En liten uppmaning inför morgondagen...
Har ni sett Chris Medinas video, där han sjunger till sin flickvän som körde rattfull och ådrog sig en allvarlig hjärnskada? Se den, först är det klipp på henne hur hon var innan, sen är det klipp på henne hur hon blev efter bilolyckan. Ingen fylla i världen är värd att bli grönsak för, inte ens på nyårsafton.
Tänk på det imorgon, och tänk gärna på det åt andra också imorgon, jag vill fasen inte att våra gäster ska behöva möta någon av era berusade polare på vägen hem. Säg ifrån.
Kör inte rattfull och låt dig inte skjutsas av någon som har druckit.
Och ett år senare, ser livet för Juliana ut så här;
(Spola 1,5 minuter frammåt)
Plötsligt tycker jag att en taxiresa på en tusenlapp är riktigt billigt. Så värt att betala lite extra för att komma hem säkert.
Ha det jättefint imorgon, men urinera inte offentligt.
Så gör man en 35 åring riktigt lycklig
Theo ilade iväg till systemet idag och ringer mig med andan i halsen;
Theo: Hon-jag-fast-det-är-ju-inte-klokt-men-hon...
Jag: Försöker du säga något nu?
Theo: Hon bad om leg på systemet, alltså, hon trodde att jag eventuellt var 19 år?! Hon bad om leg, haja vad ung jag ser ut!!!!!
Satsa pengar; Hur länge lever en 35 åring på sånt här smicker? Ett dygn? En vecka? Tills barnbarnen har tröttnat på att höra farfars uttjatade System bolaget historia?
Har ni sett vår lilla katt...
...hon är vit och brun och svart, hon är vit och svart. Mjauooo, Mjauooo, Mja, Mja, Mja, Mjauoooo
(För er som inte hade någon barndom; Musiken till texten hittar ni på Youtube,)
Traditionsenligt gav jag Theo en ny bebis på hans stora dag. Men den här gången slapp jag gå runt som en dräktig elefantman, för vi köpte en liten sötnos istället för 100 skattade riksdaler.
Har ni sett såååå söt?
Vi gick helt efter regelboken när vi valde, vi prioriterade söthet i första hand och personlighet i andra hand. Lyckligtvis har den här lilla damen lika mycket av båda.
Hon är världens keligaste, och vi har gosat med henne hela dagen. Casper och Hugo kan knappt slita sig ifrån henne. Inte heller Ludde.
Blev rätt bra ändå
Igår skulle jag och Theo ha en supermysig spa-övernattning på Nynäshavsbad. Vi hade joxat ihop all logistik som krävs när man önskar barnpassning till en skock ungar och promenadning av en hund.
Vi kom dit i tid, fick bästa rummet, champagnen låg på kylning och jag hade till och med köpt nya underkläder på "Sluts´R`Us" för att glädja födelsedagsbarnet. Sedan hoppade vi i badkläderna och sprang ner till alla varma badtunnor, vedeldade bastun, inomhuspoolen, gratis förfriskningsbaren och mådde svinbra.
Jag vill inte på något sätt låta skrytsam nu, men JAG badade till och med i det +2 gradiga havet, årets sista dopp vill jag lova, men satan vad cool jag kände mig när jag med stora gester (så att alla skulle se) dundrade upp för badstegen:
-JAHA, DÅ HAR MAN BADAT I HAVET DÅ! sa jag lagom nonchalant.
-Mmmm, det har vi med, svarade alla badgäster i kör, och så var min coolstämpel som bortblåst.
Sen hände något. Vi skulle gå in för att invänta våra massagebehandlingar, som världens bästa äkta man hade bokat, när Theo började mumla att han kände sig yr. Sen blev han grå i ansiktet, kallsvettig och illamående.
-Jag svimmar nu, sa Theo och sen försvann hans hörsel och hans synfält blev svart. Så fick han ont i nacken och orkade inte hålla upp huvudet och sedan skakade han i hela kroppen.
Så jag satte Theo i bilen och åkte hem. Och lika snabbt som han insjuknade, lika snabbt försvann det. Kan det vara ångesten över att bli ett år äldre?
Nynäshavsbad var dock snälla nog att låta oss boka om hela kaloppsen, så vi får skjuta lite på det. Snällt.
Så vi åkte hem till barnvaktandes svärföräldrar och Theo fick paket.
Det var en mycket dyr och exklusiv morgonrock och även Nobelpristagarens verk i litteratur.
Ja, han ser ut som Hugh Hefner.
Någon jag håller kär, fyller 35 år!!!
Jag har haft sån tur som fått en så fantastisk man, tack älskling för att du gör mig så lycklig!
Nu ser jag fram emot de nästkommande 65 åren, hurra för dig darling!!!!
Pyssel
Vad vi gör på jullovet;
Här sitter vi och skapar förnöjsamma figurer av den lera tomten gav till Lucas i julklapp. Efter en stund tittar jag upp och inser att alla i familjen har gått ifrån verkstaden, kvar sitter mamman och knåpar ihop en gris och en julgran. Story of my life.
Men visst har jag en viss talang? Nästa år ska jag göra ungarnas julklappar helt i lera.
Respekt Sverige
+12 grader den 27 december är respekt! Nu kan ja ju inte klaga på kylan längre, får hitta nånting annat. Kanske skriva en arg lapp i personalkylskåpet om att den som käkar min lunch ska få herpes, eller något annat moget...?
Julafton - Rond 2
Naturligtvis är vi en modern familj, som firar jul flera dagar i rad, det här är rond två, hemma hos svärmor och hennes fina Peter
Fördrink med svärfar och hans fina fruga Anne-Maj
Isabelle & Niclas var på ett strålande juldagshumör
Världens bästa man och världens bästa svärfar fångade på samma bild.
Tre snaps-berusade män
Jag krävde att Theo skulle supa till rejält, eftersom att han tiggde om att jag skulle köra hem igen.
Jag menar, jag vill ju inte sitta med en halvnykter man på vägen hem och känna mig blåst på mitt berusade tillstånd, jag har inga problem med att köra, så länge Theo inte slösar med sprit (alltså dricker den mesigt eller obefintligt) ska det va, ska det va, och som det va!
Barna fick plats i hallen även här
Faster Isabelle och lilla prinskorven
Mammas lilla docka
Finaste mannen och hans brorsdotter Aexandra
Åååh, godis. Det är väldigt bra när det inte är pappaer runt om godiset, det ser så illa ut när min hög av godispapper växer upp genom taket.
Precis så här ska det se ut i en anständig gran, dyrt, lyxigt och så exklusivt att man helst inte vill att ungarna ska hjälpa till med att klä den.
Min svärmor gör alltså rätt, ni andra gör fel, till nästa år; Skärpning!
Aaaa, titta så söt min lilla Hugo är! Japp, jag är en sån mamma nu...
Casper och alexandra matchade varandra så fint, Casper med fluga och Alex med kjol, helt klart värt en bloggbild
Paketer till alla snälla barn...
Killarna fick ett gemensamt jättepaket, och det var...
...en snöscooter, förklädd till snowracer, hurra!
Tack kära söta släktingar för supermysigt julfirande!!!
Vår julafton i bilder
Okej, vi hade en grymt mysig julafton, detta är min dokumentation över kaoset, håll till godo:
Emma, Jon & Tyr hade stulit sista parkeringsplatsen när vi kom, vi började alltså julfirandet med att prominera med kassar, hund, ungar, högklackade skor och ett glatt humör för att ta oss in i värmen.
Kusiner, bebisar och mormor
Camilla och mormor
Min finaste moster Mira med barnbarnet Alexander
Min finaste mormor
Min lillebror var stilig i slips och allt.
I brist på grill, basade grottmännen över ugnen istället, detta gjorde de med illa dold stolthet...
Min mamma lagar mat
Julegrisen
Roligaste bordet?
Leo gillade att få vara med de stora grabbarna...
... och Casper gillade att få vara med de små grabbarna ett tag...
Morbror Ingmar, koncentrerad över den roll han snart ska framföra...
Tomten hittade till Rönninge också, barnen stod tryckta runt honom och var snälla som lamm. Sickna ögontjänare.
Jag drog den gamla nödlögnen, när både Casper & Lucas bestämt hävdade att det inte var någon riktig tomte utan Ingmar.
Jag: Näe, Ingmar stod ju bakom mig och tog kort hela tiden.
Casper: Mäh, då var det väl Micke då?
Jag: Nej men han sprang ju omkring med Alexander i famnen...
Lucas: Men då var det ju tomten, på riktigt!
Hahaha, funkar varje gång!
Jag älskar den här bilden, två nollställda killar;
Alexander: Du, vad vare som hände?
Hugo: Inte tusan vet jag, men schysta prylar fick vi i alla fall.
Alexander: Word....
Vår minsting Tyr, hur söt?
Sååååå söt!!!
Vi hade ingen mistel i år, så folk fick hångla fritt, utan några större riktlinjer...
Godisbordet var som en bal på slottet...
...alldeles Disney-underbart!
Micke & Alexander
Tusen tack för en jättemysig alldeles underbar jul, käraste tjocka släkten!
Spionerat från face book
Från oss alla...
...till er alla
Den där vemodiga känslan när ens vänner...
...äntligen bestämmer sig för att bli vuxna på riktigt, kommer krypandes när man besöker deras snart färdigställda lyxvilla. Eventuellt förväxlar jag vemodskänslan med avundsjuka?
Så vi brände genom alla svettiga bilköer ut till Huddinge till ett litet lantligt område som ligger ett foppatoffelkast i från skidbacken Flottsbro. Där bygger Smilla & Niclas ett mindre palats, bland hästhagar och bullerbybarn, nuttigt värre.
Jag älskade huset direkt och fick känslan av att det här kan vara en för tidig 30 års present till mig själv(?) från Smicklas, bäst att dirigera byggjönssen så att det blir helt som jag vill ha det;
- Så här stor är vår soffa, den skulle kunna stå vänd ut mot fönstren så att...
-Precis här vill jag sitta på morgonen och drick mitt kaffe, jag kanske kan ha en riktigt skön fåtölj med sån där fotpall som riktigt gamla farbröder har...? Eller så kan jag ju...
- Vi smackar upp en altan runt hela villan, jag kan inte tänka mig att ha grannarna rakt i synen, men vi kan ju plantera buskar som skymmer när jag ska sola...
Här är det, mitt familjen Strandgårds nya hem, och sautiken vad jag vi kommer att ha det mysigt här hemma!!!
Jag börjar känna en viss oro...
Som de duktiga föräldrar vi är har vi köpt svindyra leka-i-snön-leksaker som liksom ska bli lite finalnummer på den evighetslånga julklappsutdelningen imorgon.
Eeeeh, det spöregnar ute hos oss, precis all snö är borta och så också barnens förväntansfulla miner imorgon när de öppnar sina värdelösa julklappar.
Jag bävar...
Vi snubblar in på målsnöret...
...till julen. Som vanligt.
Vi lämnade in våra julkort till Media Markt förra veckan, för framkallning, senast i tisdags skulle de vara redo att hämtas, men eftersom att personalen lyckades slarva bort dem, så fick vi bränna ut till Nynäshamn och akutframkalla nya. Fem minuter innan brevlådan tömdes knölade vi ner dem i lådan och fingers crossed, så är de framme imorgon.
Senare igår ringde de från Media Markt och flåsade upphetsat i luren att de hade hittat korten. I Barkaby.
För er som inte känner till Stockholm så kan jag upplysa att en tripp till Barkaby är en tur och retur på 20 mil från Nynäshamn, släng på 3 skrikandes ungar som slåss med varann i baksätet, pattsvett, blixthalka och en förkyld man så förstår ni Theo när han stillsamt skrek:
MEN FÖR HELVETE VI HAR INGEN HELIKOPTER I GARAGET SOM KAN TA OSS TILL FUCKING BARKABY, SLÄNG SKITEN ISTÄLLET!!!!
And so they did.
Vad jag har lärt mig idag;
Jag fick ett tips av en säljare idag, jag älskar sånt och eftersom att hela Sverige bygger på att företagen får sälja, ska jag genast pitcha det vidare;
Man tog ett lag med telefonsäljare och delade dem i två läger; Den ena gruppen fortsatte att ringa till kunder på samma sätt som de alltid gjort.
Den nadra gruppen fick instruktionen att prata på samma sätt som personen de ringde till. Om personen pratade fort, skulle de prata fort, om personen pratade högt skulle de prata högt, om personen pratade långsamt... Ja, ni fattar. Lite följa John, fast med rösten.
Det lag som lekte följa John ökade sin försäljning med 30% blixtsnabbt.
Varför då?
För att vi människor vill bli förstådda, och när någon pratar som vi, så tror vi att den personen förstår våra behov. Läskigt va?
Så nästa gång du ska löneförhandla, så hakar du bara på i chefens prat-tempo, garanterad succé!
Allvarligt talat, vad skulle ni göra utan mig? Jag får snart börja fakturera er bloggläsare för alla smartigheter jag sprider omkring mig...
Vi fick frysa lite till...
Caspers klass bjöd på storstilad konsert, utomhus, mitt i istiden...
Alla föräldrar stod tappert och applåderade sina små åttaåringar i kylan, men den här gången....
...var jag smart nog att ta på mig mössa! Anna VS Snöstorm = 1-0
Ha!
Kaos i hela huset - jullovet har börjat!
Men vi är glada ändå. Särskilt jag, som fortfarande får gå till jobbet imorgon.
Lycka till Theo.
Åh helt underbart, har ni sett den här?
Alla ni äkta män och pojkvänner har hört det här tusen gånger, tjejer, visste ni att det är så här vi uppfattas av män?! Jag dör av skratt!!!
Vi tänkte äta en lite lättare lunch med barnen
Vi tittade på NK´s julskyltning med barnen, efteråt gick vi som en fin familj till ett café för att äta något litet och lätt. Barnen ville ha pannkakor, 4 stycken ingick. Jag och Theo tog pastasallad. Theo blev vit i ansiktet när han såg vad ungarnas pannkakor kostade.
Vågar ni gissa? 4 pannkakor, visserligen med lite chokladsåskonst på tallriken = 89:-
Nämnde jag att vi hade tre barn som skulle äta?
Så här flådig sallad fick jag och Theo, totalt pröjsade vi 600 spänn för våran lite lättare lunch.
Nästa gång vi ska gå på café får Theo sälja sin njure först.
Fasen för 600 spänn får man annars 60 cheeseburgare på ungarnas lyxkrog...
Ljuvligt att vara storebror?
Lucas: Jo, man önskade sig ju en monster truck å så fick man en skrikig lillebror i stället, hur kul är det på en skala?!
Min mamma börjar bli oroad...
...hon misstänker att hon kan ha drabbats av den mystiska men jäffligt irriterande sjukdomen ÅNK. Ni kanske inte har hört talas om den? Tyvärr verkar symptomen gå i arv i direkt nedstigande led.
Det här hittar jag på nätet om just ÅNK, är du oxå drabbad? :
Jag blev nyligen diagnostiserad med ÅNK
(Åldersbetingad Nedsättning av Korttidsminnet).
Så här visade sig symptomen:
Jag bestämde mig för att tvätta bilen.
När jag är på väg ut till garaget upptäcker jag posten i hallen.
Bäst att kolla posten innan jag tvättar bilen, säger jag till mig själv.
Jag lägger bilnycklarna på bordet, kastar reklamen i pappersinsamlingen
och märker att den behöver tömmas.
Därför lägger jag räkningarna och ett brev med en svarsblankett på bordet
och bestämmer mig för att tömma pappersinsamlingen först.
Eftersom jag trots allt går förbi en brevlåda när jag ska till
återvinningsstationen kan jag lika gärna posta svarsblanketten.
Men då behöver jag en penna.
Mina pennor ligger på skrivbordet i arbetsrummet,
så jag går in dit och hittar en flaska juice som jag börjat dricka ifrån.
Jag ska börja leta efter pennan,
men först måste jag flytta juicen så jag inte råkar spilla på skrivbordet.
Juicen håller på att bli varm och bör sättas in i kylen.
På väg till köket med juicen får jag syn på en blomvas som står på bänken.
Blommorna behöver vatten, så jag ställer ifrån mig juicen på bordet.
Då ser jag mina glasögon som jag letat efter hela förmiddagen.
Det är bäst att jag lägger dem på mitt skrivbord, men först ska jag vattna blommorna.
Jag lägger glasögonen på köksbänken och fyller vattenkannan med vatten.
Då får jag plötsligt syn på fjärrkontrollen till TV:n.
Någon har lagt den på köksbordet.
Ikväll när vi ska se på TV kommer vi att få leta efter kontrollen,
men ingen kommer att tänka på att den ligger på köksbordet.
Jag bör lägga den där den ska vara, men först ska jag vattna blommorna.
Jag häller lite vatten i vasen, men det mesta hamnar på golvet.
Jag lägger tillbaka kontrollen på bordet och går för att leta en trasa.
Så går jag ut i hallen igen för att försöka komma på vad jag hade tänkt göra.
Vid dagens slut
är bilen fortfarande smutsig,
svarsblanketten har inte blivit postad,
det står en flaska med varm juice på bänken,
blommorna är vissna,
jag kan inte hitta någon penna,
jag kan inte hitta fjärkontrollen till TV:n,
jag kan inte hitta mina glasögon
och jag har ingen aning om var jag lagt bilnycklarna.
Jag försöker komma på varför det inte blev något gjort idag.
Det är förbluffande för jag vet att jag har varit upptagen hela dagen och jag är helt FÄRDIG.
Jag förstår att detta är ett allvarligt problem och jag ska söka hjälp för det,
men först ska jag kolla min mail.
Kan du vara snäll och göra mig en tjänst?
Skicka detta meddelande till alla som du tror har glädje av det,
för jag kan inte komma på vem jag redan har skickat det till förut…
Sjukdom och elände...
...lurar i varje julklappskö, rädda er ni som kan!!!
Jag har känt mig sjuk i veckor nu, men eftersom att jag är provanställd, så är det inte riktigt läge att stanna hemma som en annan mespropp till förkyld man och gosa in sig i kudden. Näe, det blir till att bita ihop och knega vidare.
Värsta platsen att befinna sig på just nu; Åhléns City.
Åhléns City är som ett blodbad, där alla krigar och slåss mot varandra, folk hostar på en om man kommer för nära, eller kör in en armbåge i revbenen på en, med det dolda budskapet; Fuck Of för helvete!!!! Som om inte det vore nog, så har de ställt upp presentbord överallt med bräckliga parfymer, snyggt förpackade, inbjudande till den late julklappsjägaren, MEN ack så lätt det är att bli intacklad i ett sånt bord, välta ner skiten på golvet och stå där med skammen.
Härom dagen hörde jag två kvinnor, i min ålder, stå och skrika på en tant, inte riktigt i min ålder, anledningen; Tanten köpte en ritask med Hello Kitty, OCH DET VAR JU SÅ JÄFFLA TYPISKT ATT DEN DÄR KATTJÄFFELN SKA GNIDAS I ANSIKTET PÅ ALLA FLICKOR, HADE DU KOMMIT TILL MIN DOTTER MED DEN DÄR URUSLA PRESENTEN SÅ HADE JAG...
Och det här mina vänner är hat. Hatet över att tvingas vistas på Åhléns City varje december månad. Vi orkar inte mer!!!!
Någon har opererat näsan...
Hiss eller diss?
Agnes med Elin Lanto innan näsan blev mystiskt smalare...
Lucia
Ni kanske undrar om det var kallt?
Ja det var det.
Hur kallt?
Det var så sjukt kallt att stå och vänta ute på dagisgården, att jag önskade mig ett helrör med vodka för att stilla ångesten av att stå omgiven av duktigt klädda vinterjackor och pälsmössor (ja i Segersäng har mammorna på sig äkta päls, inga fejkade djurkadaver där inte) med sina töntiga Iphones i högsta hugg för att filma sina ungar. Jag hade varken päls, dunjacka eller Iphone. Jag hade en tunn kavaj med en liten piffig scarf och ett gott humör.
Men sen försvann det goda humöret redan innan jag hade hört ljudet av Staffan stalledräng, och då var det elendigt och kallt. Som satan.
Men sen tultade Lucia tåget tack och lov in igen och jag har aldrig känt sådan glädje över att få applodera som då.
Theo frös minsann inte, i sin fluffjacka och stickade döskallemössa som inte riktigt passar en man som snart ska fylla 35 år. Hugo frös inte heller. Fröken hade under hela Luciatåget hållit fast honom i ett stadigt grepp eftersom att han direkt när han såg oss ville åka hem. Sådan son sådan mor kan man säga, hade fröken släppt taget hade vi dragit direkt.
På eftermiddagen fick vi njuta av Lucas Luciatåg. Självklart tyckte skolan att det var en bra idé om alla föräldrar kunde tränga ihop sig i skolans minimala gympasal, istället för att gå rakt över gatan och in i kyrkan. Rätt många föräldrar surnade till över detta, då stämningen uteblev helt, och vi knappt såg ungarna eftersom att den enda belysning som användes var batteridrivna tärnljus, varav hälften glömt sina.
Varför vi inte fick vara i kyrkan?
Håll i er; För att det finns barn som av religösa skäl inte får vistas i svenska kyrkan.
Jag bet mig fyra gånger i tungan för att inte säga vad större delen av alla irriterade barfota föräldrar tänkte. Lucia tåget är frivilligt, det spelas fem timmar efter skoltid, om nu ett enstaka barn inte får gå in i kyrkan, kan vi väl åtminstone ha det i en moské, så att vi slipper ribbstolar och lianer mitt i synen?
En av de finast sjungna julsångerna...
...är kanske den här...
Och förstås den här...
Imorgon är det Lucia...
...så idag har min äldsta son Casper mycket utförligt berättat varför Lucia bär ett rött band runt magen:
Casper: Jo du förstår, dom försökte tända eld på´na å när de inte gick så fick dom ta en kniv och hugga henne ett par gånger i magen.
Lustigt, jag har alltid trott att bandet var där för att det ser så juligt rött och snyggt ut, inte för att påminna oss om Lucia´s våldsamma död.
Nu har lockarna fallit
När farfar och hans Anne-Maj var här och käkade lunch idag, erbjöd sig Anne-Maj att ta fram saxen och snygga till Hugos lååånga hår.
Jag vill förtydliga att vi inte planerar att göra ett ansiktslyft på Hugo, han har ritat på sig själv av misstag.
Farfar hjälper till för att vinna lite tid åt sin hårt arbetandes fru.
Underhålning behövs om man ska få en 1,5 åring att sitta stilla mer än 28 sekunder.
Sluresultat. Han ser så vuxen ut nu, sa Casper. Ja, när babylockarna faller, är det ine mycket baby kvar, snyft.
Tusen tack Anne-Maj för att du klippte inte bara Hugo utan även Lucas, som kanske är ännu svårare att charma med en sax. Vi är supernöjda!!!
Från Solsidan kom dom...
...för att rädda vårt badrum, som nu har kämpat för att bli ompysslat i snart fyra års tid.
Annika höll mig sällskap medan Danne...
...fixade igång våra badrumslampor och golvvärmen till badrummet. Det börjar faktiskt se ut som om det blir ett badrum där nere nu. Vi är så sjukt tacksamma för all hjälp vi fick igår. Vi har legat och ålat oss på den nu fungerande golvvärmen (OBS! Utan att idka samlag, alltså) bara för att det är så ljuvligt med ett varmt golv. Stort jättetack!!!
Nu söker vi bara med ljus och lykta efter en duktig rörmokare och utan att hinta förmycket till min vän Sara som har en sådan karl, kan jag säga att Dannika blev bjudna på snittar, varmrätt, dyrt vin, sen skulle de ha fått en ljuvlig liten panacotta till efterrätt, den åt dock hundjävlarna upp, 7 portioner för att vara exakt, så istället blev det bullar och pepparkakspinnar som man vuxet doppade i färskost. Och godis.
Om du är rörmockare och läser detta, för guds skull hör av dig!!!
Hann jag före er med att få in granen?
Okej, jag vet att ni säkert har en begie tradition som säger att granen ska in tre dagar innan jul och pyntas med ungarnas krimskrams, för att sedan kastas ut tre dagar efter nyårsafton. Men den traditiionen suger, så nu gör ni om och gör som jag...
Granen ska in nu, helst igår. Den ska pyntas med dyrt exklusivt pynt som ni knappast hittar på IKEA. För er som har IKEA pynt i granen; Ni är helt utom räddning, varför inte hänga upp strumpbyxor och potatisskalare då också?Granen ska vara stilren, andas jullyx och vara färgkoordinerad.
Ni kan få välja färgtema själva, här kör vi stenhårt på rött och guld. Om ni känner att ni inte har någon vidare smak, jag nämner inga namn, så kan ni välja mellan silver och rött eller silver och blått eller guld och rött. Ni kan inte göra bort er.
Det är inte mycket jag anser vara värdefullt i mitt hem, men mina glittriga cirkusgiraffer är det finaste pyntet jag har i granen, därför skrek jag av fasa när jag såg några små otäcka pojkhänder fingra på mina dyrgripar.
- Rör mina giraffer och döööö!!!! väste jag sammanbitet mellan tänderna så att saliven flög.
Gå in i SIA butikerna och frossa i fint julpynt. Gå sedan hem och smuggla undan ungarnas handmålade glitterkottar till baksidan av granen, den som är uppkörd mot väggen, för att undvika gnäll.
Tydligen, av den alvarsamma bilden att döma så är det här med julgran ingenting jag tar lätt på.
Hur som, nu har ni knappt två veckor på er att komma ikapp mig, för sen smäller det!
Jag har bakat bullar
Alltså, nu ska ni inte ta allting så bokstavligt, jag har bakat lite grann i slutet.
Så här; Det tristaste med att baka bullar är ju helt klart att göra degen, så det gör jag aldrig. Jag köper degpulver i en käck förpackning avsedd för utslitna småbarnsmammor, jag blandar ut pulvret med vatten och vips, en perfekt deg!
Det kan tyckas omoraliskt att bara hoppa in så
Min son krigaren
Snön ligger vit på taken...
...endast Anna är vaken.
Mitt hjärta går sönder
Men det slutade ju lyckligt. Någon mer av er som känner att ett besök hos frissan innan jul skulle sitta fint?
Skvaller...
Förvånade middagsgäster som käkade på E-type´s restaurang i gamla stan Stockholm, härom dagen, kunde notera ett udda celebert besök av gravida kronprinsessan Victoria med sina väninnor som satt och diskuterade den kommande tronarvingen samtidigt som Sverige demokraterna satt och käkade julbord vid bordet bredvid.
Jag undrade om hovmästaren ångrade den dubbelbokningen, men av allt att döma så måste middagen ha gått bra, eftersom att Jimmy Åkesson idag har suttit och käkat med hela kungafamiljen, den här gången lite mer diskret och avskillt, hemma på slottet.
Och på tal om E-type´s restaurang; Har ni hört hur vackert Laleh gjorde om E-type´s låt i så mycket bättre? Lyssna och njut!
Jag undrade om hovmästaren ångrade den dubbelbokningen, men av allt att döma så måste middagen ha gått bra, eftersom att Jimmy Åkesson idag har suttit och käkat med hela kungafamiljen, den här gången lite mer diskret och avskillt, hemma på slottet.
Och på tal om E-type´s restaurang; Har ni hört hur vackert Laleh gjorde om E-type´s låt i så mycket bättre? Lyssna och njut!
Anna tipsar om fin fina julklappar
Idag; En god bok är aldrig fel att ge bort, till den slöe kan en bilderbok vara minst lika nervkittlande som en deckare.
Tyr´s stora namngivelsedag
Det lilla underverket Tyr
De stolta föräldrarna Emma & Jon samt lilla sötisen Toker nere i högra hörnet, eller Emmas gudson Alexander som han också heter.
Namngivelsen hölls av Emma & Jon´s finaste vän Tommy, som inte bara var en fenomenal talare men som också tillsammans med sin man var värdpar åt hela festen i sitt tjusiga hem.
Eeeh... Till er som undrar varför det är en polis mitt i ceremonin; Det är den färde faddern till Tyr, han kastade sig in i villan från sitt polisskift, gratulerade föräldrarna och drog iväg på ett utryckningslarm två minuter senare.
Mamma och morbror
Super-proffsigt program över hela namngivelsen hade de gjort. Fördelen med namngivelsekalas är ju att man slipper humma alla dessa psalmer. Emma och Jon krävde dock att vi skulle sjunga "Det gåtfulla folket" och "En underbar värld" Så då gjorde vi det så gott vi kunde, alltså i en slags kanon där de som kände sig osäkra på versen hela tiden ligger en halv takt efter alla andra, mycket diskret.
Vi fick alla skriva kloka råd i en minnesbok åt Tyr. Jag citerade det råd som Emma en gång skrev i Lucas minnesbok;
"Kära Tyr, vad du än gör i livet så klipp inte dina tånaglar i vardagsrummet. Det är äckligt."
Slut på visdom.
Tyr med morfar
Det bästa med dop och namngivelsekalas...
...är att maten och drickat aldrig sinar, det ställdes hela tiden fram mer godsaker.
Theo och Lotta
Henrik och Laura hade med sig lilla Edith som sög på allt som kom i hennes väg, ni kan tro att jag vaktade mina bröstvårtor noggrant.
Syrrorna med Alexander
Hugo uppskattade kalaset genom att hoppa i alla möbler, samt klänga i alla gardiner.
Syns det att vi är kusiner? Liiite kanske...
Malou när hon är som bäst!
Ni måste bara se det här klippet med Malou i hennes program "Efter 10" Med sig har hon en svensk mäklare som tillbringat 3 år i USA och plötsligt byter språk, det är så pinsamt att Alex Schoulman sätter det som sin 2:a lucka i sin dagliga adventskalender;
Åh, jag bara måste ha den!!!
Eller INTE, Mohahahah!
Julkalendern-så som Jesus tänkte sig!
Har ni öppnat första luckan idag?
Jag är så förkyld...
...att folk ryggar baklänges när jag försöker gurgla fram en mening. Eller åtminstone en antydan till mening. Snoret rinner och idag fick jag en vidrig hostattack som slutade med ett slags utomjordligt läte som fick kunden framför mig att hastigt ursäkta sig och gå.
Hugo är den ende som inte hajar att man ska hålla sig låååångt borta. Tack och lov för det, annars hade utfrysningen varit lika stor som Håkan Ljugholts.
