan.

Dannes jobb där är att knäcka rätt alla sargade galdiatorer med sina magiska kiropraktorfingrar.

 

Minns ni att jag berättade att Theo blivit skadad, och att hans lätt berusade fru inte var istånd ens att skjutsa honom in till sjukan?

TaaDaa! Så här ser mitt dåliga samvete ut den här veckan. Nu tvingas han gå med armen i en mitella. Eller heter det nutella? Eller har han armen i en nutrilett? Skitsamma, ni fattar ju vad jag menar.

 

Han har så ont att han får gå med armen i en inte allt för klädsam påse på magen, men som plåster på hans onda axel (som fick ta emot 95 kg Theo när han skulle göra ett avancerat döds-skutt på taj kvandon och landade med ett brak på axeln) så får han, enligt egen utsago, under inga som helst omständigheter göra hushållsarbete eller bära runt på egen avkomma. Hugo.

Sara & Theo

 

Familjen Wiklander bjöd hem oss på middag. Vi hade med oss barnen. Man måste våga för att vinna.

 

Dom har ju tvillingar i samma ålder som Lucas så det skulle bli så trevligt att få umgås lite som en enda stor italiensk maffia liksom. Och det var det. Det visade sig nämligen att barnen kunde springa ner 300 meter från huset och spela fotboll på en gräsplan och lyckan var gjord.

 

Som den ömma moder Sara är, har hon redan lärt sina flickor effektivt självförsvar mot pedofiler (se bilden ovan) Alice och Stella vägrade nämligen att lämna huset utan vattenpistolerna; "Om det kommer en tjuv och vill tjuva mig så blåser jag skallen av han" som Alice mycket allvarsamt sa till mig.

 

Men Stella glänste också med briljanta och knivskarpa analyser av sitt stora intresse; människans anatomi " Alla människor har ett huvud, det behöver dom"

Å tänk, då vart Sara nästan tårögd av stolthet. Ha ha ha!

 

I ett moln av osande hett testosteron står alfahannen Pontus och spetsar köttstyckena så att alla grannfruarna blev alldeles knäsvaga och började åma sig ut i trädgårdarna.

 

Världens göttaste middag hade de gjort, lite för mycket av allt, vilket resulterade i att vi satt i timmar i ett slags matkoma och hoppades att Hugo inte skulle vakna och att de pistolutrustade förskolebarnen inte skulle hitta hem från fotbollsplanen. Men ack, den önskan slog inte in.

 

Supertrevligt hade vi iaf, jag lyckades till och med sno med mig en tidning i ett obevakat ögonblick, samma tid och plats nästa vecka?

 

Plötsligt skulle alla byta sovrum med varann, vilket betydde att alla sängar skulle flyttas om.

 

Lite som att bevittna manligt förlossningsarbete kan jag avslöja, men jösses vad nöjda alla blev efteråt.

 

Nu sover Casper i vårt gamla sovrum, det är liiite större än hans gamla pojkrum får jag villigt erkänna, nu har han 24 ljuvliga kvadratmeter att strö ut sitt lego på. Och han är kung på att göra det...

...kärlek och skoj att ge er i form av bilder från helgen, och bara just därför funkar det inte.

Jag återkommer imorgon. Med bilder och kärlek.
Obs! Inte porr alltså. Jag vet  hur lätt ni läsare svävar iväg i era förhoppningar.
Vanliga trevliga bilder. Det får duga.

Jag och min rara granne Anna har en underbar fredagstradition; Cocktail Hour!!!

När våra män, med tillhörande barn, åker på Taj Kvando (näe, jag har inte lärt mig hur det stavas än) så hänger vi hemma hos varann med varsitt vinglas vilket so far, har varit helt fantastiskt, tills idag.

Vi är hemma hos mig, Anna ska just avslöja vilka av hennes tre barn som varit planerade och spänningen är skyhög, när dörren slås upp och en äkta man (min) stormar in och avbryter allt med ett;

- Jag är skadad! Jag är skadad!

Normalt sätt är det här inget som familjen direkt reagerar på, men just idag ser han faktiskt skadad ut, på riktigt.
Hela armen hänger likt en grobian och Theo ser verkligen illa däran ut. Inte på det här patetiska "Jag är förkyld och bara en avsugning kan bota mig nu" manliga sättet ut. Skadad på riktigt.

Han går över till grannen, syster Tobias, som jobbar på SÖS och han kräver att Theo ska åka och röntga sig. Bums. Nu.
ÅK!

Jag grips av otroligt dåligt samvete och erbjuder mig genast att köra honom. problemet är bara att jag, tack vare min och Annas grundliga cocktail timme är grundligt packad på tre glas vin, och därför tittar Theo på mig med djup avsmak och döda ögon när jag kärleksfullt sluddrar;

- Jag tar dig nu! (Fniss, fniss, måste skärpa mig) På allvar baby, lets go, jag kan föra... Köra!

Då tar Theo bilnyklarna med sin sargade arm som hänger på hans onda axel och blänger kritiskt på mig. Det blir förnedrande uppenbart att han inte tänker nappa på mitt generösa erbjuande...

- Vilken krydda står alltid bakom dörren?

-????

- Knack, knack! Kummin!

Seda skrattar han så att han blir tårögd.

Jag har alltid trott att Theo självmant kommer hem  så tidigt från jobbet på dagarna numera, men nu förstår jag. Han blir tvångs-hemskickad.

...dra åt helvete.

Eftersom att Sverige inte riktigt har resurser att ta hand om alla flyktingar (eftersom att inga andra EU-länder vill hjälpa till, Finland brukar ta emot 14 flyktingar om året tex ) så händer det ibland att några familjer får vända tillbaka till sitt hemland.
Där krig, hunger, söndersprängd familjevilla med tillhörande söndersprängda släktingar och bondkatt väntar.

Det är sällan ett drömläge för den familj som måste återvända, barnen blir apatiska och föräldrarna tappar hår av stress inför den kommande långsamma döden som väntar. MEN som tur är har Bamses redaktion tagit fram en trevlig tidning som ska invagga de apatiska barnen i falsk trygghet.

Jag kan riktigt se hur Jimmie Åkesson dikterade detta inför en rörd Bamse redaktion.

Om inte den här författaren får Nobelpris i litteratur, så vet jag inte vad som ska kunna toppa detta!

 

Skit oxå, nu kommer det att ta emot att ta kort på ungarna när de står och kramar Bamsefigurerna på våra chartersemestrar fram över. Skit, skit, skit!

 

EU - Step up för tusan, barnfamiljer ska inte behöva bo i ett stenröse omgivna av sprängda getter, automatvapen och taggtråd, jag skäms djupt å era vägnar...

Natalie skriver en kommentar till mig;

Ja, åk till Vegas, fixa barnvakt så att du och Theo kan klubba hela natten!

Jag: Theo, när hon skriver att vi ska klubba hela natten, menar hon att vi ska passa på att bajsa hela natten då? Det verkar orimligt...

Theo: Ha ha, nä, hon menar att vi ska gå ut på en klubb och dricka drinkar. Klubba hela natten liksom... Eller.... Så tycker hon att vi ska klubba ihjäl varandra... Hmmm... Det är ett ord med många budskap...

My God vad mitt bäst före datum måste ha gått ut.
Jag ska ringa till Natalie och be att hon visar mig hur man klubbar hela natten. Eventuellt får jag ha med mig en liten diskret sjuksköterska som står redo med en syrgastub i högsta hugg i bakgrunden. Om utifall att...

...så föreslog vår danslärare att vi alla skulle gå ut på stan och köpa varsin svindyr flaska vin.

Som vi jublade, vi utsjasade, hängpattsbeklädda svettiga damer.

- Och sen, sa fröken, så lägger vi alla vinerna i en hög och drar lott om vem som ska vinna dom!!

Det blev dödstyst i salen.

- Men, stammade en orolig ballerina, då är det ju bara EN av oss som får dricka, hur ska det gå???

- Jo ser du, vinnaren måste korka upp en flaska som alla förlorarna delar på!

Vi är 12 stycken i dansgruppen. Som ni fattar tänker jag skriva mitt namn på alla lotter, för att dela EN ynklig flaska på 12 vintörstiga hängrövar är ju helt horribelt.

Folk har blivit mördade för mindre här ute på landsbyggden...

 

Dessa ljuvliga smskonversationer...

Lucas: Mamma, du måste föda en till bebis. Jag vill ha det.

Jag: Det går inte. Jag har redan fått de 3 bästa i hela världen.

Lucas: Så sant!

Jag har inte varit i Las Vegas ännu. Hade vi inte haft barnen hade jag med all sannolikhet varit där för länge sen, men nu blir våra resmål mer Legoland och Pippis Sommarland. Vilket ju är roligt. För barnen, vill säga.

Jag vill iaf hemskt gärna åka till Las Vegas, eftersom att allt helt uppenbart verkar vara upphöjt till 10 där över. Spana in H&M Las Vegas butik tex;

Svårare än så här är det inte, grattis till det stundande bröllopet!

... tre kronor bjöd på igår vill jag säga följande väl valda ord;


Inte ens 12 åriga flickhockeylag lyckas släppa in 5 (FEM!?!?!) mål i sista perioden när ställningen är 1-1 inför sista. Det här är så pinsamt att ni borde deporteras till danskjävlarna med omedelbar verkan.

Fem mål, när ni var ett mål ifrån guld?! Jag får rysningar bara jag tänker på att jag måste se hånflinet halvfinskan Jennie i ögonen i morgon på matchen.

Jag hoppas att era hockeyflickvänner drog in era förmånssamlag igår. Skämmes!!

 

...Jag och mina personlighetsklyvningar.

Mitt ena jag vill hemskt gärna hinna göra 1000 inlägg innan jag går i bloggpension. Detta är inlägg nummer 924. Det börjar kännas riktigt seeeegt nu. En förutsättning för att skriva i en blogg är att man har något spännande att skriva om, där uppstår ett problem större än Håkan Juholts mustasch.

Mitt andra jag, är såååå redo att kasta in handduken, sälla mig till er facebook-töntar och sedan tråka ut er med hjärndöda små Facebooks meningar; Nu ska jag tvätta mitt hår! Under det viktiga meddelandet står det; Fyra personer gillar det här.

Men även här uppstår ett litet litet orosmoln. När man går med i Facebook måste man själv tigga vänskap med folk som gick i ens klass i sjuan. Jag har en vag liten föraning om att jag kommer att bli nekad inträde i deras förnäma loggböcker.

Jag är också rädd för att ni ska "poka" mig. Jag förutsätter att det är ett sexuellt övergrepp som ni roar er med över nätet. Nån kommer skriva i sin logg; Nu gang bangar vi Anna, 43 personer kommer att trycka sig fördärvade på gilla knappen och sen kommer det stå att alla dina vänner har "pokat" dig Anna. Och det går jag inte alls med på.

...hittar all sin inspiration...???

 

Jag: Du kan ju inte påstå att du skulle vara smartare än jag?! Jag som har läst varenda bok vi äger i det här huset.

Theo: Än sen då, du kanske har läst fler böcker, men jag har iaf sett betydligt fler filmer!

De dräpande orden blir hängandes i luften, Theos triumferande leende stelnar, antagligen lät det bättre i hans huvud än när han sa det högt. Då väser han med hotfull röst;

Theo: Den här konversationen får definitivt INTE hamna i din fåniga blogg.


Ooh, jag darrar...

Till er som ännu inte masat er iväg till bokhandeln och införskaffat er ett ex av världens kuligaste Flickfotograf - Bingo Rimérs självbiografi, är det hög tid nu.

Detta kan vara den roligaste boken ever! Läs, läs, läs!!!

Förutom en uppdatering på hur kändiseliten såg ut på 90 talet så bjuds det på förstaklassigt skvaller om precis allt och alla, från Hugh Hefner, till kronprinsessan Victoria.

Jo ni måste läsa den. Femenist? Sätt på dig mörka solglasögon och gå ut och handla boken i smyg, konvertera sedan gradvis till en bekymmerslös platina bimbo med ett mål i sikte, Hav roligt. Helst med en chiwawa i handväskan.

Ett axplock av de töser som kan tacka Bingo för sin karriär:

Får vi bara dit en ung pojkvasker om utstrålar maximal liggfaktor talang så kommer alla att vilja se honom naken och oljig igen! Tantsnusk i världsklass, Eric du är född till att behaga sjunga!!!

 

...hard working människor att solen skiner så vackert på just mig och mina bloggfingrar. Ni får helt enkelt be en bön för att regnet ska ösa ner här hemma på lyxvillan, för då, och bara då, kan jag masa mig ur solstolen och skriva ett halvhjärtat inlägg till er underhållning.

PS. Ni har väl inte missat ICA´s vår-erbjudande, skynda skynda, snart är hyllan helt tom!!

...han lämnade en halv kladdkaka i kylen och gick till jobbet. Jag undrar hur han tänkte då...?

Casper var så klart ett A-barn. Eller B+ barn ialla fall. Eller bara B, skitsamma, jag slapp skämmas för honom och det är ju hela poängen med kvartsamtal.

-Han är fantastisk på matte, han har oerhört lätt för siffror!

Jag gör mitt yttersta för att se ut som en mor som älskar sitt barn oavsett.
Så fort vi lämnat byggnaden gör jag en diskret yes-gest  med tillhörande high five och köper sedan den dyraste glassen till det felfria barnet jag håller i min hand.

Mitt geni till man provade om pallen till vår bebis höll även för honom att stå på.

Nej. Det gjorde den inte.

Theo tycker att det borde stått på, "Håller ej för medelålders män i 95 kilos klassen."

Det gör ju sällan det på just babysegmentet. Men det står "För barn upp till 3 år"

Jo, jo, säger Theo förbittrat, men har de angett någon vikt? Nä, just det!

Fast Hugo är glad ändå lyckligt ovetandes om hur svårt det kommer bli för honom att nå upp till toaletten nu när hans far har förstört hans pall.

Min Jennie hörde av sig och ville ha hjälp med att tyda ett sms:

Jennie: Jag skickade det här till Sussie, "Har killarna haft roligt, har allt gått bra idag? Ha det gott" och får tillbaka följande sms " Är du full? På taket i parken, sen skogen, samma!" Vad fan menar människan?!

Jag: Nu skickar du nåt lika obegripligt tillbaka, skriv; "Borstade tänderna, fast nu är truck-kepsen på, handlar ditt sms om dina hemorojder? I så fall är jag helt på!"

Theo; (undrar stillsamt) Blir inte Sussie förfärad när ni skriver såna hjärndöda sms till henne?

Jag; Du vet hur det är, stämningen är rå men hjärtlig. Eeeh, fast utan det hjärtliga då.

Medan ni sitter instängda på era arbetsplatser och tar emot chefens hånfulla beställningar, har jag legat ute och solat. Jag tänker att nu när solen skiner så vore det ju sånt slöseri om inte nån av oss solade, så det har jag gjort åt er, ni kan tacka mig med blommor senare.

Medan jag ligger där ute och njuter av solen och stillheten börjar grannens förbannade tupp plötsligt att gala. Jag trodde att vi i grannskapet för länge sen enats om vem som av misstag skulle strypa den med sin vattenslang, men tydligen ska man behöva göra allting själv på den här gatan.

Var tionde sekunde gal tuppfan och den är så sjukt omusikalisk att varje kuckecliku känns som att bli våltagen i örat av Patrik Isakssons senaste magplask till singel.

Ni har det med andra ord inte alltför jävligt där ni sitter och surar på kontoret. Värt att tänka på idag. Gaska upp er!

Alltså, man blir ju lite ledsen när man läser om Ola Lindholm, Bollibompa Ola som tydligen drar i sig kokain mellan mötena som chefsredaktör på Kamratposten.



Man kan ju tycka att kändisarna vid det här laget borde ha lärt sig att just knark, horköp och skattefiffel sällan går att dölja särskillt länge, så varför riskera allt?
Så då läste jag på Olas blogg häääär att allt förstås är ett stort missförstånd, hur frustrerad han är och besviken för att han tillsvidare är kickad från alla uppdrag, och då tycker jag såååå synd om lilla Ola och hans snyftane barn och sambo.

Men sen läser jag på DN hääär att det narkotikaspår som de hittat i Olas kropp är ovanligt högt och bara går att få i sig från koks och då tänker jag att Ola från och med nu kommer att få ändra namnet på sitt visitkort till (K)Ola...

Vad tror ni?

...av vad jag känner inför Theos val av TV program.



Vi ser på Göta Kanal 3. På fullt allvar. Kill me now...

Alltså, Goudaost. Goudaost.

 

Eftersom det är den billigaste osten så borde det ju också vara den äckligaste osten. Och det är det. Den är vit, fet, kladdig och helt galet vidrig att ha i munnen.

 

Är det då inte lite ironiskt att den heter Goudaost?

 

Och är då inte detta mitt mest meningslösa inlägg hittills?

...när man inte gör någonting alls.

Egentligen borde jag underhålla er med något förstklassigt, men höjdpunkten i min vardag har idag varit att Hugo inte spottade ut sin gröt i mitt knä, nivån är med andra ord ganska låg här hemma  i lyxvillan.

Imorgon händer det desto mer spännande. Då ska jag ge mig ut på ett jobbmöte som kräver att jag uppför mig på ett felfritt vuxet sätt, utan att dra vitsar som faller platt på golvet och utan att smyga ut små fisar i hela konferransrummet, oj, oj, hur ska det gå.

Men Hugo ska faktiskt också jobba imorgon. Jag ska försöka att smygta lite bilder från det imorgon, får se om hans mamma blir utkastad eller ej.

På min födelsedag fixade Sarah och Niclas världens bästa picknick i parken utanför konstmuséet. De shoppade mat och alkohol i en hel evighet för att det skulle bli rätt...

...och rätt blev det definitivt.

Nu ser det ut som om vi gick till parken och drack picknick, men det fanns verkligen allt möjligt att knapra på, ostar, oliver, jordgubbar etc.

 

 

Sarah får en fantastisk idé efter fyra glas champagne. Inför ett helt barnkalas i parken med förvånade gloendes ungar...

 

 

...klättrade hon upp i en av statyerna och ropade; "Fram med kameran, jag har en känsla av att det här blir en väldigt fin bild på mig". Och ja. Det blev det ju.

 

Bästa födelsedagen ever!

 

Vi kunde såklart inte hålla oss borta från det välkända hordistriktet i Paris, som kantas av underklädesbutiker, med kitchiga piskor i alla färger, löskukar och underbara små slamputstyrslar, i hjärtat av detta ligger den lilla klubben Moulin Rouge, här spelades även delar av filmen med samma namn in, vars show jag med all säkerhet ska se nästa gång jag är där.

 

Sarah och Niclas

 

hade jag vetat vilken typ av gata vi skulle till hade jag snörat på mig en korsett

 

Här får ni ett klassiskt skyltfönster från en av hundra butiker med samma sortiment. Vi blev dock inte insläppta med Hugo i någon av butikerna, det var såklart 18 årsgräns, "Herre Gud, han kan ju ta allvarlig skada om han ser det här!!!" dock såg inte fransmännen något problem med att visa upp sina skyltfönster så här för flickorna i tolvårsåldern som passerar här varje dag på väg till skolan...

 

Nåväl, det blev inga grenlösa trosor med jordgubbssmak...

 

 

Vi shoppade loss i souvernirbutiken istället. Vi passade in där bättre.

 

Till alla modeintresserade och även ni stalkers med en pervers böjning för att lukta på gamla klänningar kan jag nu tipsa om att Pernilla Wahlgren säljer sina gamla kläder till förmån för svältande barn hääär

Folket det fortfarande snackas om sen bröllopet!

 

Med en hudfärgad hormonspiral på huvudet gör det inget om ditt hår är frissigt, ingen märker det ändå.

 

 

Om ni ska ta på er en kornblå vagina på huvudet, så se till att matcha den med en lika kornblå klänning

 

 

Snyggast efter bruden!

 

Och kampen om vem som var den bäst klädda Victorian vanns av...

 

 

...vår alldeles egen persikoprinsessa. Utan konkurrens. Skärpning fru Beckham.

 

 

Bruden själv är ju så söt, så inte ens det faktum att hennes klänning till stora delar bestod av en broderad bordsduk störde hennes skönhet.

 

Ett mycket spontant ögonblick bevarat på bild.

 

 

Världens bästa present ever! Och det blev bara bättre och bättre, eftersom att Theo äger ett café, bjöd han med sig delägarna, till min stora förtjusning, på mycket seriös caféspaning i Paris!

 

Jag har hur mycket bilder som helst, för att inte tråka ut er, så pytsar jag ut dem pö om pö, här är en del;

 

 

Vid Eifeltornet.

Tur att någon av oss är pigg. Jag blev helt slut bara av att titta på jättekön för att få åka upp i tornet, och sa pass på den.

 

Sarah med Hugo

 

Kärlek

 

Utanför Sacre Coer (Till er som inte läser flytande franska; Sakrikör, kyrka, stooor)

 

 

Utanför konstmuseet Louvren. Det var faktiskt känt innan Da Vinci Koden släppts på film. Jo, det är helt sant.

 

Niclas vägrade att lämna Paris om han inte fick se...

 

...Den här, fniss. Jag kan intyga att den ser precis lika trist ut live som på vykorten. Men det var enda sättet att slippa Niclas tjat om Mona Lisa.

 

Den uppmärksamme kan skåda min man på tavlan...

 

Se så roligt vi har!

 

Fler ljuvliga bilder imorgon.