Tyvärr måste vi skjuta Måns Zelmerlöf
Med mord i sinnet
Lilla tattarfamiljen gör sig klara för att gå till Skansen.
Allt är frid och fröjd, barnen är tvagade och vattenkammade, mamman är lite sminkad och ser med illa dold förväntan fram emot att äntligen få lämna lyxvillan till förmån för att glo på några getter och känna lukten av svettiga turister som (alltid) går för långsamt så att stockholmarna blir irriterade.
Dock inte i närheten så irriterade som stockholmsjävlarna blir när de har stått 45 minuter i kö för att få en latte och tanten med huckle (alltid) och glasögon i snöre som dinglar på stor barm (alltid) meddelar att de inte tar kort.
- VA?! Tar ni inte kort?! Mäh, det är ju bara kriminella som betalar med kontanter!!!
And so on.
Det skulle med andra ord bli en trivsam dag. Enda tills Theo kommer på att just jävlar, är det inte sån där Allsång ikväll?
Jag ringer och kollar med Skansen och "HaHaHaHa, hade ni tänkt att komma idag?! Glöm det! Hela parken är som ett dårhus proppade till bredden med arga pensionärer och struliga tonårsflickor som vill ha en sittplats framför Måns!"
Den jäveln.
Så det blev inga getter. Det blev till att muta de besvikna barnen med leksaker och LOVA att vi far till Skansen i morgon istället.
Inte riktigt vad jag hade tänkt mig.
