Det här med att uppföra sig i kyrkan...
Nä, det är ju så förbannat svårt för våran släkt. Vi just can´t göra det.
Så när kusinen skulle döpa sin pöjk igår gjorde vi alla ett tappert försök att verka skötsamma, det gick så där kan man säga.
De stolta morföräldrarna satt och fnissade längst fram i kyrkbänken.
Theo ser smått berusad ut, men i själva verket är det svetten som bryter fram då vår lilla ängel Hugo blir allt mer uttråkad av Guds hus.
På väg ut ur kyrkan kan inte Mikael hålla sig för skratt längre. När prästen tände dopljuset sa han att "Ljuset är Jesus Kristus som alltid ska lysa över ert barn", varpå Mikael hostar till och ljuset slocknar direkt. Så klart.
En som kunde uppföra sig i kyrkan var storebror Leo, det vackraste barnet ever.
Här står de samlade, stolta och lättade över att sonen nu äntligen kan få ta del av släktens djupa religösa tro.
Föräldrarna Camilla & Micke med lilla Alexander
Camilla hade på fullt allvar gjort allt fika själv, inklusive dessa proffstårtor.
Fikat blev till en klassisk midsommar. Just som vi ska sätta oss ner och äta kom det en liten skur, men eftersom att vi numera är så rutinerade fiskade vi bara upp varsitt paraply och fortsatte vårt sockerintag som om inget hade hänt.
Och allra mysigast var det under vårt paraply!
Fast sen tittade solen fram igen och lös på gudmodern, Emma (min jättegravida kusin) och det lilla Jesusbarnet som kom att få heta de vackra namnen Alexander Oliver Mikael, vilken underbar dag vi hade!
Pssst; Hälften av bilderna har jag stulit från min kusins blogg häääär
Aaaa men snälla, ta bort kortet på det svettiga fetsot. Trodde inte att det var så allvarligt med utseendet och det är det väl inte. Det är ju totalt katastrofalt!!!! Jag kan ju gå i ide de närmsta 20 åren. Ta bort! Ta bort! Ta bort!!!!!!!
Thank you dear! :)
