Hugomys
För er vetskap:
Finge jag gå tillbaka i tiden, skulle jag gifta mig i den här lilla blåsan.
Roligaste klippet idag, HaHaHa!!!
Theo har köpt en ny kamera
Ty våran gamla kamera fick en hjärtattack och dogde långsamt i från oss. Likt allt annat i vårt hus; Diskmaskin, spis, luftvärmepump, rest in peace på Nynäshamns soptipp. Ni är djupt saknade. Så också våra pengar.
Kramar som går över styr
Casper: Vad är det där för nåt godis?
Jag: Eeeeeh... Det är inget godis, det är P-piller.
Casper: ???
Jag: Det är piller som gör att det inte hamnar bebisar i min mage.
Casper: Äh, oroa dig inte, pappa måste ju stoppa in snoppen först. (Min bildade son)
Jag: Jo, det förstås... Men ibland kan mammor bli oroliga när pappor vill kramas lite för länge, det blir så varmt efter ett tag att papporna tycker att mammorna ska klä av sig kläderna, för de kan inte sluta kramas. Då kan en bebis slita sig och slinka in.
Med detta har jag med all sannolikhet komplicerat min sons sätt att se på kramar. Nu kommer han inte ens att vilja krama fröken i skolan. Bra gjort Anna.
Adventsfikat igår
Galen blir jag...
...när denna lyxdator från Apple och allt, hela tiden envisas med att ta egna initiativ.
Förra inlägget; Bilderna önskade jag ha i mitten, texten därimot skulle utgå i från vänster som vanligt.
Apple säger; ICKE!!!!! Och så blev all text också den centrerad i mitten.
Mellanrum mellan raderna kan man inte heller få med denna tjusiga dator. Allt man skriver bir till en lång smet. Nu ska man inte jämnföra äpplen och päron men min förra dator gjorde åtminstone som den blev tillsagd, trots sitt blygsamma inköpspris.
Det kommer dröja länge innan jag försöker äga och bemästra en Iphone. Eller Ipån som den moderna tanten kallar sin telefon i Haninge centrum. Ipån är ju rätt gulligt namn på era flashiga I phones utan knappar men med appar....
Bilder från vårt färdigpysslade sovrum
Nu saknas det bara en jäffligt snygg tjej och kille som kan gojsa in sig med varann i sängen.
Hör gärna av er ni som är intresserade. Passa gärna på att bonka in huvudet mot sänggaveln när ni ändå är igång, den är hänsynsfullt vadderad för just det ändamålet.
Vad Theo ska roa sig med idag
Släpar med mig familjen till Jysk. Min man har nämligen den stora äran att få bygga en ny sänggavel till frun, så nu ska här inhandlas skumgummi och lim och allt möjlig jox för att detta ska bli som allt annat i vårt liv. Mycket mycket proffsigt.
Resultatet ser ni här om en stund :)
Hugo - En lyckad sammansmältning!
Tänk att vi fick just våra barn. Just precis dom här barnen.
Om jag inte hade träffat Theo, så hade den här killen aldrig stått upp i sin barnstol och flinat för att han vet att båda hans föräldrar får hjärtstillestånd när han gör så. Ställer sig upp och vinglar med hela sin tjocka bebiskropp i en 99 kronors stol avsedd för bebisar modell mindre från IKEA.
Vilken satans tur att det blev just jag och Theo, tänker jag då. Ingen annan än Theo. Alla våra pojkar heter Theo i andra namn, för att liksom aldrig glömma bort sin upphovsman.
Theo + Anna = 3 små mini Theos = satans tur!!!!
Julklappar for the kids
Jag och Theo tog en kundvagn och stuffade in på Toy´s R´Us.
Jag tänkte som så; Vi tar med ALLA våra pengar, checkar av alla 300 förkryssade sidor i leksakstidningen och sen ser vi fram emot en lugn och harmonisk jul, där ingen kommer till allvarlig skada.
Theo krävde att få köra kundvagnen eftersom att han har stukat sin fot och nu mera hasar med ena benet efter sig. Kundvagnen var alltså egentligen en förklädd rollator.
Sedan gick vi runt i affären som ett inte helt förälskat par, eftersom att mannen hela tiden vrålade NEJ åt alla barnens önskningar, vilket gjorde frun irriterad.
Varje gång vi hittade något skadeskjutet paket med halvtrasig kartong för halva priset jublade vi av lycka.
Normala människor blev förstås lite illa berörda av att Theo hasade runt bakom kundvagnen, hostandes och snörvlandes bad han folk att flytta på sig, för att han ju blivit spontant handikappad, så nu får tant maka lite på fläsket. Skäggig och sliten skröt han om hur lite pengar ungarnas julklappar fick kosta för alla.
Själv sackade jag efter. Lååångt efter.
Så om ni ser en lodare inne i en leksaksaffär så rygga inte tillbaka. Det är bara en uppgiven trött pappa som är ditsläpad för att bära och betala. Det är hans lott i livet, hav överseende.
En liten parentes
Jag halkade på en pommes frites idag inne i en lunch restaurang.
Jag kände hur mitt ena ben gled så långt ifrån mig att jag var tvungen att knipa ihop med hela snippan för att inte gå av helt på mitten.
En spontan spagat inne på ett snabbmatsställe är aldrig rätt. Det är mycket mycket pinsamt och genant. Bara sorgliga människor går ner i spagat framför en kebab-tallrik.
Bara sorgliga människor.
När det är live konsert, så kan mer än bara publiken resa sig...
Porr
Jag har fått span på ett par vill ha-trosor
Syrian måndag igen!
Jag och det snyggaste jag vet laddar inför "Mitt stora feta syrianska bröllop" med ost och kex. För varje vecka som går blir vi allt mer feta och allt mer syrianska.
Täcken på att du börjar bli syrian;
1) Du tittar mer på paljettklänningar till dig själv, än på svintråkiga gummistövlar till dina barn.
2) Du köper paljettklänningar till dig själv och låter sedan dina barn ärva gummistövlar från någon släkting.
3) Du tycker att fem barn och en svärmor i huset låter bara mysigt!
4) Du tycker att en knallgrön ögonskugga bara framhäver din skönhet.
5) Du vill gärna ha en Mercedes. Helst vit med tonade rutor. Helst med arabisk folkmusik pumpandes ur högtalarna.
Bilder från igår
Igår var vi hemma hos Smiclas för att göra en mycket noggrann och ingående bedömning av min vän Saras nya kille; Jerry.
Jag och Smilla känner ett personligt ansvar för att den här nya pojkvännen vet vad han ger sig in på när han nu trots allt frivilligt har gått med på att dejta Sara, och därmed också hennes störda vänkrets.
Sara med oroväckande stort vinglas, med oroväckande lite vin kvar i...
Jag och Smilla beslöt oss för att vi var tvugna att godkänna Jerry. Han är trevlig, vältalig, stilig, underhållande, charmerande, snabbtänkt OCH utbildad rörmockare!!! Blir det bättre än så? Icke!
Här har ni Saras kärlek, visst är han snygg!! Nu ser vi fram emot ljudet av små trippandes...
...vänner som ska bli hembjudna på middag hos lilla familjen Sarry!
Gnistrande fredagsmys nästa...
Har ni haft en bra dag?
Själv vaknade jag i morse med en sexåring i ansiktet. Det krävdes viljestyrka att gå upp och försöka släta ut nyllet inför mötet med chefen, men jag lyckades och dök upp precis på sekunden i tid. Chefen var mycket imponerad.
Theo har nu lärt sig att redigera bort rynkor i nåt slags photo program, det kommer väl till pass nu på ålderns höst. Ni kan maila era bilder till honom om ni vill ha slätare hy.
Satan vad jag levererar just nu!
Det är väldigt viktigt att påvisa sin goda arbetsmoral när man är nyanställd på ett jobb där större delen av personalen har jobbat sen 1897. Jag har bestämt mig för att glänsa, inte låta min positiva attityd rubbas av något, bara köra på liksom.
Då hör jag steg inifrån lägenheten.
Så mina vänner agerar ett säljproffs av rang.
Jag jobbar som säljare. Det finns en viktig regel när man vill nå toppen som säljare; Acceptera aldrig ett NEJ!
Så när min kund idag inte alls ville vara min kund idag, så gjorde jag det briljanta genidraget att tränga mig på ändå. Jag beslöt mig slugt för att tvinga kunden att titta på våra produkter som vi har i vad vår chef kallar för katalog, men som vi andra kallar för as tjocka som psalmböcker.
En sån skulle min ovilliga kund få i brevlådan.
För att kunna lämna den i brevlådan var jag tvungen att stå och vänta i snålblåsten utanför hyreshuset tills nån socialbidragsfri granne behagade stiga ut genom porten som var belagd med portkod. Efter bara 25 minuter steg en snubbe ut i mysbrallor och jag gled mycket diskret in.
Jag hittade kundens adress och såg till min förtvivlan att hans brevlåda var så snålt tilltagen att det liksom uppenbart inte skulle gå.
Hell! Allting går om man vill.
Våra små kataloger är stora som Ellos-katalogen, dem kunde jag pytsa in en i taget. Jag hörde hur det dunsade där inne när mina kataloger landade på tamburmattan.
Den sista boken blev en kamp på liv oh död.
Den gick precis in i hålet innan den kilades fast totalt.
Jag kämpade i tre panikslagna minuter med svetten i synen och den obehagliga tanken att min kund kanske fortfarande var kvar hemma i lägenheten.
Jag mådde illa. Pressade som om det handlade om barnafödande, vilket inte är en helt orimlig jämnförelse.
När jag hade fått in halva boken var det försent att ångra sig. Boken stod med halvfjong rakt ut ur brevinkastet, två grannar hade passerat mig och sneglat på mitt torrjuckande mot boken i brevlådan.
Då hör jag steg inifrån lägenheten.
Nu dör jag.
Så drog jag in boken på ren panik-vilja, donk, sen sprang jag.
Så mina vänner agerar ett säljproffs av rang.
Spontan bloggpause...
...men jag har helt enkelt inte hunnit. Jag har jobbat, jobbat och jobbat.
Har ni glömt hur jag ser ut nu? Då kommer här en liten påminnelse;
Jag är alltså den lite äldre utav oss på bilderna.
11/11-11
Många ettor idag, många små Elvor som har kommit till världen idag, massa brudpar som gift sig.
Ta året som ni själva föddes (jag föddes 82) plussa ihop det med er ålder ( i mitt fall 29 ) och det blir läskigt nog alltid 111. Testa själva :)
Ettorna förföljer oss...
Fast enligt min man som är både lyckligt gift och smart, så är det bara så just i år, nästa år när vi plussar ihop vår ålder med födelse blir det 112.
Men ändå, freeky!
I jakten på en farsdags present
Expedit: Är det till din pojkvän? Eller till din pappa?
Jag: Eller så är det till min man. (Med en aning syrlighet i tonen)
Expedit: Åh ja, nu ser jag att du är gammal nog att vara gift!
Jag: -------
För vad fasen svarar man på det...?
Nå, vad tror ni att det bidde?
Har ni varit med om värre?
En av mina bloggvänner eftelyste historier om pinsamma föräldrar, den här storyn var helt underbar;
Jag får börja med att berätta om en t-shirt som liksom hör till den här berättelsen. Jag var femton år, det var sommarlov. Min bror som precis fyllt arton år hade varit utomlands med sina kompisar. När han kom hem hade han köpt fula och helt värdelösa presenter till oss i familjen. Lite så som det kan bli när en artonåring för första gången lämnat landet utan mamma och pappa.
Till pappa hade han köpt en fruktansvärt ful t-shirt som föreställde en tecknad kaktus som skulle se ut som en stor kuk. Bara så. Pappa var inte typen som klädde sig i t-shirtar med kukmotiv och förstod nog att det hela handlade om en försupen son på semester och hans lilla hjärna.
Jaja, inget mer med den saken. T-shirten hamnade väl i nån låda.
Jag hade mycket migrän i tonåren och sov väldigt dåligt i perioder. Mamma hade kommit på att det underlättade för mig om jag använde öronproppar. Jag började använda öronpropparna och sov bättre, hade mindre migrän och allt var frid och fröjd.
Så.
SIsta helgen på det där sommarlovet så var vi ett gäng som skulle ha fest och tälta på en strand i utkanten av hålan vi bodde i. Ryktet om den där festen hade spridit sig och det var många som skulle komma. Ungefär hela högstadiet. Efter massor, och jag menar verkligen MASSOR, av tjat så gick mina föräldrar med på att låta mig delta. Dom gjorde dock klart för mig att dom skulle kunna dyka upp när som helst. Jag förklarade att jag skulle dränka mig i sjön om dom visade sig där och det hela slutade med att vi bestämde att dom skulle hålla sig på långt avstånd om dom skulle komma ner för att titta till festen.
Den här stora kvällen kom och jag och min bästis sminkade oss i tre timmar innan vi skulle dit. Vad vi inte berättat för våra föräldrar var att ryktet om det här kalaset nu även spridit sig utanför hålan och att det kommit uppgifter om att äldre killar och tjejer från stan skulle komma. Hett. Skitcoolt.
Kvällen kom och mycket riktigt, det var jättemycket folk. Festen gick ut på att man mest stod och hängde, här och var satt det folk och hånglade. Nån spelade musik. Det dracks kopiösa mängder öl och tjuvröktes överallt.
Då händer det.
Då.
Jag vill dö när jag tänker på det här än idag.
Jag och min bästis står i en klunga av coola människor där nånstans på stranden. Vi var kanske 100 personer totalt. Det blir liksom tystare och tystare där på stranden och det hela är väldigt märkligt eftersom det nyss varit massor med folk som pratat. När jag förstår varför det blir så tyst vill jag dö.
På riktigt, hade dö-alternativet funnits så hade jag tagit det.
Uppe på en sanddyna liksom ovanför oss som står på stranden, så står min mamma och ropar "MAAALIN, MAAAAAAAALIN!" Hon spanar efter mig, vrider på huvudet fram och tillbaka medan hon gastar. Så får hon syn på mig och ba: "MAAAALIN, HÄR, ÖRONPROPPARNA!"
På sig har hon en t-shirt. En tecknad kaktus som ser ut som en kuk.
Ridå.
Jag får börja med att berätta om en t-shirt som liksom hör till den här berättelsen. Jag var femton år, det var sommarlov. Min bror som precis fyllt arton år hade varit utomlands med sina kompisar. När han kom hem hade han köpt fula och helt värdelösa presenter till oss i familjen. Lite så som det kan bli när en artonåring för första gången lämnat landet utan mamma och pappa.
Till pappa hade han köpt en fruktansvärt ful t-shirt som föreställde en tecknad kaktus som skulle se ut som en stor kuk. Bara så. Pappa var inte typen som klädde sig i t-shirtar med kukmotiv och förstod nog att det hela handlade om en försupen son på semester och hans lilla hjärna.
Jaja, inget mer med den saken. T-shirten hamnade väl i nån låda.
Jag hade mycket migrän i tonåren och sov väldigt dåligt i perioder. Mamma hade kommit på att det underlättade för mig om jag använde öronproppar. Jag började använda öronpropparna och sov bättre, hade mindre migrän och allt var frid och fröjd.
Så.
SIsta helgen på det där sommarlovet så var vi ett gäng som skulle ha fest och tälta på en strand i utkanten av hålan vi bodde i. Ryktet om den där festen hade spridit sig och det var många som skulle komma. Ungefär hela högstadiet. Efter massor, och jag menar verkligen MASSOR, av tjat så gick mina föräldrar med på att låta mig delta. Dom gjorde dock klart för mig att dom skulle kunna dyka upp när som helst. Jag förklarade att jag skulle dränka mig i sjön om dom visade sig där och det hela slutade med att vi bestämde att dom skulle hålla sig på långt avstånd om dom skulle komma ner för att titta till festen.
Den här stora kvällen kom och jag och min bästis sminkade oss i tre timmar innan vi skulle dit. Vad vi inte berättat för våra föräldrar var att ryktet om det här kalaset nu även spridit sig utanför hålan och att det kommit uppgifter om att äldre killar och tjejer från stan skulle komma. Hett. Skitcoolt.
Kvällen kom och mycket riktigt, det var jättemycket folk. Festen gick ut på att man mest stod och hängde, här och var satt det folk och hånglade. Nån spelade musik. Det dracks kopiösa mängder öl och tjuvröktes överallt.
Då händer det.
Då.
Jag vill dö när jag tänker på det här än idag.
Jag och min bästis står i en klunga av coola människor där nånstans på stranden. Vi var kanske 100 personer totalt. Det blir liksom tystare och tystare där på stranden och det hela är väldigt märkligt eftersom det nyss varit massor med folk som pratat. När jag förstår varför det blir så tyst vill jag dö.
På riktigt, hade dö-alternativet funnits så hade jag tagit det.
Uppe på en sanddyna liksom ovanför oss som står på stranden, så står min mamma och ropar "MAAALIN, MAAAAAAAALIN!" Hon spanar efter mig, vrider på huvudet fram och tillbaka medan hon gastar. Så får hon syn på mig och ba: "MAAAALIN, HÄR, ÖRONPROPPARNA!"
På sig har hon en t-shirt. En tecknad kaktus som ser ut som en kuk.
Ridå.
Årets julklapp...
...blir med all sannolikhet de här;
Kommer värma min man i vinter...
Jag vet att det är fel...
...men jag stormälskar den här växthuseffekten!
10 grader varmt är fanimej bättre än 10 grader kallt. Jooo, visst håller ni med mig?
Barnbarnsbarnen?
Äsch, dom vill ändå bara ha mitt fjuttiga hus och mina fjuttiga slantar, nu njuter vi av plusgraderna, istället!
10 grader varmt är fanimej bättre än 10 grader kallt. Jooo, visst håller ni med mig?
Barnbarnsbarnen?
Äsch, dom vill ändå bara ha mitt fjuttiga hus och mina fjuttiga slantar, nu njuter vi av plusgraderna, istället!
Å nej!
Lucas ska spruta ketchup på maten idag. Han sprutar snett (typiskt killar) och får massa ketchup på gylfen.
Casper säger då upplysningsvis till oss; Åh nej, Lucas har fått mens!
Förändringarnas vind blåser genom lyxvillan
Vi har köpt en ny diskmaskin idag! Förvisso den billigaste som Media Marct hade, men ändå, sprillans ny, rosfri och allt!
Den gamla ska vi begrava inom kort. Den har somnat in av ålderdom och elende. Geggat ihop av matrester och vanvård. R.I.P
Just nu firar vi detta genom att se på Cat Woman. Det är ett udda sätt att fira på. Theo uppskattar det lite mer än jag.
Puss och godnatt, all fina!
Den gamla ska vi begrava inom kort. Den har somnat in av ålderdom och elende. Geggat ihop av matrester och vanvård. R.I.P
Just nu firar vi detta genom att se på Cat Woman. Det är ett udda sätt att fira på. Theo uppskattar det lite mer än jag.
Puss och godnatt, all fina!
Bebisar är inte i närheten så söta som igelkottar!!!
Glest mellan inläggen tycker ni?
Jag är hemskt ledsen, men sen jag blev som ni, en normal med jobb och inget liv, så hinner jag inte ens med att läsa mina egna favvobloggar!
Vill ni göra slut med mig nu?
Jag bjuder på en udda bild, medan ni funderar...
Vill ni göra slut med mig nu?
Jag bjuder på en udda bild, medan ni funderar...
Alltså...
...vi har haft huset fullt av barn ikväll som har lekt kurragömma i våra möbler, ätit kakor och idkat skrik-leken och ett jäffla liv i övrigt.
Varför då, undrar ni?
Jo, för att desperata föräldrar med barn vallfärdar till pesthuset för att eventuellt kunna smitta sina små barn med vattkoppor.
Har era ungar inte blivit smittade än, kom till oss, vi hjälper så gärna till med lite sjukdom och elende.
Varför då, undrar ni?
Jo, för att desperata föräldrar med barn vallfärdar till pesthuset för att eventuellt kunna smitta sina små barn med vattkoppor.
Har era ungar inte blivit smittade än, kom till oss, vi hjälper så gärna till med lite sjukdom och elende.
