Annas Finaste

...för han var den finaste morfadern i hela världen. Det är han fortfarande.

 

Men du är inte borta. Du har bara gått lite i förväg...

 

 

 

Pappa dog ju när jag var 12 år. Så minnet utav honom är inte alltid så starkt, men så här såg han ut när han åkte båt jättefort. Tydligen.

Min pappa tyckte också om rejält randiga skjortor. Tydligen.

Vad lär vi oss? Ta många kort på era föräldrar också.

När di e döa så glömmer man bort sånt här. Hur dom såg ut när de åkte båt jättefort. Till exempel.

Och det kan vara nog så viktigt.

Jag kom nämligen i tid.

Pattsvetten bröt fram när jag 20 minuter innan arbetsdagen skulle börja fortfarande satt fast i söderledstunneln och skulle ut till Bromma på introduktion.

För er som inte bor i Stockholm kan jag berätta om hur underbart det är att försöka komma till sitt jobb på morgonen.

Jag skulle vara ute vid Bromma kl 09.00, resan tar ca 45 minuter från mitt hem, alltså startade jag kl 06.45 för att eventuellt hinna. Och det gjorde jag med 4 minuters marginal.

Men när jag väl var där, var det så värt det. De var så rara och goa och hade till och med gått ut i regnet och plockat en liten "Välkommen till oss" - bukett.

Erkänn att ni inte fick några blommor av eran chef idag. Erkänn.

 

...lite tid i Nackas köpcentrum idag, vill jag ge ett tips; Gör det inte.

Hela tattarfamiljenär nämligen på väg dit just nu. Om cirkus fyra minuter backar vi ut från uppfarten till lyxvillan och trettio minuter senare är vi på plats. Det finns en god chans att ni hör oss på flera våningsplans avstånd.

Saker som får våra gälla röster att höras i köpcentrum:

1) Hugo välter en skyltdocka, oftast inne på Cubus då de placerar sina dockor lite varstans i butiken.

2) Lucas lyfter upp kjolarna på skyltdockorna och utropar förtjust "Oh la la"

3) Vi tappar bort Casper, då han har en förmåga att irra sig längst in i butiker med udda sortiment såsom slime och skateboards etc. Efter tjugo minter brukar han av en slump hitta oss.

4) Pappan försvinner in i en butik där han som vanligt känner alla som jobbar. Vi letar och hojtar som idioter, det visar sig efter 45 minuter att pappan sitter och fikar inne i deras personalrum. Att vi inte kom oss för att leta där...?

5) Theo tappar bort sin fru. I själva verket glider jag lite diskret och generad in i en helt annan butik. Men officiellt är jag lika borttappad som Theos fula Kosta Boda vas.

...innan vardagen börjar på allvar, tänkte jag fira med att gå till frisören.

Jag hoppas för mitt liv att barnbidraget har trillat in på mitt konto, så att jag kan återvända till Emilia som klipper mig, igen. Det är så hiskeligt jobbigt att byta frisör. Särskilt om skälet till att man gör det är springnota.

Håll tummarna nu.

Hörde jag sura mummel om att barnbidraget väl ska användas till barnen? Haledusingen, jag sorterar in det här frisörbesöket som "Ögonvård av barn".

Så att de ska kunna titta på mig utan att rygga tillbaka av obehag. Sug på den era gnälliga paragrafryttare.

Det räcker så.

...som har legat som en grönsak sen en vecka tillbaka och stirrat in i ett guld draperi som någon vänlig sjuksköterska har hängt framför hennes ansikte. För att det ska kännas hemtrevligt. Och lite lyxigt.

Emelie skuttade upp och ner på en trampmaskin i ena sekunden och i nästa så hade hon förlorat känseln och blivit förlamad på ena sidan av kroppen. För att göra allt värre blev också halva ansiktet förlamat. Nu är det bättre. Känseln är nästan tillbaka, men hon får inte åka hem.

Jag ringer hennes man;

Jag: Vad tror du att hon blir glad för? Ska jag ta med lite DVD-filmer?

Jesper: Hon har ingen TV där inne. Ute i grupprummet finns det en TV, men...

Jag: INGEN TV PÅ RUMMET?! Å herre Gud, hon har det ju värre än en polsk bärplockare!!!

Jesper: Det är den divisionen hon lirar i just nu...

Så, vad bör jag ta med mig, förutom ett fotografi av mig själv, så att hon kan njuta av min skönhet när helst hon önskar.

Vad tror ni? Kanske lite garn så att hon kan virka sig en praktisk grytlapp...

...när min kusin klämde ur sig en sista liten pojke till släktens stora förtjusning för nån dag sedan, så visar det sig att det ligger en liten tronarvinge på jäsning i kronprinsess-parets mage.

Gissningsvis Victorias.

Jag hoppas att det blir en liten pöjk, mest för att det låter som incest att ha en drottning som är gift med en prins. Bättre då att ha en kung som sedan gifter sig med en drottning.

 

Nej, Daniel kommer aldrig att bli kung, han är och förblir en prins som får para sig med en framtida drottning. Vardagslyx för Ockelbo´n.

 

Hur som, bebisen kommer i mars 2012, vilket ju praktiskt taget betyder att påsättningen måste ha ägt rum i förra veckan. Stressade med att berätta om den kungliga sammansmältningen, någon....?

 

...jag gjorde igår hos fotografen fick jag med mig inte mindre än 10(!) fotokopior på min körkortsbild.
De borde rimligen räcka livet ut.

Jag hajar vinken.

 

Igår hos fotografen.


- Ny bild till körkortet tack.

-Det blir 120 kronor. Jaha, då knäpper vi en bild då.


Sen började det som skulle bli en låååång eftermiddag för den inte ont anandes fotografen.

När jag hade ratat de femtio första bilderna, bett honom om smakråd när det gällde mitt hår, uppsatt? utsläppt? Krävt att bilderna skulle retuscheras så att jag såg extra slät ut i ansiktet, samt bett honom att trolla bort större delen av mina öron, kunde jag urskilja ett litet pustande ljud från hans läppar.

-Du suckade! Det här unge man, det har du betalt för! Väste jag med en desperat stridslysten häxröst.

Ytterligare en halvtimme passerade, fru Jansson som beslöt sig för att springa på Konsum i väntan på att fotografen eventuellt skulle bli ledig, hann komma tillbaka.

-Men är hon inte klar med bilden? Klagade hon trumpet.

-Det här har jag betalt för! Gläffste jag igen och började känna att bristen på förståelse, för en snart 30 årig mamma som bara vill slippa skämmas för en bild på sig själv de närmsta tio åren, verkade påtaglig.

Som på nåder fick jag bläddra igenom alla de 127 bilderna igen i hans kamera där jag ler, inte ler, ler med för mycket tandkött, ler med hängiga ögonlock, ler men ser lite fråvarande ut, och under hotfull tystnad valde jag tillslut en bild.

Jag gick ut och kände direkt att fasen, jag skulle ha tagit bilden där jag ler, men där mitt hår inte ser så stelt ut. Skit oxå.

Men VAD ska jag ha på mig när jag börjar jobba igen?!

När jag sålde kläder till butiker fanns det ingen hejd på hur vi som jobbade kunde se ut, en nertonad dag såg jag i bästa fall ut så här;


Att komma till ett kundbesök iklädd cocktailklänning, med slitna jeans under och något ulligt oidentifierbart på huvudet som eventuellt kunde vara en fågel, eller fjädrar, eller resterna från en misshandlad huvudkudde, toppat med mina bästa 12 cm klackar var liksom sååå rätt.


På mitt nya jobb ska jag också försöka representera företaget till allas belåtenhet, men nu är det inte tal om några balklänningar längre. Nu är det liksom casual friday hela veckan som gäller, fast med en kvinnlig knorr.


Ungefär det här tror jag blir bra. Jepp, de här kläderna åker jag och handlar imorgon.

Hör för all del av er om ni har börjat på ett jobb som kräver glittriga långklänningar och plymer i håret. Jag har en i vaje färg...

Min vän Anna hör av sig till mig och vill veta om det är Casper som har lurat i hennes son Malte att det bara är coolt med märkeskläder.

Tydligen är det speciellt ett märke som är mer åtråvärt än alla andra, nämligen;


-DomKäkaBananas!

Dom - Käka - Bananas ???

-Menar du Dolce & Gabbana?

-Ja, jag sa ju det, DomKäkaBananas!


Ibland är jag bara såååå pinsam i ungarnas ögon. Fattar ju ingenting ju. Suck.


Principiellt håller jag med om att det här är lite extra åtråvärt...

...inför en eventuell springtur i skogen. Eventuell eftersom jag inte helt 100% har bestämt mig för om jag verkligen måste springa idag.

Att ställa sig framför spegeln och beundra hur länge mina lår dallrar om jag lite förföriskt provar att gunga lite i takt till ljudet av min kurrande mage, brukar bli nådastöten för min lättja.

Sedan tänker jag optimistiskt, att om jag springer fort som satan (HAHAHAHAHA) så kommer jag ju hem desto snabbare och slipper springa mer sen.

Jag som dessutom köpte de där rumpskorna för att få en schystare häck, jag kan nu ett år senare, bittert erkänna att om reklamen är för bra för att vara sann, så är sannolikt produkten det också.

Köp inte de här skorna. Eller köp dom visst, men kombinera inte din power-walk med ett regelbundet besök på pizzerian. Då kan du nämligen inte stämma Reebook för att dojorna inte funkar.

Ses i spåret?

-AJ AJ AJ AJ AJ, din jävel, allt det här är ditt fel!!!

För er skull snabbspolar jag till; Slurp, plopp, buäääää!

Inatt får vi en ny liten bebis i släkten, can´t wait!

Välkommen ut och grattis till valet av släkt, du kommer att få förtjusande arvsanlag att brås på!

En hel gris!

 

 

Värden Fredrik vänder på mindre skräckinjagande korvar till barnen, tillsammans med Kristian.

 

 

Jag hamnade bredvid Danne, som upprepade gånger sa hur sköööönt det var att han minsann inte hade någon liten bebis att springa sig fördärvad efter längre. Den här lilla stillsamma? Ljög jag världsvant.

 

 

Theo hamnade bredvid Birgitta, som också är vår (alla hemmafruar i områdets) danslärare. Hon tyckte att det kunde vara trevligt om jag och de andra damerna visade upp några samtaktade danssteg på altanen. Vi avböjde bestämt.

 

 

Jessica pular med Hugo.

 

 

Jag och Elena, Elena som förutom att vara en fin vän också är rektor på ungarnas framtida skola.

 

 

Fredrik fick en puss...

 

...och en till. Theo försöker samtidigt ge värdinnan en high five?

 

Tack för underbar grisfest igår, inte helt oväntat var det svingott och grymt trevligt!

Nyss hemkomna från Dannika ute på fiiiina Solsidan. Just som man trodde att rikingarna där ute omöjligt kunde bli rikare. Eller konstigare;

Jag: På allvar?! Ska vi käka en hel bröllopstårta till kaffet?

Annika: Jo. Vi tänkte det. Se om den är god liksom. Ville ni hellre ha vaniljglass? Herre Gud, jag kan ju baka en äppelpaj om ni vill istället?


Bara hos överklassen gott folk. Bara hos överklassen.