Hjälp...
..vilket pucko! Undrar om det var hennes pattar som fick trafiken att sakta ner...?
Nytt år äntligen!
Det bästa med att det är nytt år, är att man får en ny chans, man blir oskuld på nytt och allt tveksamt som hände året innan är raderat. Helt.
Om jag kunde skulle jag ta hela 2011 och köra det genom en mixer, för det har varit, utan tvekan, det sämsta skitåret på väldigt länge.
Så, nu vänder vi blad, som kungen sa och som Håkan Ljugholt tiggt om det senaste halvåret. Nu blir allting bättre. Dock inte för sossarna.
Har ni märkt att det är lite ljusare nu på eftermiddagarna? Jo, det är faktiskt lite lite ljusare över lag.
2012 året när Anna blev miljonär, medeltemperaturen höjdes med 15 grader i Sverige och när barnen fick sovmorgon varje dag till de sönderstressade föräldrarnas stora lycka...?
Är det möjligt?
Låtom oss se...
Theo fick paket igår...
Jennie & Dick gör fina vinettiketter till folk, som de antingen gillar eller ogillar. Theo har tjatat om att få en egen, och igår fick han en dyr vinflaska från vår egna vingård, tydligen;
Nämligen "Ekeby Ranchen´s Rödtjut" - Snart på ett systembolag nära dig!
För Theo blir det inte coolare än så, han har strängligen förbjudit mig att dricka upp innehållet, då flaskan ska gå i arv generationer.
Vår nyårsafton - En stillsam historia
Theo började preppa maten redan på morgonen
Dick fick gratinera hummern, det gjorde han med bravur och djup koncentration.
Eftersom att vi bor på landet, så kändes det lugnast att ha nyårsfirandet hos oss, eftersom att Tusse, den vita hunden, är en liten fjolla när det kommer till smällare. Jennie & Dick bor ju mycket centralt i storstaden och där börjar skjutandet av raketer tre dagar innan nyår och avslutas halv fyra på morgonen av att någon fylltratt hittar en bortglömd raket eller bomb som de gärna, till grannarnas stora glädje vill detonera.
Jennifer var glad. Och nykter.
Vår nyårsmeny bestod av en riktig nyårsklassiker av skryträtter från 80-talet;
Ricotta, getost & olivfyllda tomater, som tilltugg.
Gratinerad hummer till förrätt
Oxfilé med sparris, potatisgratäng och rödvinssås till huvurätt
Hallonpanacotta med vit choklad till efterrätt. Till detta drack vi rödvin, bubbel och öl....
...men som ni ser på bilderna är vi inte det minsta....
...berusade. Inte det minsta.
Vi lät grannarna stå för smällandet, medan vi hissade upp hundvänliga tysta eldsegel istället. Blev faktiskt jättefint när de svävade upp mot skyn.
När luftbllongen har fyllts av varmluft svävar den högt som tusan upp i skyn, barnen tyckte att det var supermysigt.
Gott Nytt År!!!
En liten uppmaning inför morgondagen...
Har ni sett Chris Medinas video, där han sjunger till sin flickvän som körde rattfull och ådrog sig en allvarlig hjärnskada? Se den, först är det klipp på henne hur hon var innan, sen är det klipp på henne hur hon blev efter bilolyckan. Ingen fylla i världen är värd att bli grönsak för, inte ens på nyårsafton.
Tänk på det imorgon, och tänk gärna på det åt andra också imorgon, jag vill fasen inte att våra gäster ska behöva möta någon av era berusade polare på vägen hem. Säg ifrån.
Kör inte rattfull och låt dig inte skjutsas av någon som har druckit.
Och ett år senare, ser livet för Juliana ut så här;
(Spola 1,5 minuter frammåt)
Plötsligt tycker jag att en taxiresa på en tusenlapp är riktigt billigt. Så värt att betala lite extra för att komma hem säkert.
Ha det jättefint imorgon, men urinera inte offentligt.
Så gör man en 35 åring riktigt lycklig
Theo ilade iväg till systemet idag och ringer mig med andan i halsen;
Theo: Hon-jag-fast-det-är-ju-inte-klokt-men-hon...
Jag: Försöker du säga något nu?
Theo: Hon bad om leg på systemet, alltså, hon trodde att jag eventuellt var 19 år?! Hon bad om leg, haja vad ung jag ser ut!!!!!
Satsa pengar; Hur länge lever en 35 åring på sånt här smicker? Ett dygn? En vecka? Tills barnbarnen har tröttnat på att höra farfars uttjatade System bolaget historia?
Har ni sett vår lilla katt...
...hon är vit och brun och svart, hon är vit och svart. Mjauooo, Mjauooo, Mja, Mja, Mja, Mjauoooo
(För er som inte hade någon barndom; Musiken till texten hittar ni på Youtube,)
Traditionsenligt gav jag Theo en ny bebis på hans stora dag. Men den här gången slapp jag gå runt som en dräktig elefantman, för vi köpte en liten sötnos istället för 100 skattade riksdaler.
Har ni sett såååå söt?
Vi gick helt efter regelboken när vi valde, vi prioriterade söthet i första hand och personlighet i andra hand. Lyckligtvis har den här lilla damen lika mycket av båda.
Hon är världens keligaste, och vi har gosat med henne hela dagen. Casper och Hugo kan knappt slita sig ifrån henne. Inte heller Ludde.
Blev rätt bra ändå
Igår skulle jag och Theo ha en supermysig spa-övernattning på Nynäshavsbad. Vi hade joxat ihop all logistik som krävs när man önskar barnpassning till en skock ungar och promenadning av en hund.
Vi kom dit i tid, fick bästa rummet, champagnen låg på kylning och jag hade till och med köpt nya underkläder på "Sluts´R`Us" för att glädja födelsedagsbarnet. Sedan hoppade vi i badkläderna och sprang ner till alla varma badtunnor, vedeldade bastun, inomhuspoolen, gratis förfriskningsbaren och mådde svinbra.
Jag vill inte på något sätt låta skrytsam nu, men JAG badade till och med i det +2 gradiga havet, årets sista dopp vill jag lova, men satan vad cool jag kände mig när jag med stora gester (så att alla skulle se) dundrade upp för badstegen:
-JAHA, DÅ HAR MAN BADAT I HAVET DÅ! sa jag lagom nonchalant.
-Mmmm, det har vi med, svarade alla badgäster i kör, och så var min coolstämpel som bortblåst.
Sen hände något. Vi skulle gå in för att invänta våra massagebehandlingar, som världens bästa äkta man hade bokat, när Theo började mumla att han kände sig yr. Sen blev han grå i ansiktet, kallsvettig och illamående.
-Jag svimmar nu, sa Theo och sen försvann hans hörsel och hans synfält blev svart. Så fick han ont i nacken och orkade inte hålla upp huvudet och sedan skakade han i hela kroppen.
Så jag satte Theo i bilen och åkte hem. Och lika snabbt som han insjuknade, lika snabbt försvann det. Kan det vara ångesten över att bli ett år äldre?
Nynäshavsbad var dock snälla nog att låta oss boka om hela kaloppsen, så vi får skjuta lite på det. Snällt.
Så vi åkte hem till barnvaktandes svärföräldrar och Theo fick paket.
Det var en mycket dyr och exklusiv morgonrock och även Nobelpristagarens verk i litteratur.
Ja, han ser ut som Hugh Hefner.
Någon jag håller kär, fyller 35 år!!!
Jag har haft sån tur som fått en så fantastisk man, tack älskling för att du gör mig så lycklig!
Nu ser jag fram emot de nästkommande 65 åren, hurra för dig darling!!!!
Pyssel
Vad vi gör på jullovet;
Här sitter vi och skapar förnöjsamma figurer av den lera tomten gav till Lucas i julklapp. Efter en stund tittar jag upp och inser att alla i familjen har gått ifrån verkstaden, kvar sitter mamman och knåpar ihop en gris och en julgran. Story of my life.
Men visst har jag en viss talang? Nästa år ska jag göra ungarnas julklappar helt i lera.
Respekt Sverige
+12 grader den 27 december är respekt! Nu kan ja ju inte klaga på kylan längre, får hitta nånting annat. Kanske skriva en arg lapp i personalkylskåpet om att den som käkar min lunch ska få herpes, eller något annat moget...?
Julafton - Rond 2
Naturligtvis är vi en modern familj, som firar jul flera dagar i rad, det här är rond två, hemma hos svärmor och hennes fina Peter
Fördrink med svärfar och hans fina fruga Anne-Maj
Isabelle & Niclas var på ett strålande juldagshumör
Världens bästa man och världens bästa svärfar fångade på samma bild.
Tre snaps-berusade män
Jag krävde att Theo skulle supa till rejält, eftersom att han tiggde om att jag skulle köra hem igen.
Jag menar, jag vill ju inte sitta med en halvnykter man på vägen hem och känna mig blåst på mitt berusade tillstånd, jag har inga problem med att köra, så länge Theo inte slösar med sprit (alltså dricker den mesigt eller obefintligt) ska det va, ska det va, och som det va!
Barna fick plats i hallen även här
Faster Isabelle och lilla prinskorven
Mammas lilla docka
Finaste mannen och hans brorsdotter Aexandra
Åååh, godis. Det är väldigt bra när det inte är pappaer runt om godiset, det ser så illa ut när min hög av godispapper växer upp genom taket.
Precis så här ska det se ut i en anständig gran, dyrt, lyxigt och så exklusivt att man helst inte vill att ungarna ska hjälpa till med att klä den.
Min svärmor gör alltså rätt, ni andra gör fel, till nästa år; Skärpning!
Aaaa, titta så söt min lilla Hugo är! Japp, jag är en sån mamma nu...
Casper och alexandra matchade varandra så fint, Casper med fluga och Alex med kjol, helt klart värt en bloggbild
Paketer till alla snälla barn...
Killarna fick ett gemensamt jättepaket, och det var...
...en snöscooter, förklädd till snowracer, hurra!
Tack kära söta släktingar för supermysigt julfirande!!!
Vår julafton i bilder
Okej, vi hade en grymt mysig julafton, detta är min dokumentation över kaoset, håll till godo:
Emma, Jon & Tyr hade stulit sista parkeringsplatsen när vi kom, vi började alltså julfirandet med att prominera med kassar, hund, ungar, högklackade skor och ett glatt humör för att ta oss in i värmen.
Kusiner, bebisar och mormor
Camilla och mormor
Min finaste moster Mira med barnbarnet Alexander
Min finaste mormor
Min lillebror var stilig i slips och allt.
I brist på grill, basade grottmännen över ugnen istället, detta gjorde de med illa dold stolthet...
Min mamma lagar mat
Julegrisen
Roligaste bordet?
Leo gillade att få vara med de stora grabbarna...
... och Casper gillade att få vara med de små grabbarna ett tag...
Morbror Ingmar, koncentrerad över den roll han snart ska framföra...
Tomten hittade till Rönninge också, barnen stod tryckta runt honom och var snälla som lamm. Sickna ögontjänare.
Jag drog den gamla nödlögnen, när både Casper & Lucas bestämt hävdade att det inte var någon riktig tomte utan Ingmar.
Jag: Näe, Ingmar stod ju bakom mig och tog kort hela tiden.
Casper: Mäh, då var det väl Micke då?
Jag: Nej men han sprang ju omkring med Alexander i famnen...
Lucas: Men då var det ju tomten, på riktigt!
Hahaha, funkar varje gång!
Jag älskar den här bilden, två nollställda killar;
Alexander: Du, vad vare som hände?
Hugo: Inte tusan vet jag, men schysta prylar fick vi i alla fall.
Alexander: Word....
Vår minsting Tyr, hur söt?
Sååååå söt!!!
Vi hade ingen mistel i år, så folk fick hångla fritt, utan några större riktlinjer...
Godisbordet var som en bal på slottet...
...alldeles Disney-underbart!
Micke & Alexander
Tusen tack för en jättemysig alldeles underbar jul, käraste tjocka släkten!
Spionerat från face book
Från oss alla...
...till er alla
Den där vemodiga känslan när ens vänner...
...äntligen bestämmer sig för att bli vuxna på riktigt, kommer krypandes när man besöker deras snart färdigställda lyxvilla. Eventuellt förväxlar jag vemodskänslan med avundsjuka?
Så vi brände genom alla svettiga bilköer ut till Huddinge till ett litet lantligt område som ligger ett foppatoffelkast i från skidbacken Flottsbro. Där bygger Smilla & Niclas ett mindre palats, bland hästhagar och bullerbybarn, nuttigt värre.
Jag älskade huset direkt och fick känslan av att det här kan vara en för tidig 30 års present till mig själv(?) från Smicklas, bäst att dirigera byggjönssen så att det blir helt som jag vill ha det;
- Så här stor är vår soffa, den skulle kunna stå vänd ut mot fönstren så att...
-Precis här vill jag sitta på morgonen och drick mitt kaffe, jag kanske kan ha en riktigt skön fåtölj med sån där fotpall som riktigt gamla farbröder har...? Eller så kan jag ju...
- Vi smackar upp en altan runt hela villan, jag kan inte tänka mig att ha grannarna rakt i synen, men vi kan ju plantera buskar som skymmer när jag ska sola...
Här är det, mitt familjen Strandgårds nya hem, och sautiken vad jag vi kommer att ha det mysigt här hemma!!!
Jag börjar känna en viss oro...
Som de duktiga föräldrar vi är har vi köpt svindyra leka-i-snön-leksaker som liksom ska bli lite finalnummer på den evighetslånga julklappsutdelningen imorgon.
Eeeeh, det spöregnar ute hos oss, precis all snö är borta och så också barnens förväntansfulla miner imorgon när de öppnar sina värdelösa julklappar.
Jag bävar...
Vi snubblar in på målsnöret...
...till julen. Som vanligt.
Vi lämnade in våra julkort till Media Markt förra veckan, för framkallning, senast i tisdags skulle de vara redo att hämtas, men eftersom att personalen lyckades slarva bort dem, så fick vi bränna ut till Nynäshamn och akutframkalla nya. Fem minuter innan brevlådan tömdes knölade vi ner dem i lådan och fingers crossed, så är de framme imorgon.
Senare igår ringde de från Media Markt och flåsade upphetsat i luren att de hade hittat korten. I Barkaby.
För er som inte känner till Stockholm så kan jag upplysa att en tripp till Barkaby är en tur och retur på 20 mil från Nynäshamn, släng på 3 skrikandes ungar som slåss med varann i baksätet, pattsvett, blixthalka och en förkyld man så förstår ni Theo när han stillsamt skrek:
MEN FÖR HELVETE VI HAR INGEN HELIKOPTER I GARAGET SOM KAN TA OSS TILL FUCKING BARKABY, SLÄNG SKITEN ISTÄLLET!!!!
And so they did.
Vad jag har lärt mig idag;
Jag fick ett tips av en säljare idag, jag älskar sånt och eftersom att hela Sverige bygger på att företagen får sälja, ska jag genast pitcha det vidare;
Man tog ett lag med telefonsäljare och delade dem i två läger; Den ena gruppen fortsatte att ringa till kunder på samma sätt som de alltid gjort.
Den nadra gruppen fick instruktionen att prata på samma sätt som personen de ringde till. Om personen pratade fort, skulle de prata fort, om personen pratade högt skulle de prata högt, om personen pratade långsamt... Ja, ni fattar. Lite följa John, fast med rösten.
Det lag som lekte följa John ökade sin försäljning med 30% blixtsnabbt.
Varför då?
För att vi människor vill bli förstådda, och när någon pratar som vi, så tror vi att den personen förstår våra behov. Läskigt va?
Så nästa gång du ska löneförhandla, så hakar du bara på i chefens prat-tempo, garanterad succé!
Allvarligt talat, vad skulle ni göra utan mig? Jag får snart börja fakturera er bloggläsare för alla smartigheter jag sprider omkring mig...
Vi fick frysa lite till...
Caspers klass bjöd på storstilad konsert, utomhus, mitt i istiden...
Alla föräldrar stod tappert och applåderade sina små åttaåringar i kylan, men den här gången....
...var jag smart nog att ta på mig mössa! Anna VS Snöstorm = 1-0
Ha!
