Annas Finaste

Jag kände aldrig att ni blev tillräckligt avundsjuka på min helt nya dator som jag fått av Le Darling Husband Theo.

Erkänn nu, erkänn att det sticker i ögonen att ni får läsa den här bloggen på era dötrista svarta laptops, medan jag sitter och förföriskt smeker tangenterna på min puderrosa dator. Mmmm, svider lite va...
Ville bara poängtera det en gång för alla. Så nu kan jag fortsätta den här dagen helt tillfredställd.

Nu ringde precis Jonas mamma och frågade om hon skulle komma och hämta Jonas. Jag hör vad hon säger, men jag fattar inte vad hon menar.
Är Jonas hos oss? Hur kan jag ha missat det, mycket märkligt, men men bäst att spela med.

Jag: Nej, Guuud, du behöver verkligen inte komma redan, han kom ju alldeles nyss.

Malin: Nja, han har ju trots allt varit hos er i 4 timmar nu.

Fyra timmar?!! Oh gode Gud, jag har slarvat bort hennes barn, nu hamnar jag i fängelse, socialen kommer att komma hit och utreda vår familj, Theo blir förbannad och flyttar ihop med nån ung snygg donna som mina barn kommer att lära sig att kalla för mamma.
Kan jag aldrig bli en normal begåvad vuxen och hålla reda på Lucas och hans femåriga vänner, why Good why??

Vi lägger på. Kan det verkligen ha gått fyra timmar sen hon lämnade honom? Panik, konkurs, hjärtstillestånd.

Dock visar det sig att barnen har lekt stillsamt i Lucas rum i fyra timmar. Dom är ashungriga, jag har precis serverat två sumoportioner med makaroner, och köttfärssås. Nu känns det lite bättre. Jag skyller allt det här på amningen. Bebisen får klara sig utan mat nu tills Jonas blir hämtad. Bäst så.

My Good vilka flickvänner man har, helt sinnessjukt, de söp, härjade, tände eld på en gardin, släppte ut en innekatt, urinerade i buskarna, busringde å grannens vägnar till 112 och försökte stjäla kött från en annan grannes grill.
Kan ni haja hur det var att vara nykter där?!

Nääää, nu luras jag allt. Alla skötte sig provocerande väl under hela kvällen. Här får ni lite bilder:

Time to go, sminkad och klar. Kommer att tänka på en annan fest jag gick på för 100 år sen som också började såhär fint och slutade med att lösögonfransarna satt i håret. Long story, låt oss aldrig diskutera det mer.

Vi käkade mer eller mindre allt utom vildsvin, lamm, kyckling, sötpotatisar, melon, sallader, nåt som såg ut som bulgur men som vi aldrig bringade klarhet i vad det egentligen var...

Kajsa vägrade att ställa upp på bild, varpå Sara och jag listigt omringade henne med kameror, Kajsa var inte helt nöjd. obegripligt.

 

 

Annika lät mig nådigt hålla Hugo när han skulle matas, men direkt när han var klar...

 

...så var ordningen återställd.

Lyckades inte (fick under inga omständigheter ditt förbannade kamera-pervo!!!) knäppa nån bild på Sara, snillrik som jag är så har jag ju massa bilder på min hard working karriär business tvillingmamma kvinna. Den här bilden är tagen i en fjällstuga, location okänd. I går var Sara blondin, så nu måste jag smyga i buskarna utanför hennes hus så att jag kan uppdatera mitt lilla bild bibliotek. Mo-ha-ha-ha!!!

 

Linnéa var ialla fall glad, gravid, nykter, lös som en stjärna och glad. Det brukar man ju vara när man väntar första barnet och är tillräckligt långt ifrån förlossningen för att den ska förstöra ens sinnesro, jag kan antagligen publicera betydligt roligare ångest-i-stirrögat-bilder på Linnéa efter sommaren, då det sakteligen går upp för henne att barnet i magen på nåt sätt måste ut.

 

 

Det var en supertrevlig kväll, tack för den snälla söta Sara!

Ikväll ska jag på tjejmiddag, jag ser väldigt mycket fram emot det.
Jag hoppas såklart på en helkväll fylld med kalorier, fylla och en kavalkad av moraliskt förfall bland mina vänner.

Ni kan ju tro att jag ska ha kameran med mig ikväll, när mina vänner dansar på borden skriker könsord åt grannarna och avslöjar sina mörkaste hemligheter då står jag där och fotar och filmar, till mina vänners stora förtjusning kommer de sedan kunna njuta utav kvällen i repris här på bloggen tillsammans med alla er andra. Det är service må jag säga.

Dessvärre kan jag inte delta riktigt som de andra, jag är nämligen den enda utav flickvännerna som tillåts ha med en manlig date, jag kommer att ha en liten man hängandes vid tuttarna hela kvällen och inför honom måste jag bete mig.

Nu hoppas jag bara att ingen av kvällens deltagare är inne och läser det här, det blir så oändligt mycket svårare att få dem att bikta sig framför min videokamera om de börjar ana oråd....

Jag är i desperat behov av att något spännande ska hända i mediavärlden, vad som helst, kul, läskigt, pinsamt, jag tar vad som helst, inte ens prinsessan Madelens depression muntrar upp mig längre. What to do? Nu kräver jag en politisk skandal, en plötslig kändisbortgång eller en avslöjad älskarinna till nån maktpamp, i väntan på detta bjuder jag på katastrofläsning.
Jag varnar er, läs inte vidare, ni kommer att ångra er, tre minuter av ert liv som ni aldrig får tillbaka:

Härom dagen lärde jag mig något nytt minsann, det visade sig att det jag trodde var en dokumentär om fostrets utveckling från spärmie till färdig bebis handlade om katter. Kattspermiens resa från ägg till kattunge (ja jag tyckte att ultraljudsbilderns såg rätt skumma ut) och då fick jag lära mig att kattmamman är en riktig golddigger.

Hon drar runt från hankatt till hankatt antagligen för att maximera sitt underhåll till barnen vid eventuell skiljsmässa, därav fyra ungar med helt olika utseenden i samma k(n)ull, MEN, och det här är hemskt, hankatterna har kommit på denna kvinnliga list och har ett vidrigt vapen som de använder vid parning. Nämligen pyttesmå taggar på sin lilla kattpenis vars syfte är att skrapa ut andra hankatters spermier. Det här gör tydligen hemskt ont på den lilla kattmamman.

Nu kräver jag att alla ni kvinnor därute som har något hjärta alls kastrerar era hankatter och lär dem lite hyfs.
Min tumregel har alltid varit, kan han inte bete sig som en gentleman får han inte komma till. Dax att kattkräken lär sig det också.

En typisk okastrerad hankatt, kanske inte så konstigt att kattmamman letar vidare...

Då har vår son Casper äntligen fått sitt sommarlov, vi har fått en jordgubbstårta och en arg gubbe har fått en smäll på käften. Så där, då är allt som det ska vara i lilla familjen.

Ni kanske trodde att en skolavslutning är en procedur som avklaras per automatik. Lite sång, lite frökenprat lite sunt föräldraförakt mot de snåla föräldrar som istället för avtackningsgåva plockat en värdelös bukett i diket som de lindat in i blött papper och folie längst ner och ger till fröken. Icke!
Den här lilla familjen ville göra en entré som de andra föräldrarna sent skulle glömma.

Casper valde ut finkläderna krävde att få ha både skjorta, väst och slips och pep i väg till kyrkan, föräldrarna fick inte plats där inne, så vi bestämde att vi åker dit en timme senare. Vi beslöt oss för att åka i karavan, först föräldrarna, syskon och mormor, därefter farfar, farfars fru, farmor, farmors man, picknick korg, filtar barnvagn, sittdynor så att ingen ska få ont i rumpan extra tröja till lillebror. Jag sneglade lite oroligt på all packning och tänkte, här kommer familjen Taikon, håll undan alla medelsvenssons, nu kommer tattarna.

Väl framme lyckas vi få ut alla släktingar, korgar och filtar och det enda vi ska göra nu är att korsa vägen för att ta oss in på kyrkogården. Barn, förälrar och gamlingar vinglar fram och tillbaka men där kommer också en bil farandes med en för tillfället illa vald hastighet. Vad gör då den lilla tattarfamiljen tro? Jo då ställer sig Theo mitt i vägen, så att fartdåren tvingas stanna och sen börjar showen, den offentliga utskällningen och det ögonblick då jag önskar att inte precis alla föräldrar häpna står och stirrar på min man.
Fartdåren insisterar på att han har rätt att följa hastigheten oavsett om det står något barn i vägen, Theo blir förbannad och kräver att han tänker sig för i fortsättningen, fartdåren fortsätter tjafsa om att han skiter i om några ungar har avslutning. Och då smäller det.

Det går liksom ett slags sus genom föräldrarna, papporna stirrar med beundran på Theo, mammorna glor så att ögonen trillar ur skallen på dem och det enda jag kan göra är att blänga avundsjukt på alla begravda döingar och bara önska att vi kunde byta plats.
Jaha, då har Caspers föräldrar anlänt, vad trevligt!

Theo är nu officiellt far till Hugo. Den elaka tanten var inte så elak men hon hade tagit fram noggrann statistik på när detta samlag hade ägt rum. Så att Theo kunde begrunda den informationen, kanske slå upp kalendern och se efter om han hade deltagit i något samlag den dan. Samlag är ett sånt värdelöst ord, jag och Theo har aldrig haft samlag. Det är vi alldeles för sexiga för, pippat, gökat, rullat, ljufsat you name it, men samlag? Skulle inte tro det lilla socialtanten.

 

I väntan på de två helt opartiska vittnena som ska ta en titt på upphovsmannen till det lilla barnet.

 

 

 

 

Numera så har våra vänner vant sig vid att Theo uppgivet sätter sig ner i soffan hos dem och säger;
"Jag har inga pengar kvar, min fru spenderar allt jag tjänar och jag tvingas borsta tänderna med barnens Kalle Anka tandkräm, för vi har inte råd att köpa en ny tub just nu." Oj oj oj, ojar sig alla medlidsamt i Theos svåra stund, men allvarligt, hur söta är inte de här?!

Vad kan jag säga, bebisen behövde nya skor... Tydligen behövde han det här också

 

Jag har gjort storstilat stadsbesök inne i huvudstaden och besökt ubertjusiga frisersalongen Af Stockholm.

Tjejen som klippte mig heter Emilia och är sådär supertrendig och proffsig som bara frisörerna i city är.
Annat är det i Nynäs där man kan gå gråtande ut på gatan efter det att nån galning med sax har våldfört sig på ens hår å det grövsta.
Så går det inte till på Af Stockholm kan jag medela. Där går det till så här:

Emilia: Jaaa du Anna. Jag måste bara få fråga. Har du gjort det här själv? säger hon och drar sina perfekta frisörhänder genom mitt missfärgade katastrofhår med tio centimeter mörk råttfärgad utväxt.

Jag vill ljuga. Vill säga, Kan du haja att Björn Axén den jäveln har gjort det här?! Alltså jag var så förbannad när jag gick ut därifrån att jag kände att jag vill ringa och varna kronprinsessan inför sin bruduppsättning där.
Men det gör jag inte.

Jag: Det kan vara så att... Att jag har färgat lite själv, ja. Viskar jag tonlöst.

Emilia: Mmmmm, jag ser det, det märkliga är att överhåret är färgat i Guds alla nyanser medan underhåret är helt ofärgat. Hur tänkte du där?

Ja hur fan tänkte jag där? Jag börjar se på mitt hår med Emilias proffesionella saxögon. Ser att det som en gång var mitt hår nu ser lika smakfullt ut som en välbärgad kvinna från Vit-Rysslad. En sån där tant som alltid har lite lite rosa läppstift på ena framtanden. 



Då lutar sig Emilia fram och säger med stort allvar i rösten; Anna, du behöver inte se ut så här längre. Jag ska göra dig snygg igen.
Och då känns det så fantastiskt, som om Jesus själv har rört vid mig och mitt sargade djurkadaver på huvudet.

Så alla ni vanvårdade med kluvna toppar och en färg som går från brandgult till mosgrönt med inslag av katastrof och som är i stort behov av att vara otrogna mot er vanliga frisör. Ring till Emilia 08-31 07 05, så rättar hon till det.

Jag stör mig så in i helvete på henne. Kvinnan i 45 års åldern som mycket omsorgsfullt har dukat upp ett äpple vid ett sånt där picknickbord dom har i parken, som hon först polerar noggrant med medhavd servett för att sedan skära äpplet med kniv i små perfekta munsbitar som hon omsorgsfullt tuggar på i all oändlighet.
Ååååh vad jag stör mig på sånt där. Undrar hur hon tänkte i morse när hon vaknade:

Åhh, idag ska jag planera för min lilla äppelstund jag ska ha på eftermiddagen. Nu ska vi se, måste packa ner servett att polera med, ett äpple, ett stycke kniv och en liten smidig plastpåse att förvara äppelskruttet i.

Men skaffa dig ett liv ditt präktiga freak!!!!

Jag ska på en sydafrikansk afton med mina flickvänner på fredag. På inbjudan stod det att var och en skulle få en liten uppgift att förbereda inför middagen.

Jag såg framför mig hur min vän Sara som håller i trådarna, skulle anförtro hela varmrätten åt mig, jag skulle komma i Theos kockjacka med ett stort vildsvin på axeln som jag fångat ute på fältet, mina tjejkompisar skulle imponerat se på medan jag grillade grisen över öppen eld, snurrade den sakta på ett spätt, "Men Anna", skulle de hänfört viska, "jag hade ingen aning om att du kunde slänga ihop ett vildsvin så här." Då skulle jag ta fram min sabel och graciöst snitta vildsvinet i 10 rejäla kotletter, som en liten final till min show. Sen skulle alla applådera.

Ta med 6 sötpotatisar. Det står så på mitt sms.

Nu har det nog blivit fel? Blir det inget vildsvin? 6 sötpotatisar, det tar jag som en förolämpning. Jag har försökt tigga till mig efterrätten, men hon vägrar. 6 sötptatisar. Hur ska jag någonsin kunna bli kvällens stjärna med sex potatisar? Förtroendet är mycket mycket lågt.

...går genom dyra presenter.

Igår kom Theo hem med den här sockersöta babyrosa datorn till mig, me love!!

Var just hos Caspers kompis Melvin för att hämta Casper. De hade lekt som galningar i flera timmar så det var dax att befria de trötta föräldrarna tänkte jag. När jag kom dit såg jag att Melvins mamma hade hela underarmen gipsad. När jag frågade varför svarade hon stillsamt. "Jag fick psykbryt på ungarna och drog handen genom en vägg" efteråt hade hon inte tittat så noga på armen, hon var fortfarande hög på adrenalin efter sitt utbrott, sen såg on att ett ben stack rakt ut genom huden ungefär där handleden börjar. Blodet rann och hon kände sig helt kräkfärdig.

"Då ville jag ju inte visa hur jävla dumt det var att dra knytnäven i väggen, så då drog jag tröjärmen över den blodiga handen och det utstickande benet, sen ropade jag så glatt och inbjudande jag kunde att Kom nu ungar, mamma måste åka lite till sjukhus förstår ni, mamma har gjort sig lite illa, jättetokigt!" så där busigt som bara en toppenmamma kan låta. En sån där mamma som desperat vill att ens barn ska glömma bort att mamma blev så arg så att hon bröt av två fingrar i handen.

Nu till det jag finner djupt upprörande; Inte en enda mamma har gått fram till Emelie och applåderat henne för att hon äntligen gjort det som vi andra mammor bara gör i fantasin, hon blev förbannad och hon valde att uttrycka sina känslor på en vägg. Det kostade henne i och för sig två fingrar och åtta timmar på akuten samt skammen inför barnen. Men ändå, jag sa att jag var djupt imponerad och stolt över henne. Sug på den era pretto-morsor!

På onsdag ska jag och Theo skriva på ett idiotpapper om att Theo är pappa till Hugo. Den elaka tanten kommer att kalla in oss i hennes fula lilla kontorsutrymme och där kommer hon tillsammans med två opartiska vittnen att stirra Theo stint i ögonen och sedan med dramatisk röst väsa fram mellan huggtänderna ;" Är du helt säker nu, är det verkligen din son det här?" Och då måste Theo, för tredje gången i ordningen hålla sig för gapflabb och stirra tillbaka på elaka tanten och mycket dramatiskt viska "Japp". Sen är det över.

Nu kanske ni undrar varför man inte bara tar ett faderskapsblodprov på BB och får det svart på vitt direkt liksom, jo förstår ni mina vänner, det är så illa att i Sverige har i dagsläget vart 5:e barn "fel" pappa.
Alltså bör minst några stycken utav Lucas dagiskompisar vara skrämmande lika den snälla brevbäraren i området. Ska faktiskt spana på det nästa gång jag hämtar, och om det här skulle uppdagas redan på BB när man istället kan leva lyckliga i en lögn, då skulle det bli såååå krångligt för alla, inte minst den nyblivna mamman som får börja med att förklara varför hon alltid sminkat sig innan hon hämtat posten. Ni hajar problematiken va. Det är bättre att vi inte tar några blodprover utan istället frågar den stackars lättlurade pojkvännen, och om han tror att det är hans barn, ja då vill ju inte gärna den elaka socialtanten och hennes två helt opartiska vittnen till den här lögnen krångla.

Fast Theo kan vara lugn. Jag är väldigt monogam förstår ni.

Nu vill jag ju inte skrämma upp någon, men gå hem och ta en titt på er pappa. Är du helt säker på att han verkligen har producerat dig?

Här får ni min söndag i bilder, jag tror att jag förtjänar en veckas semester på någon lyxig resort efter det att jag servat barn i arton timmar.

Jag blev djupt imponerad när samtliga barn kom och tackade för lunchen, ÅååH vilka A- barn tänkte jag, tills jag kom ut och såg det här. Så där ja, ingen som hittade till diskbänken med det här berget av smutsig disk. Notera att två av barnen kreativt nog har kletat fast sina tuggummin rakt på bordet.

Tydligen så "glömde" barnen bort att de inte fick äta glass inne, så när jag ertappade tre kladdiga sjuåringar i vårt sovrum räknade jag till tio långsamt.

"Mamma vi vill inte rita mer" Ingen fara, plocka bara undan det ni har tagit fram. Jo tjena!

Nu skulle en liten drink sitta fint....

Min vän Jocke har nu hört av sig, så nu får jag min lunch ändå :) Jag får dessutom uppgradera restaurangen till valfritt ställe, jeeej! Vad lär vi oss? Hot lönar sig alltid!

Jag ska ta en fin bild på Jocke när jag träffar honom, så ska jag lotta ut honom bland mina snyggaste singelkompisar, för han är en av de finaste killar jag känner.

 

Nu ska jag fortsätta att agera slav åt Casper och hans kompisar. De har beställt tre olika sorters lunch som straff för att jag inte hade förutsett att de ville ha våfflor idag, till efterrätt ska de äta glass, och nyss kom lilla Tessla ut med munnen full av tuggummi och deklarerade att hon "Under inga omständigheter får äta tuggummi för min mamma". Skit oxå!

Glöm inte bort att fira nationaldagen idag, spring nu ut och köp hem jordgubbar så att ni kan goffa en gräddig jordgubbstårta tillsammans med er lätt överviktiga familj, vidare bör allt ni sätter på er i dag gå i gula och blå färger, likaså er mascara bör vara blå, för att riktigt fira vårt land förespråkar jag att ni idag tittar extra avundsjukt på era grannar, som vi svenskar alltid gör, äter mamma scan falukorv till middag och i kväll när det ska firas i sängkammaren bör ni strikt hålla er till den svenska missionären. Det kan omöjligt bli mer svenskt än så!!!

Vi behöver ett nytt familjefoto nu när lillplutten har kommit. Får fixa det snart...

Mitt ex Jocke hörde av sig, ville gratulera till bebben, frågade om vi skulle käka lunch nånstans. Numera vet alla mina vänner att man måste ta med mig ut, jag måste få se världen, sitter ju instängd mellan husets fyra väggar och då måste man hitta på sätt att aktivera sin hjärna.
Jocke som är väldigt upptagen utav sig, sitter och lägger patians på datorn hela dagarna lovade därför att han minsann skulle möta mig i Stockholm och sen skulle han göra sitt yttersta för att underhålla mig, dra Bellman historier och så där.
"Jag antar att du bjuder på en femkronors korv på Ikea?" sa jag till snål Jocke. "Bättre upp" sa han stolt "Du ska få en köttbullsmeny, de kostar nämligen bara 16 kronor på vardagar!". Då blev jag impad minsann, men självklart, när det låter för bra för att vara sant, så är det ju oftast det. Snål Jocke hörde inte av sig. Som straff för det publiserar jag en bild på Jocke i klädd dumstrut med hans hembys färger. Heja Enköping

...av blommor av min huvudsponsor Williams BlomsterService. Var tvungen att läsa rubriken på inlägget igen, fick för mig att det stod "värsta afroknullet" och sånt får man inte skriva här på bloggen.



Man får snudd på inte skriva något roligt alls, inga könsord, inget som förtrycker vissa stackare (såsom mina vänner) inga elakheter som kan uppröra nån liten nolla någonstans, man måste kort sagt skriva välvårdat och korrekt, som det så fint står i kontraktet. Så när jag kryssade i den rutan på kontraktet visste jag att det kanske inte alltid kommer att gå så bra. Det är väldigt svårt att vara korrekt när man har torretssyndrom i fingrarna. Nu väntar jag bara på en stämningsansökan från någon. Afroknull, hi hi!