Att plocka smultron
I det sötaste lilla förkläde man kan tänka sig stod hemmafrun idag och bakade chockladtårta. Gjord på 70% choklad, vilket förstås betyder att det var precis 30% för lite.
Nåväl medan jag står där och vevar med armen i skålen, trycker in kex i munnen på lilla bebin för att han ska se mellan sina ännu ej avtävttade glassfingrar, att han tydligen inte fått någon vettig mat alls under dagen, vrålar jag (tomt ut i luften som vanligt);
"Nu får ni springa ut i skogen och plocka smultron barn"
Tystnad.
Jag vrålar lite igen.
Tystnad.
Nu blir jag allt mer irriterad.
Vart är alla barn som ska plocka smultron i skogen?! Jag har ju fött hur många som helst!
Dom bygger med lego och är noll intresserade av att den lilla husliga mamman ska få några smultron på sin nästan 100% perfekta tårta.
Då gör jag en tallibansk martyr och stormar ut i skogen själv. Med mig bär jag Hugo som mycket förvånad står och tittar på när mamman gläfser och morrar åt ormbunkar och stickiga kvistar som rispar upp smalbenen (som inte är så värst smala alls). Sedan kryper jag runt på alla fyra i skogen i min vita sommarklänning och plockar smultrorn.
Hugo säger inte ett ljud.
Jag kan bara hoppas att det här är sådant som han i framtiden inte behöver gå i terapi för.
Nåväl medan jag står där och vevar med armen i skålen, trycker in kex i munnen på lilla bebin för att han ska se mellan sina ännu ej avtävttade glassfingrar, att han tydligen inte fått någon vettig mat alls under dagen, vrålar jag (tomt ut i luften som vanligt);
"Nu får ni springa ut i skogen och plocka smultron barn"
Tystnad.
Jag vrålar lite igen.
Tystnad.
Nu blir jag allt mer irriterad.
Vart är alla barn som ska plocka smultron i skogen?! Jag har ju fött hur många som helst!
Dom bygger med lego och är noll intresserade av att den lilla husliga mamman ska få några smultron på sin nästan 100% perfekta tårta.
Då gör jag en tallibansk martyr och stormar ut i skogen själv. Med mig bär jag Hugo som mycket förvånad står och tittar på när mamman gläfser och morrar åt ormbunkar och stickiga kvistar som rispar upp smalbenen (som inte är så värst smala alls). Sedan kryper jag runt på alla fyra i skogen i min vita sommarklänning och plockar smultrorn.
Hugo säger inte ett ljud.
Jag kan bara hoppas att det här är sådant som han i framtiden inte behöver gå i terapi för.
En 70% perfekt tårta med egenhändigt plockade smultron och några blåbär, TaDa!
Kommentarer
Trackback
