Annas Finaste

Oksana och Chippen fick även dom en liten tjej förra månaden, tösen ska heta Naomi.

Oksana lyckdes med konststycket att få igång sin förlossning endast 24 timmar innan Chippen var tvungen att ge sig av mot flyget som skulle ta honom till en fotbollsmatch "hemma" i Saudie Arabien.

 

Finaste doptårtan

 

 

Minsta gravidmagen...

 

Gissningsvis kommer detta att bli den sötaste fotbollsbebisen ever, grattis, grattis!

 

Victoria Beckham har fått sin lilla babyflicka levererad. Intresseklubben kan anteckna att det lilla flickebarnet plockades ut via "takluckan" i söndags och vägde då 3,5 kg.

Flickan har varit enormt efterlängtad och Victoria har fyllt ett helt dressingroom med rosa kläder och inrett barnkammaren.

Allt verkar ha gått bra fram tills dess att föräldrarna skulle enas om hennes namn.
Victoria har dessvärre förbrukat sina två favorit flicknamn, CoCo och Luna på familjens hundar, David vägrade att döpa sin dotter efter en jycke och därför har de tvingats välja ett annat namn. Ack vilka bekymmer en fotbollsfru kan ha.

Så vad valde de?

Jo, hon ska heta; Harper Seven Beckham. Fniss.

Harper - Varför inte Herpes?

Som den goda mor jag är knallade jag över till Caspers nya flickväns pappa idag, för att presentera mig. Borde man ju klara av utan pinsamheter, eller hur. Men icke.

 

Jag: Hej, det är jag som är Caspers mamma, Anna. Vad roligt våra barn verkar ha tillsammans. Jo jag tänkte att jag skulle fixa lunch om en stund, så...

 

Pappan: Lunch!!! Gud vad trevligt, ja det börjar ju kurra lite...

 

Paniiiiik. Neeej, han tror att jag vill bjuda på lunch. Nu dör jag. Fy sautiken. Vad tror han, att vi ska dejta varann över snabbmakaroner med en skock ungar som yr genom huset höga på glass? Fet chans!

 

Jag: Eeeeh, alltså, om du, host-harkel-svälj-svälj vill vara så snäll och skicka över ungarna när du tröttnar på dom, så kirrar jag lunch åt dom. Barnen.

 

Pappan: Eeeeh, ja, jo, såklart. Såklart att jag kan. Såklart. Det behövs ju... ätas...

 

Bra gjort Anna. High five på den.

 

 

Alltså, det här är så coolt, de vackraste små udda dockor man kan tänka sig. Perfektion - vill ha!

Nu ska jag ta min man i örat och fråga vad fasen han och Idas mamma har sysslat med egentligen...

Nä, det är ju så förbannat svårt för våran släkt. Vi just can´t göra det.

 

Så när kusinen skulle döpa sin pöjk igår gjorde vi alla ett tappert försök att verka skötsamma, det gick så där kan man säga.

 

De stolta morföräldrarna satt och fnissade längst fram i kyrkbänken.

 

Theo ser smått berusad ut, men i själva verket är det svetten som bryter fram då vår lilla ängel Hugo blir allt mer uttråkad av Guds hus.

 

På väg ut ur kyrkan kan inte Mikael hålla sig för skratt längre. När prästen tände dopljuset sa han att "Ljuset är Jesus Kristus som alltid ska lysa över ert barn", varpå Mikael hostar till och ljuset slocknar direkt. Så klart.

 

 

En som kunde uppföra sig i kyrkan var storebror Leo, det vackraste barnet ever.

 

Här står de samlade, stolta och lättade över att sonen nu äntligen kan få ta del av släktens djupa religösa tro.

 

 

Föräldrarna Camilla & Micke med lilla Alexander

 

 

Camilla hade på fullt allvar gjort allt fika själv, inklusive dessa proffstårtor.

 

Fikat blev till en klassisk midsommar. Just som vi ska sätta oss ner och äta kom det en liten skur, men eftersom att vi numera är så rutinerade fiskade vi bara upp varsitt paraply och fortsatte vårt sockerintag som om inget hade hänt.

 

 

Och allra mysigast var det under vårt paraply!

 

 

Fast sen tittade solen fram igen och lös på gudmodern, Emma (min jättegravida kusin) och det lilla Jesusbarnet som kom att få heta de vackra namnen Alexander Oliver Mikael, vilken underbar dag vi hade!

Pssst; Hälften av bilderna har jag stulit från min kusins blogg häääär

Lektion 1: Om det inte hjälper att be dem att vara tysta och stillsamma trots att man har sett exakt hur "Akut Nanny Flyttar In" på TV gör, så följer du bara mina steg för steg anvisningar här nedan.

 

It works every time!

 

- Nä, mamma kan omöjligt höra vad ni säger just nu. NÅN SOM SLOG NÅN? Attans att mamma inte hörde det genom all ljuvlig musik, ni får lösa det själva bäst ni vill. March iväg nu, seså, seså!

Theos bror Niclas med familj kom på besök.

Niclas försöker befrukta sin fru med tungan.

I det sötaste lilla förkläde man kan tänka sig stod hemmafrun idag och bakade chockladtårta. Gjord på 70% choklad, vilket förstås betyder att det var precis 30% för lite.

Nåväl medan jag står där och vevar med armen i skålen, trycker in kex i munnen på lilla bebin för att han ska se mellan sina ännu ej avtävttade glassfingrar, att han tydligen inte fått någon vettig mat alls under dagen, vrålar jag (tomt ut i luften som vanligt);

"Nu får ni springa ut i skogen och plocka smultron barn"

Tystnad.

Jag vrålar lite igen.

Tystnad.

Nu blir jag allt mer irriterad.

Vart är alla barn som ska plocka smultron i skogen?! Jag har ju fött hur många som helst!

Dom bygger med lego och är noll intresserade av att den lilla husliga mamman ska få några smultron på sin nästan 100% perfekta tårta.

Då gör jag en tallibansk martyr och stormar ut i skogen själv. Med mig bär jag Hugo som mycket förvånad står och tittar på när mamman gläfser och morrar åt ormbunkar och stickiga kvistar som rispar upp smalbenen (som inte är så värst smala alls). Sedan kryper jag runt på alla fyra i skogen i min vita sommarklänning och plockar smultrorn.
Hugo säger inte ett ljud.

Jag kan bara hoppas att det här är sådant som han i framtiden inte behöver gå i terapi för.

En 70% perfekt tårta med egenhändigt plockade smultron och några blåbär, TaDa!

Det enda som håller coca-Cola Light vid liv måste vara deras samarbeten med modehusen som liksom blåser nytt liv i produkten.

 

Konstgjord andning eller inte - Om karl Lagerfeldt designar flaskan så vill till och med jag dricka light. Eller åtminstone ha flarrorna i kylen som piff. Fast hur piffigt blir det bredvid Felix ketchup...?

 

 

Men erkänn att de är för söta för att avstå. Jo innerst inne tycker ni det.

 

Jag tittar på min man när han badar med våra barn och det är den finaste synen mina ögon kan ha.

 

Gift er med en man som badar med barnen, trots att han i grunden är en kruka. Då vet ni att ni har valt rätt.

 

Jag svor dyrt och heligt att jag skulle ut och jogga 8 km ikväll. Var superpeppad, käkade kolhydrater och meddelade min man att han minsann skulle få lägga barnen själv ikväll.

 

Och det fick han. Inte för att jag var ute och sprang, utan för att jag somnade på soffan när jag bara skulle prova att blunda med ögonen i 20 sekunder för att ladda energi.

 

Nu efter tre timmars ljuvlig sömn, 0 insprugna km och ett stillsamt hus med sovandes barn känns det rätt okej ändå. Eftersom att mamman somnade före barnen så har barnen kommit och pussat på mig istället och sagt godnatt.

 

Sötisar.

"Luta dig lite tillbaka Casper, du skymmer din bror"

 

"Men mamma, hur länge måste jag sitta så här...?"

 

"Ssssccchhh, du förstör det här underbara fotoögonblicket för mamma"

 

 

Smilla och Jag, lätt dom snyggaste brudarna på stranden, lätt! (Vi var alltså heeeelt ensamna)

 

 

...och vi andra marknadsför korven med våra bredaste leenden. Tydligen.

 

Nåja, inte alla, Peter var mer rädd för korven, kanske lite för Smilla också...?

 

 

Peter med sötnos William

 

 

"Jag passar på och tar en bild nu, nu när ni ligger ner och era magar är så platta, smart va?"

 

Lång tystnad. Jag tror att Niclas min säger allt.

 

Tattarlägret som fick de övriga barnfamiljerna att packa ihop sina prydliga handdukar och lämna oss ifred. Så bra att de hajade vinken.

 

 

Avslutningsvis så matade gössarna fåglarna med korvbröd. Det var som en klassisk FF fest när man gick i sjuan, som spårar ur totalt.

 

Först var där bara 10 fågelkompisar som var bjudna sen spreds ryktet och rätt som det var cirkulerade det 500 måsjävlar över våra huvuden.

 

Det var helt klart dax att dra.

HaHaHa, jag döden dör av skratt!!

Våra vänner Emelie och Jesper har byggt på sitt drömhus i en evighet och femton minuter, typ, och nu äntligen börjar huset ta form varpå Lucas säger;

-Jösses vilket fint hus dom har fått nu, synd bara att de valde en så ful trappa upp till dörren.

HaHaHa!

Emelie utanför drömhuset på den luffiga snåljåpstrappan. Jag tror nästan att vi får starta en insamling bland vännerna så att familjen kan få en liiite finare och mer exklusiv farstukvist.

Tänk vilken lycka för henne när en utsjasad mamma och hennes tre galningar gör storstilad brakentré.

Bakat har vi oxå, så att hon ska känna sig mer eller mindre tvungen att släppa in oss i deras nybyggda palats, och vi tänker aldrig gå hem. Aldrig.

 

För er som försöker hänga med, så här ser tant Emelie ut, i famnen skymtar hennes dotter Mira;

 

 

 

...om nätterna.

Jag vet inte varför, antagligen för att jag snart ska börja jobba igen och den här gången är det så definitivt. Nästa långledighet får jag först när jag fyller 65 år. Om ens då, tydligen ska min generation behöva jobba fram tills vi är 69 år.

Well.

No more Oprah Winfrey klockan mitt på dagen. No more jag sticker en snabbis till Farsta centrum och tittar på skor en tisdag eftermiddag. No more bebisar i den här magen.

Nu ska jag jobba och slita och vara avundsjuk på alla mina flickvänner som har allt det där mysiga kvar framför sig. Lyckliga ni.

Och då har det ju gått ganska långt, med tanke på vilket oerhört spännande liv jag lever.

Dock inte idag.

Men jag kan berätta en sak för er; Min son utnyttjar min sega hjärna idag till max.

Casper går aldrig och lägger sig. Varje gång jag kommer in i tv rummet påstår han att hans program inte är slut än. Nu, två timmar och fyrtiofem minuter senare, börjar jag ana oråd.

Hmmm, ska ta tag i det nu tror jag.