Annas Finaste

Då har vår son Casper äntligen fått sitt sommarlov, vi har fått en jordgubbstårta och en arg gubbe har fått en smäll på käften. Så där, då är allt som det ska vara i lilla familjen.

Ni kanske trodde att en skolavslutning är en procedur som avklaras per automatik. Lite sång, lite frökenprat lite sunt föräldraförakt mot de snåla föräldrar som istället för avtackningsgåva plockat en värdelös bukett i diket som de lindat in i blött papper och folie längst ner och ger till fröken. Icke!
Den här lilla familjen ville göra en entré som de andra föräldrarna sent skulle glömma.

Casper valde ut finkläderna krävde att få ha både skjorta, väst och slips och pep i väg till kyrkan, föräldrarna fick inte plats där inne, så vi bestämde att vi åker dit en timme senare. Vi beslöt oss för att åka i karavan, först föräldrarna, syskon och mormor, därefter farfar, farfars fru, farmor, farmors man, picknick korg, filtar barnvagn, sittdynor så att ingen ska få ont i rumpan extra tröja till lillebror. Jag sneglade lite oroligt på all packning och tänkte, här kommer familjen Taikon, håll undan alla medelsvenssons, nu kommer tattarna.

Väl framme lyckas vi få ut alla släktingar, korgar och filtar och det enda vi ska göra nu är att korsa vägen för att ta oss in på kyrkogården. Barn, förälrar och gamlingar vinglar fram och tillbaka men där kommer också en bil farandes med en för tillfället illa vald hastighet. Vad gör då den lilla tattarfamiljen tro? Jo då ställer sig Theo mitt i vägen, så att fartdåren tvingas stanna och sen börjar showen, den offentliga utskällningen och det ögonblick då jag önskar att inte precis alla föräldrar häpna står och stirrar på min man.
Fartdåren insisterar på att han har rätt att följa hastigheten oavsett om det står något barn i vägen, Theo blir förbannad och kräver att han tänker sig för i fortsättningen, fartdåren fortsätter tjafsa om att han skiter i om några ungar har avslutning. Och då smäller det.

Det går liksom ett slags sus genom föräldrarna, papporna stirrar med beundran på Theo, mammorna glor så att ögonen trillar ur skallen på dem och det enda jag kan göra är att blänga avundsjukt på alla begravda döingar och bara önska att vi kunde byta plats.
Jaha, då har Caspers föräldrar anlänt, vad trevligt!