Annas Finaste

I brist på spännande snaskiga händelser att skriva om, får ni njuta av den här fyrbarnsmammans liv och den här blivande fyrbarnsmammans liv.

Fyrbarnsmammor är respekt. Håll till godo.

En liten evighet sen man hade famnen full av spädis.

...var maken hemma hos Danne och byggde altan.

 

Naturligtvis hade jag full fokus på min utbildning och hade inga problem med att koncentrera mig efter dessa nakenbilder som min kära vän Annika så omtänksamt skickade till min telefon. Helt koncentrerad. Inte det minsta sugen på att stå ute i solen tillsammans med min mumsiga man.

 

Helt koncentrerad...

 

Hugo har de senaste nätterna vaknat runt sisådär runt fem på morgonen och krävt välling.

 

Naturligtvis kommer jag att hämnas tillbaka när han är femton, genom att ställa hans väckarklocka på 05.00

 

Fortsätter han en vecka till nu, så kommer även hämnden att utökas med att jag tar anställning som städerska på hans högstadieskola när tiden är inne. När vi ses i korridorena ska vi göra high five inför hans kompisar. Det kommer han nog att uppskatta. Åtminstone lika mycket som jag uppskattar att göra välling mitt i natten.

Sista sommardagarna glider förbi.

Får ni ångest när ni tänker på det? Eller inbillar ni er att det kommer att bli lite mysigt med höst och vinter?


Tända lite ljus, äta lite svampstuvning, mysa framför brasan... MEN plötsligt, mitt i allt ert fabulerade mys, råkar ni plötsligt gå förbi en otäck skolgård där det kryllar av tredje-klassare och inte mindre än två iskalla snöbollar flyger genom luften och träffar er klaffsigt rakt i nacken, ÅH NEJ, nu gliiiiider dom sakta in under tröjan, längs ryggen och först nu inser ni att det är vinter ute, svinkallt och kolsvart. Ingen brasa. Ingen svampstuvning. Bara snö elende och snorungar från årskurs tre.

Fast jag håller med om att er bild av hösten är bättre...

Ser på bikinibrudar som springer sig svettglansiga med en jättelik dildo i handen.

Tydligen kallas det stavhopp, enligt Theo, men mig lurar man inte i första taget. Jag känner igen mjukporr när jag ser den.

Alltså hur coola är inte de här??? De kommer kosta kring $1,485 to $1,895 och säljs på nätet hos Zappos Couture.

På kuvertet står det;


Min fråga är nu, till vem är brevet tänkt?

Ska jag kanske be min mamma att öppna det här brevet? Eller är det kanske min man som numera räknas som min vårdnadshavare?

Jag måste ringa och fråga Comviq, det är ju jätteviktigt att min rätmätige vårdnadshavare öppnar detta.

Tillslut åtog sig Theo att öppna brevet. Inuti låg det ett Comviq kontant kort tankat med 100 riksdaler, som jag, med min vårdnadshavares tillåtelse, kan ringa för.

Tack Comviq, men som dom flesta andra 29 åriga barn i min ålder, har jag ett fast abonnemang. Men jag uppskattar tanken.

En mycket nöjd sexåring har idag firat sin sex-årsdag genom att:

1) Öppna paket. Han tittar inte efter vad som ligger i, utan kräver girigt att få öppna nästa paket.

3) Bli gladast när det lilla barnet fick denna trendigt ärtgröna cykel. Om ni ser något som ser ut som en illgrön åksjuka swischa förbi, så är det våran pöjk.

Det är minsann inte bara Lucas som fyller år idag, även hans stora idol har den äran idag. Som ni förstår blir det inte coolare än så.

...vid lunchen.

Jag hade just sprutat senap på korven, Theo hade just torkat av klägg från Hugos fingrar, där och då möttes våra läppar i en mycket intensiv tungrullare.

Sen sa Theo; Grattis på bröllopsdagen älskling.

Därefter dukade vi av bordet och fortsatte att göra snittar, blåsa ballonger och tina bullar.

Vi firade vår bröllopsdag med att arrangera barnkalas.

När andra par tar in på hotell, dricker skumpa och pippar järnet, så knåpar vi med fiskdamm och tårtljus.
Det blir inte bättre bröllopsdag än så. Det kanske inte är så normala par firar sin kärlek. Men vem fasen vill vara normal egentligen?

Grattis på vår bröllopsdag, älskling!

..att Lucas fyller 6 år imorgon och att Casper fyller åtta år om två veckor.

Vi är så många i släkten att vi nu mera delar in kalasen i två. Det blir dubbelt så skoj för barnen och dubbelt så mycket jobb för föräldrarna.

Killarna fick tydliga förmaningar innan någon släkting kunde släppas in;

Jag: Vad säger man om man får tråkiga prsenter?

Barnen i kör: Tack så hemskt mycket, vad bra, precis vad jag önskade mig.

Jag: Just så. Ni kan gärna låta lite mer entusiastiska oxå. Det skadar ju ingen om ni har lite inlevelse i rösten.

Micke och Theo

 

 

Camilla och Alexander

För att krångla till det för mig själv, tog jag hälften av bilderna med den här kameran och hälften av bilderna med en annan kamera. Jag ber att få återkomma med fler bilder senare.

Ser vi på Arn -Tempelriddaren.

Filmen utspelar sig på 1100-talet och jag måste säga att det är helt sjukt hur vackra kvinnorna måste ha varit på den tiden.

Vad hände sen?

Jo, vi utvecklade oss till radhusmorsor med skittråkiga kortklippta frisyrer, som står och smygröker under fläkten.

We need to go back. Spana in den här tidstypiska skönheten från 1100 talet och bli inspirerade. Särskilt ni, som röker under fläkten. Ni vet vilka ni är.

Nu lever i.o.f.s Sofia Helin, som spelar den grymt snygga baben i filmen, på vårt århundrade, alltså får vi förutsätta att det finns vackra kvinnor nu också, men OM Sofia Helin hade sprungit runt i skogarna på 1100-talet, finner jag det föga troligt att hon skulle bli attraherad av en klänningsklädd torrboll som Arn.

 

Så mycket stålar som SF sköt in i den här filmen och så sumpar Jan Guillou bort trovärdigheten med att låta en mes som Arn, få ligga med den här gudinnan.

 

Fet chans.

 

 

Idag fick jag ett erbjudande som jag bara inte kunde motstå.

Bokstavligt så.

Jag kunde inte motstå det eftersom att jag är nyanställd och då är det inte tillåtet att tacka nej till någonting what so ever.

Jag blev slugt tillfrågad att representera företagets avdelning på två (alltså inte bara ett) springlopp om året.

Så den snabbaste springigaste hurtkillen vi har på avdelningen glider upp bredvid mig.

Han: Man tävlar i par.

Jag: Jag råkar vara en utmärkt löpare.

Han: Så bra. Då är vi två.

Jag: Så när ska vi ut och kuta då?

Han: Ja, alltså, det blir ju inte du och jag. (HAHAHAHA!!!!) Eftersom att du är nyanställd får du springa med den långsammaste lunkaren i hela företaget. (MOHAHAHAHA!!!!)

Så nu laddar jag genom att ligga i soffan och slö-titta på 100 meters häcklöpning, samtidigt som jag äter chips. Jag riktigt känner kraften komma. När som helst nu...

...som att öppna ett Kinder Ägg, man vet fasen aldrig i vems bil man hoppar in.

Taxichaffisar är ju i regel så sköna, har massa kul att berätta, fylle-anekdoter, springnotor och ingen vet som taxichaffisar, vilka bilister som kör sämst. (Host-host-volvo-förare-host)

Spana in årets chaufför; På 80 talet önskade han hett och innerligt ett hav fyllt med gallskrikandes groupies...

...och nu 20 år senare är han fortfarande rockstjärna. Fast instängd i en taxiförares kropp då.

Lyckligt berättade han om att han faktiskt har gallskrikande groupies i bilen. Dessvärre får han bara släppa dem utanför Grand Hotell där Tommy Lee kanske kanske kommer att bo.

Skinnbrallor och inte mindre än 23(!) skärp har den här sköna snubben klätt på sig. Allt för att ge sina kunder lite extra kvalitet under körningen.

Och som vi kunder uppskattar det. Sex Drugs and Rock´n´roll. And Taxi.

...är ju väldigt viktigt. Man vill ju helst inte hamna utanför gruppen liksom. Därför kändes det lite sådär, att lämna dem i eftermiddags, överhopade med jobb (som jag är för ny för att kunna hjälpa dom med) och deadlines.

Man ropar lite hurtigt "Eeeh, då drar jag då, hoppas att ni hinner klart med allt"

Sen går jag ner till min bil, som är den mest mobbade på hela parkeringen, för att inse att bilskrället inte startar.

Så då måste jag liksom gå tillbaka och med all värdighet ett praktikant-jon nånsin kan uppbringa, stillsamt be mina helt sprojlans nya kollegor att släppa sitt svinviktiga jobb som måste bli klart precis nu och hjälpa mig att ge Barbie-bilen lite konstgjord andning istället.

Efter 513 försök, 22 gliringar om töntiga fjollbilar från Mercedes, och 14 besvärade ursäkter från den patetiska nya bruden, hostade bilen till och jag fick hålla tillbaka en liten orgasm av lättnad.

Imorgon tar jag Batmobilen istället.

...sticka kniven i brudgummen, om han finner sin älskades hål för stort och luftigt?

Ett lika seriöst förslag från oss normalfuntade kvinnor, eller?

Det mest korkade jag har hört i hela mitt liv. Och detta föreslog en kvinna på fullt allvar.

Skämmes!

...för han var den finaste morfadern i hela världen. Det är han fortfarande.

 

Men du är inte borta. Du har bara gått lite i förväg...

 

 

 

Pappa dog ju när jag var 12 år. Så minnet utav honom är inte alltid så starkt, men så här såg han ut när han åkte båt jättefort. Tydligen.

Min pappa tyckte också om rejält randiga skjortor. Tydligen.

Vad lär vi oss? Ta många kort på era föräldrar också.

När di e döa så glömmer man bort sånt här. Hur dom såg ut när de åkte båt jättefort. Till exempel.

Och det kan vara nog så viktigt.

Jag kom nämligen i tid.

Pattsvetten bröt fram när jag 20 minuter innan arbetsdagen skulle börja fortfarande satt fast i söderledstunneln och skulle ut till Bromma på introduktion.

För er som inte bor i Stockholm kan jag berätta om hur underbart det är att försöka komma till sitt jobb på morgonen.

Jag skulle vara ute vid Bromma kl 09.00, resan tar ca 45 minuter från mitt hem, alltså startade jag kl 06.45 för att eventuellt hinna. Och det gjorde jag med 4 minuters marginal.

Men när jag väl var där, var det så värt det. De var så rara och goa och hade till och med gått ut i regnet och plockat en liten "Välkommen till oss" - bukett.

Erkänn att ni inte fick några blommor av eran chef idag. Erkänn.

 

...lite tid i Nackas köpcentrum idag, vill jag ge ett tips; Gör det inte.

Hela tattarfamiljenär nämligen på väg dit just nu. Om cirkus fyra minuter backar vi ut från uppfarten till lyxvillan och trettio minuter senare är vi på plats. Det finns en god chans att ni hör oss på flera våningsplans avstånd.

Saker som får våra gälla röster att höras i köpcentrum:

1) Hugo välter en skyltdocka, oftast inne på Cubus då de placerar sina dockor lite varstans i butiken.

2) Lucas lyfter upp kjolarna på skyltdockorna och utropar förtjust "Oh la la"

3) Vi tappar bort Casper, då han har en förmåga att irra sig längst in i butiker med udda sortiment såsom slime och skateboards etc. Efter tjugo minter brukar han av en slump hitta oss.

4) Pappan försvinner in i en butik där han som vanligt känner alla som jobbar. Vi letar och hojtar som idioter, det visar sig efter 45 minuter att pappan sitter och fikar inne i deras personalrum. Att vi inte kom oss för att leta där...?

5) Theo tappar bort sin fru. I själva verket glider jag lite diskret och generad in i en helt annan butik. Men officiellt är jag lika borttappad som Theos fula Kosta Boda vas.

...innan vardagen börjar på allvar, tänkte jag fira med att gå till frisören.

Jag hoppas för mitt liv att barnbidraget har trillat in på mitt konto, så att jag kan återvända till Emilia som klipper mig, igen. Det är så hiskeligt jobbigt att byta frisör. Särskilt om skälet till att man gör det är springnota.

Håll tummarna nu.

Hörde jag sura mummel om att barnbidraget väl ska användas till barnen? Haledusingen, jag sorterar in det här frisörbesöket som "Ögonvård av barn".

Så att de ska kunna titta på mig utan att rygga tillbaka av obehag. Sug på den era gnälliga paragrafryttare.

Det räcker så.

...som har legat som en grönsak sen en vecka tillbaka och stirrat in i ett guld draperi som någon vänlig sjuksköterska har hängt framför hennes ansikte. För att det ska kännas hemtrevligt. Och lite lyxigt.

Emelie skuttade upp och ner på en trampmaskin i ena sekunden och i nästa så hade hon förlorat känseln och blivit förlamad på ena sidan av kroppen. För att göra allt värre blev också halva ansiktet förlamat. Nu är det bättre. Känseln är nästan tillbaka, men hon får inte åka hem.

Jag ringer hennes man;

Jag: Vad tror du att hon blir glad för? Ska jag ta med lite DVD-filmer?

Jesper: Hon har ingen TV där inne. Ute i grupprummet finns det en TV, men...

Jag: INGEN TV PÅ RUMMET?! Å herre Gud, hon har det ju värre än en polsk bärplockare!!!

Jesper: Det är den divisionen hon lirar i just nu...

Så, vad bör jag ta med mig, förutom ett fotografi av mig själv, så att hon kan njuta av min skönhet när helst hon önskar.

Vad tror ni? Kanske lite garn så att hon kan virka sig en praktisk grytlapp...

...när min kusin klämde ur sig en sista liten pojke till släktens stora förtjusning för nån dag sedan, så visar det sig att det ligger en liten tronarvinge på jäsning i kronprinsess-parets mage.

Gissningsvis Victorias.

Jag hoppas att det blir en liten pöjk, mest för att det låter som incest att ha en drottning som är gift med en prins. Bättre då att ha en kung som sedan gifter sig med en drottning.

 

Nej, Daniel kommer aldrig att bli kung, han är och förblir en prins som får para sig med en framtida drottning. Vardagslyx för Ockelbo´n.

 

Hur som, bebisen kommer i mars 2012, vilket ju praktiskt taget betyder att påsättningen måste ha ägt rum i förra veckan. Stressade med att berätta om den kungliga sammansmältningen, någon....?

 

...jag gjorde igår hos fotografen fick jag med mig inte mindre än 10(!) fotokopior på min körkortsbild.
De borde rimligen räcka livet ut.

Jag hajar vinken.

 

Igår hos fotografen.


- Ny bild till körkortet tack.

-Det blir 120 kronor. Jaha, då knäpper vi en bild då.


Sen började det som skulle bli en låååång eftermiddag för den inte ont anandes fotografen.

När jag hade ratat de femtio första bilderna, bett honom om smakråd när det gällde mitt hår, uppsatt? utsläppt? Krävt att bilderna skulle retuscheras så att jag såg extra slät ut i ansiktet, samt bett honom att trolla bort större delen av mina öron, kunde jag urskilja ett litet pustande ljud från hans läppar.

-Du suckade! Det här unge man, det har du betalt för! Väste jag med en desperat stridslysten häxröst.

Ytterligare en halvtimme passerade, fru Jansson som beslöt sig för att springa på Konsum i väntan på att fotografen eventuellt skulle bli ledig, hann komma tillbaka.

-Men är hon inte klar med bilden? Klagade hon trumpet.

-Det här har jag betalt för! Gläffste jag igen och började känna att bristen på förståelse, för en snart 30 årig mamma som bara vill slippa skämmas för en bild på sig själv de närmsta tio åren, verkade påtaglig.

Som på nåder fick jag bläddra igenom alla de 127 bilderna igen i hans kamera där jag ler, inte ler, ler med för mycket tandkött, ler med hängiga ögonlock, ler men ser lite fråvarande ut, och under hotfull tystnad valde jag tillslut en bild.

Jag gick ut och kände direkt att fasen, jag skulle ha tagit bilden där jag ler, men där mitt hår inte ser så stelt ut. Skit oxå.

Men VAD ska jag ha på mig när jag börjar jobba igen?!

När jag sålde kläder till butiker fanns det ingen hejd på hur vi som jobbade kunde se ut, en nertonad dag såg jag i bästa fall ut så här;


Att komma till ett kundbesök iklädd cocktailklänning, med slitna jeans under och något ulligt oidentifierbart på huvudet som eventuellt kunde vara en fågel, eller fjädrar, eller resterna från en misshandlad huvudkudde, toppat med mina bästa 12 cm klackar var liksom sååå rätt.


På mitt nya jobb ska jag också försöka representera företaget till allas belåtenhet, men nu är det inte tal om några balklänningar längre. Nu är det liksom casual friday hela veckan som gäller, fast med en kvinnlig knorr.


Ungefär det här tror jag blir bra. Jepp, de här kläderna åker jag och handlar imorgon.

Hör för all del av er om ni har börjat på ett jobb som kräver glittriga långklänningar och plymer i håret. Jag har en i vaje färg...

Min vän Anna hör av sig till mig och vill veta om det är Casper som har lurat i hennes son Malte att det bara är coolt med märkeskläder.

Tydligen är det speciellt ett märke som är mer åtråvärt än alla andra, nämligen;


-DomKäkaBananas!

Dom - Käka - Bananas ???

-Menar du Dolce & Gabbana?

-Ja, jag sa ju det, DomKäkaBananas!


Ibland är jag bara såååå pinsam i ungarnas ögon. Fattar ju ingenting ju. Suck.


Principiellt håller jag med om att det här är lite extra åtråvärt...

...inför en eventuell springtur i skogen. Eventuell eftersom jag inte helt 100% har bestämt mig för om jag verkligen måste springa idag.

Att ställa sig framför spegeln och beundra hur länge mina lår dallrar om jag lite förföriskt provar att gunga lite i takt till ljudet av min kurrande mage, brukar bli nådastöten för min lättja.

Sedan tänker jag optimistiskt, att om jag springer fort som satan (HAHAHAHAHA) så kommer jag ju hem desto snabbare och slipper springa mer sen.

Jag som dessutom köpte de där rumpskorna för att få en schystare häck, jag kan nu ett år senare, bittert erkänna att om reklamen är för bra för att vara sann, så är sannolikt produkten det också.

Köp inte de här skorna. Eller köp dom visst, men kombinera inte din power-walk med ett regelbundet besök på pizzerian. Då kan du nämligen inte stämma Reebook för att dojorna inte funkar.

Ses i spåret?

-AJ AJ AJ AJ AJ, din jävel, allt det här är ditt fel!!!

För er skull snabbspolar jag till; Slurp, plopp, buäääää!

Inatt får vi en ny liten bebis i släkten, can´t wait!

Välkommen ut och grattis till valet av släkt, du kommer att få förtjusande arvsanlag att brås på!

En hel gris!

 

 

Värden Fredrik vänder på mindre skräckinjagande korvar till barnen, tillsammans med Kristian.

 

 

Jag hamnade bredvid Danne, som upprepade gånger sa hur sköööönt det var att han minsann inte hade någon liten bebis att springa sig fördärvad efter längre. Den här lilla stillsamma? Ljög jag världsvant.

 

 

Theo hamnade bredvid Birgitta, som också är vår (alla hemmafruar i områdets) danslärare. Hon tyckte att det kunde vara trevligt om jag och de andra damerna visade upp några samtaktade danssteg på altanen. Vi avböjde bestämt.

 

 

Jessica pular med Hugo.

 

 

Jag och Elena, Elena som förutom att vara en fin vän också är rektor på ungarnas framtida skola.

 

 

Fredrik fick en puss...

 

...och en till. Theo försöker samtidigt ge värdinnan en high five?

 

Tack för underbar grisfest igår, inte helt oväntat var det svingott och grymt trevligt!

Nyss hemkomna från Dannika ute på fiiiina Solsidan. Just som man trodde att rikingarna där ute omöjligt kunde bli rikare. Eller konstigare;

Jag: På allvar?! Ska vi käka en hel bröllopstårta till kaffet?

Annika: Jo. Vi tänkte det. Se om den är god liksom. Ville ni hellre ha vaniljglass? Herre Gud, jag kan ju baka en äppelpaj om ni vill istället?


Bara hos överklassen gott folk. Bara hos överklassen.

Det finns två caféer i hela Sverige som inte har blivit ertappade med snusk och smuts i sina kök av Miljö & Hälsa. Det ena är ju så klart Theos, det andra ligger i Strängnäs och ägs av Sofia, som tidigare jobbade hos Theo.

Hit går man om man vill försäkra sig om att det är okej att ungarna plockar upp en ledsen nertappad bulle från golvet, ty det är så rent, att sjuksköterskor skickas hit på utbildning för att lära sig hur en perfekt välstädad miljö ska se ut.
Men sen är det ju så överlägset gott också. Och hembakat. Och hemtrevligt.

Sofia som äger caféet, med Hugo. Strängnäsborna ville att caféet skulle heta som Sofia, så nu heter det Sofia I Parken

Till er som är i krokarna kan jag å det varmaste rekommendera ett lite besök på detta lilla charmtroll till kaffestuga. Öppettider och vägbeskrivning hittar ni häääär gillar ni mysiga caféer såsom Vete-Katten och Theos place, så gillar ni detta också, Sofia är skolad på Vete-Katten från början, och stilen känns som hemma i mormors kök, lovely!

Casper och Hugo sitter bredvid varann på golvet och klappar(?) på mina ben.


Casper: Herre Gud mamma, rakar du aldrig benen?

Jag: Jo, varje gång jag duschar. För att vara exakt.

Casper: Då kanske du ska göra dina ben en tjänst och duscha nån gång. Helst i augusti.


Någon som vill adoptera en åttaåring? Någon?

HaHaHa! Jag döden dör av skratt! Varför är sånt här såååå roligt?


OBS; Ni måste ha volymen påslagen

TaDaa! Här är han, Fredrik, min stora kärlek mellan 3-7 år.

Visst vill man trycka in ett pekfinger i hans lilla skrattgrop?

 

Hela lilla familjen masade sig ut från lyxvillan i Huddinge igår, till lantisarna ute på lervägen. De tog med sig sin dotter Alva och en massa rosor. Jag doppade min näsa generande djupt ner i rosorna för att undersöka äktheten. De var äkta.

 

Jag tyckte att det var så trevligt att träffa Fredrik.

Fredrik tyckte att umgänge en gång vartannat år gått och väl kunde räcka för att hålla oss uppdaterade på varandras liv. Aj.

 

 

Jag vill, för Fredriks skull, poängtera att bilden är tagen på kvällen. Alva har alltså på sig en pyjamas. Så nej, de hade inte klätt henne i en randig kroppsstrumpa med fastsydda fötter. Alla ni pedanta föräldrar kan andas ut.

 

 

Hela lyckliga lilla familjen

 

 

Anna och Alva

 

Vi var kärvänliga med varann...

 

...killarna var sociala...

 

Nåväl, jag hade iaf trevligt.

Vi drog ut till Valdemarsudde och spanade in Lars Wallins utställning över klänningar genom tiderna.

Galet många klänningar, så det är väl värt ett besök.

 

Vi fick smyg-fota eftersom att det var strängt förbjudet, håll till godo;

 

 

Brudklänningar, vill ni ha en brudklänning med herr Wallins signatur på tvättlappen, kan jag avslöja att prislappen börjar från 100 000:-

Klänningen längst till höger bar Charlotte Perrelli när hon förgiftade sig med Nicola lite diskret hög-gravid under allt tyg, hoppas att prästen inget märkte av denna lilla synd.

 

Här ser ni Sibels melodifestivalklänning i mitten och Hanna Graafs längst ut till vänster. Klänningen till höger är en beställning från en privatperson som lånade ut sin klänning till utställningen. Det var väldigt snällt, med tanke på att kronprinsessan Victoria inte lånade ut en enda, trots att Lasse har fyllt hälften av hennes klänningsgarderob med tyg som använts vid massor av tillfällen.

 

 

Kommer ni ihåg den här svenneblåa trasan? Så kul att se klänningarna live, man kan bli lite förvånad över längden på vissa kändisar. De enda gångerna det dök upp en ovanligt vacker barnklänning bland alla vuxenkläder var när utställningen visade upp...





...Nanne Grönwalls klänningar som Lars designat. Uppskattningsvis i storlek 150...?


Nå väl, om ni har chansen, så åk ut och titta, det är galet mycket fjädrar och paljetter att se, samt lite kul info om vem som har fått äran att bära paltorna.

...för det enda man tänker är snart är det bara regn och regn och regn ute. så blir man lite irriterad över att sommar´n snart är över.

Typiskt svenskt?

Ni vet 11 åringen som blev avslängd från tåget för att hon inte hade någon biljett? Ja, i Sverige, herre Gud spana in Nyheterna nån gång då och då. Suck.

Hur som.

Hon blir avkastad av tåget, ställer sig och gråter, irrar omkring i flera timmar, då kommer plötsligt en till synes snäll tant.

Tanten har mycket stolt berättat i radion om att hon minsann tog sig an det lilla barnet, den förtvivlade flickan, tog hem henne(?!) och väntade tills dagen därpå(?!) med att kontakta polisen så att flickan kunde få komma hem till sina föräldrar.

För mig är det en gåta hur det här psykfallet till kärring kan bli firad som en hjälte i medier. Det här är inte riktigt vad jag kallar att göra sin medborgerliga plikt, snarare att utnyttja och lite perverst vilja njuta lite extra av att man gör en liten insats. Liksom vilja massera sitt egna ego lite över natten innan man lämnar tillbaka tösen till föräldrarna.

Om min 11 åring inte kom hem på hela natten skulle jag vara så utom mig av ångest och oro att jag skulle behöva tvångsköras till närmsta psykmottagning där inga elchocker i världen skulle kunna få mig att tänka klart.

Vad är det för fel på människan? Och på alla medier som låter henne berätta om den här kidnappningen triumfen som något storslaget hjältedåd.

Sick.

Och sen det mest uppenbara; Är det inte lite ironiskt att SJ slänger av en liten tjej för att hon inte lyckas visa upp nån biljett, när så många andra alltid har kunnat visa upp sin biljett utan att SJ kunnat visa upp något tåg?

...varför myggorna väljer att attackera just er, har jag lite snaskig obehaglig information;

Igår på P4 berättade en expert att myggbett får alla i viss mån, men ofta väljer myggorna ut ett specifikt offer om man är flera stycken, i tex ett tält.

Varför då?

Jo, för att den människan utsöndrar mest doft på sitt skinn. Man luktar alltså lite mera hud(!) och svett(!) än polarn man tältar med. Usch!

Hett tips, till er som ska beundra solnedgången ikväll vid vattnet; DUSCHA OCH ANVÄND TVÅL!!!!!

För allas trevnad. En deo skadar ju inte heller, speciellt inte er som luktar gammal hud på tunnelbanan. Våga prova.

De har verkligen satt ihop ett så himla roligt skådisgäng till den här, Bad Teacher, man skrattar ihäl sig hela tiden. Se den på Bio eller trolla in den i datorn, men se, se, se!

Igår lämnade vi bort alla barnen till höger och vänster och sen stack vi raka spåret in till huvudstaden för att tillbringa lite kvalitetstid i diverse klädbutiker varandra.

Oskuldsfull hotellsäng innan...

...jag och maken våldför oss o det grövsta på det perfekt pressade lakanen. Jag älskar hotellakan. Tills jag kommer på att alla andra gör det också. Usch.

Rosa champagne är sååå mycket roligare att dricka än vanlig champagnefärgad champagne.

Och vad gör min man direkt efter att han har fyllt sin fru med skumpa? Han sätter på TV:n och konstaterar med illa dold förtjusning att det är friidrott på TV. Suck.

Fasen, jag som verkligen sträcker ut hakan för att slippa dubbelhakor, och så får jag bilringar runt halsen istället. Om vi ser berusade ut så kan det bero på att kameralinsen är smutsig. Ja och att vi har druckit mängder med alkohol.

Under stort pompa och ståt har vår sexåriga son idag gift sig med jämnåriga flickvännen Stella!

Paret vigde sig på vår studsmatta i trädgården med Stellas tvillingsyster Alice som vigselförättare (hon var en stjärna på att gifta bort sin syrra) och med sina föräldrar som vittnen.

Jag vill passa på att be om ursäkt till er släktingar och vänner som borde ha blivit inbjudna till detta bröllopskalas, vi blev själva lika överraskade av detta spontana gifteri.

Håll till godo med bilder från ceremonin:

Till dig som irrar runt och ständigt letar efter ditt USB minne. Bli en vinnare istället, spara tid och köp det nya USB-minnet som är designat för att du ska hitta det och slippa vara loosern på jobbet.

 

TaDaa!! En höna och USB-minne i ett!

Jag ska köpa ett i present till min vän Annika som snart börjar jobba på en högt ansedd revisionsfirma. Det är ju viktigt att visa sin chef att man har koll på företagets hemligheter, vad bevisar det bättre än den här?

Casper varnar byborna för vargen

 

Sedan prövar han livet som kvinna på 1870 talet

 

Strandade knubbsälar

 

 

Vart vi än kom så låg djuren och sov.

 

 

I presentaffären kan ens barn lätt bli lika irriterande som tjatter-aporna ett stenkast bort, när de rycker och sliter i alla gosedjur och plastdjur som de just har lärt sig allting om.

 

-Får vi...?

 

-Nej!

 

-Men snäääälla!!!

 

-Nej!

 

-Vi får ALDRIG nåt roligt. Bara nej, nej, nej.

 

-Och kall gröt, glöm inte det! väser den lilla mamman surigt.

 

 

Han har förstört min tisdag.

Med mord i sinnet

 

Lilla tattarfamiljen gör sig klara för att gå till Skansen.

 

Allt är frid och fröjd, barnen är tvagade och vattenkammade, mamman är lite sminkad och ser med illa dold förväntan fram emot att äntligen få lämna lyxvillan till förmån för att glo på några getter och känna lukten av svettiga turister som (alltid) går för långsamt så att stockholmarna blir irriterade.

Dock inte i närheten så irriterade som stockholmsjävlarna blir när de har stått 45 minuter i kö för att få en latte och tanten med huckle (alltid) och glasögon i snöre som dinglar på stor barm (alltid) meddelar att de inte tar kort.

 

- VA?! Tar ni inte kort?! Mäh, det är ju bara kriminella som betalar med kontanter!!!

 

And so on.

 

Det skulle med andra ord bli en trivsam dag. Enda tills Theo kommer på att just jävlar, är det inte sån där Allsång ikväll?

 

Jag ringer och kollar med Skansen och "HaHaHaHa, hade ni tänkt att komma idag?! Glöm det! Hela parken är som ett dårhus proppade till bredden med arga pensionärer och struliga tonårsflickor som vill ha en sittplats framför Måns!"

 

Den jäveln.

 

Så det blev inga getter. Det blev till att muta de besvikna barnen med leksaker och LOVA att vi far till Skansen i morgon istället.

Inte riktigt vad jag hade tänkt mig.

Om du inte har en brödkavel tillgänglig när du ska baka kan du lika gärna:

Ute på Solsidan börjar nu äntligen våra vänners husbygge bli så nära klart att man äntligen kan få komma in i lyxvillan och provsitta den dyrbara toaletten, titta in i det exklusiva kylskåpet och andas samma havsluft som de rika familjerna.

 

Här kommer bilder från i söndags.

 

 

Hannarna latar sig runt elden grillen...

 

 

...medan honorna jagar i köket...

 

 

 

 

...och passar alla de små ungarna. Så klart.

 

Snygg-Danne är rädd om sina händer när han grillar.

 

 

Casper undrade lite försiktigt om det kanske kunde gå bra om han och Lucas fick komma och bo hemma hos värdparet. De har ännu inte återkommit med något besked.

 

 

Theo och Sara provsitter de nya utemöblerna, nu väntar vi bara med spänning på att de övriga möblerna ska anlända till huset.

 

 

Smilla tittar på utsikten.

Igår hemma hos Annika och Danne

Annika: Vilken härlig och glad lillebror du har!

Casper: Ja, man kan nästan tro att han är utvecklingsstörd.

Hugo har gått runt här hemma och gnytt och gnällt. Han verkar vara irriterad på allt och alla.

Han har stått och kastat ner leksaker i vårt sovrum (vi sover där nere i källaren nu eftersom att våra barn har roffat de fina sovrummen på markplanet och även takvåningen är nu ockuperad av lego, kritor och fotbollsbenskydd).

Så.

Med mycket stor möda släpade han ut en gigantisk gosedjurskanin. Han kämpade i tio hystriska minuter med att ömsom försöka kasta kaninen över den lilla barnsäkra grinden och ömsom vråla ut sin ilska så att tårarna sprutarde.

Tillslut lyckades han pressa ut kaninen genom spjälorna på grinden.

Med all kraft en ettåring nånsin kan uppbringa tryckte han sedan iväg kaninjäveln med full fart med handen, varpå han själv vacklar till och slår huvudet i grinden, sedan fejk-ramlar han baklänges, lägger sig och stortjuter och tittar mycket förebrående på mig.

Seriöst. Varför beskyller alla karlar alltid kvinnorna för deras egen klantighet?