Annas Finaste

Kapitel 27

Vid frukostbordet imorse;

Ingen kommer och äter när man ropar. Fjärde gången tar white trash mamman i så att lila ådror bultar på halsen. Då kommer dom.

Är dom påklädda? Icke.

Är dom stressade över att inte hinna till skolan? Icke.

Är de upprörda över att det inte står O´boy på bordet. Oh yes.

Jag kör ner filmjölk i halsen på bebin medan jag fräser och gormar att nu minsann blir mamma arg och förbannad.

Lucas vill inte äta. Pappan får psykbryt. Theo tar gärna över mina vredesutbrott då han anser att jag;

1) Inte är tillräckligt hotfull.

2) Är lika skräckinjagande som Christopher Robin, när jag blir mitt argaste.

Theo lyfter ut hungersstrejkaren Lucas, placerar honom på terassen utan skor och smäller igen dörren med en smäll som vår tyska granne sent ska glömma.

Naturligtvis står inte Lucas kvar på terassen när Theo 10 minuter senare öppnar dörren för att mottaga hans djupa ånger. Ungen har rymt.

Hela tattarfamiljen ger sig ut på ägorna och ropar hysteriskt efter Lucas. Han kommer inte. Skolan börjar. Han kommer inte.

Grannarna står hukade bakom sin storblommiga gardiner och ser med avsmak på hur tattarfamiljen börjar springa upp och ner i skogen, in över grannarnas grönsaksland och huka sig ner för att glutta in under deras bilar, i jakten på en bortsprungen unge utan skor som uppenbarligen tog chansen att fly från dårhuset.

Mamman skäller på pappan. Pappan skäller på mamman. Och hela tiden, precis hela tiden står en liten pojke utan skor och smyger på oss i skogen.

Casper graderade sig härom veckan på tae kwandon. Det betyder att han visade upp det han lärt sig under terminen i syfte att ta ett gult bälte. En grad bättre än vitt.

 

För att ta gult bält var Casper tvungen att ensam inför allas kritiska ögon visa olika sparkar och slag, dessutom avslutade han med att klyva en planka på mitten med en dödsspark. Mitt mamma hjärta gjorde en volt av stolthet. Han är som född till att kill, kill, kill!

 

 

Jag vill ju ogärna skryta men han är vely, vely vig, min pöjk.

Casper med sin nära 2 meter långe tränare Roger.

 

Jag vet inte vem som var svettigast, barnen eller mamman, som sprang som en ekorre efter galet rastlös och missnöjd bebis.

 

När barnen övade sparkar mot huvudet, kröp jag sick sack mellan dem på alla fyra efter Hugo och fick en brännskada i nacken av Caspers mördande blick.

 

 

-Titta mamma, jag klarade det, jag fick gult bälte!!!

 

-Ååååh vad stolt jag blir, än mer stolt om du vänder på kepsen, älskling!

 

-Jag vägrar, jag ser ut som en tönt då!

 

-Jag betalar 20 kronor om du vänder på kepan.

 

-25 kronor, och jag vill ha dom först.

 

(Suck-pust-stön)

 

-Så där, nu kan mamma ta ett fint kort på dig och bältet.

 

Tre killar passerar mig vid ICA.

I famnen bär de ett flak Joltcola och tre tetrapack pucko. Alla är klädda i mysbyxor.

Jag kväver en impuls att fråga;  "Het dejt ikväll?"

Jag och Theo står ramför en utmaning större än Sverige Demokraternas vallöfte.

Vår tvättstuga ser ut som pundar heaven.

Vi måste städa.

Vi vill inte städa.

Jag vill hellre flytta ifrån huset än att städa upp i tvättstugan. Jag vill hellre ge
200 000 kronor i rabatt till köparna för att lyxvillan de tar över saknar dräglig tvättstuga, än att städa den. Jag vill hellre köpa en ny tvättmaskin och smuggla in den vårt sovrum. Jag vill hellre....

Haft en pleasent dag ute i svärmorsidyllen, ätit kyckling och myst med hela stora familjen, Hugo tog ett premiärdopp. I fågelbadet.

 

 

Då vet du att du är ytterst viktig. Ytterst.

Och jag som undrade varför jag plötsligt tredubblade antalet besökare på min blogg.

Plötsligt vallfärdade guds alla människor in och ni är ju så hemliga, så man vet ju inte vilka ni är, men nu har jag hittat den skylldiga källan, läpparna som förde er hit.... 


SÅ nu undrar jag inte längre vart ni kommer ifrån, now i know...

Idag är det morsdag och jag gissar att hela Facebook kommer att svämma över av skryt från mammor som blivit uppvaktade med choklad och flora nu på morgonen.

Själv firade jag morsdag redan igår på ett annorlunda sätt. ett sätt som jag tror att få facebooktöntar kommer att skryta om idag.

Jag och Theo testade partnerbyte.

Jag ringde till vår granne Fredrik och frågade om han var intresserad av ett tillfälligt partnerbyte.

Låååång tystnad.

-Alltså, du får Theo av mig om jag får ha din fru för mig själv i några timmar.

Låååång tystnad.

- För att förtydliga mitt ärende lite, Theo vill se matchen ikväll, det vill du med, gör det ni, så super jag ner din fru och skickar hem henne när hon är tillräckligt lättfotad och vinglig.

Deal. Så gårdagens afton bidde till lots of tjejprat, champagne, choklad och idel skvaller. Lovely!

Utifall att Theo missar att han är skyldig mig något dyrbart idag har jag rosa-stylat matbordet.

 

Nu ser det ut som om allt är i sin ordning här hemma. Morsdagspresenten kommer jag sannolikt att få i natura. Theo tycker att det är det mest värdefulla han någonsin kan ge mig.

 

Så sant.

 

 

Låtom mig berätta om vår underbara lilla byhåla Ösmo. En gång om året rustar Ösmo för stor marknad med tillhörande kalas. Priskrossaren, korvmojjen och ICA förvandals till en storslagen karnival, lite i klass med utlandet.

 

Alla var där, tanterna som jobbar på ICA, utarbetade mammor med inte fullt lika utarbetade barn-höga på sockervadd, några optimistiska jävlar tog med sina hundar, lodisarna från bänken utanför Priskrossaren, överklassen och en och annan tattare, ALLA var verkligen där!

En miljard stånd radas upp där alla säljer samma smörja till olika höga priser beroende på hur blåst man antas vara av säljaren.

 

Kön till bankomaten är oupphörligen 20 meter lång eftersom att en rad orutinerad marknadsbesökare dyker upp utan kontanter vilket förstås är ett stort misstag.

 

- 75 spänn ska jag ha. Rostfritt! Väser säljarna mellan tänderna och nickar menande mot den djupt plågade och uttråkade mannens plånka, Annars kan du glömma den här guldglittriga kepsen!

 

Mmm, man måste vara streetsmart för att överleva en dag på Ösmos marknad, mest rutinerad är man om mannen lämnas hemma. Men ta med hans plånbok.

Det kostade 35 kronor per barn att få åka några varv i karusellen.

Så 70 spänn tickade för varje varv barnen ville åka.

 

Två prakt-lodisar drev karusellen.

Den ena kedjerökte och tog betalt av förtvivlade föräldrar, den andre lodisen spände fast ungkräken och sprang igång(!) karusellen. När den sen skulle stanna sprang han bredvid karusellen tills han fick tag i en bygel och bromsade helt sonika genom att köra ner hälarna i golvet.

 

Nej, det såg inte klokt ut.

 

Det är vid såna tillfällen mitt hjärta flödar av kärlek till lilla Ösmo. I vår by, bor det original utöver det vanliga, slå det om ni kan era Brommatöntar!

...är det MIN tur att panta burkar, fattar ni!!!

Jag dyker upp som en bag lady med fyra kassar pantburkar i famnen och vad händer då? Jo, en rutinerad gubbjävel kommer ångandes förbi mig med en kundvagn lastad med 3 SÄCKAR tomburkar.

Jag liksom hörde honom på håll, komma skramalndes, jag kunde känna hans flås i nacken för att slutligen få se hans nerhasade jeansröv med hårig springa rusa om mig och mina fyra prydliga pantkassar. Jag såg rött.

Den jäveln!!! Och jag som ALDRIG pantar burkar och tar upp andra burkpantares liv, fy vad orättvist, jag blev så förbannad att jag gav honom kisande ondskeblicken och fräste;

- Ska du panta allt det där?! Är det inte mindre genant att panta sitt grava alkoholintag i lite olika maskiner?!

Då hånler gubbjäveln mot mig och svarar trotsigt;

- Nej. Jag ska panta allt det här nu. ALLT.

Spring för ditt liv om du ser mig på stan gubbe.

...med perfektion och klänningar som kostar mer än en årslön, det här mina vänner är som terapi för själen, se, lyssna och njut!

Det finns ett par i kanada som har en 5 månaders baby, som de döpt till Storm.

Föräldrarna har vägrat att avslöja barnets kön för att i sann hippie-anda låta barnet själv välja sina kläder och leksaker.

Jag måste erkänna att det är ett väldigt spännande statement, här är vårt barn, liksom.

Skulle ni våga hemlighålla ert barns kön första året från släktingar och vänner? I Kanada är folk helt hysteriskt upprörda för det här, man kan fråga sig varför. Barnet lider sannolikt inte.

Hugo har mest klassiskt pojkfärgade kläder. Han har några rosa T-shirts förvisso, men när han hade en rosa napp i munnen så blev vi tillsagda och tillrättavisade av hur massa folk som helst, så den fick vi lov att plocka bort, för allas trevnad.
För de vuxnas skull.

Är vi för inskränkta i vårt ljusblåa bubbelgumsrosa tänk, eller ska flickor och pojkar märkas upp i separata kläder?

Jag och Theo har legat uppe halva natten för den här filmens skull, den är helt magiskt bra och rolig, se se se!

 

Den handlar om en kille som raggar upp tjejer på krogen med en rätt lam lögn om att han snart ska skilja sig, eftersom hans fru är en genomhemsk människa. Tjejerna ställer förfärade upp på att trösta den stackars bedragna mannen och tjejerna flödar runt honom.

När han träffar sitt livs drömkvinna och redan har trasslat in sig i lögnen om att han snart blir kvitt sin manshatande fru, kräver hans drömtjej att först få träffa ragatan. Varpå han tvingas anlita en låtsasfru.

Man skrattar sig fördärvad hela tiden, så det här är ett måste!

Ladda, köp, hyr!

Lucas: Borta bra, men hemma bäst, mamma!

Jag: Precis så!

Lucas: Fast jag tycker att fika är bäst.

Jag: Fast inte bättre än vårt hus väl?

Lucas: Var jag tvungen att välja skulle jag helst vilja bo i en kladdkaka.

Theo tvingar mig att koka te.

Efter tretton hintar och fyra hot om att det skulle vara förnöjsamt att dricka te, ger jag slutligen upp. Jag lomar ut i köket och kokar te.

Det är kärlek det, och jag blir belönad, när jag kommer tillbaka mumlar Theo i mitt öra;

- I love you bitch.

- I love you whore, viskar jag lyckligt tillbaka.


Små små ord av kärlek, och vet ni, vi har sagt så sen vi låg träffades första gången, visst är det vackert?


En av våra vänner kallar sin fru för "Gumse-lumsan" en annan sin för "Lilla älsklingsfittan" Små små ord av kärlek som är rätt olika men ändock  betyder samma sak, me like!

"Mitt ena öga är knallrött. Men nu har jag hällt antibiotika rätt in i ögat. KILL KILL KILL bakterierna. Det går inte att beskriva hur skönt det är att hälla antibiotika rakt in i ögat"

 

Vackrare sensuellare har ingen av mina vänner kunnat beskriva sina små krämpor och sjukdomar!

 

Är det bara jag som vill bli sjuk?

 

Sex och petting är så 2010. Bakterier är den nya tidens erotik.

Ge mig.

Det är så sjukt stökigt här hemma idag. Jag känner mig attackerad från alla håll och kanter, på toppen av det har jag också en liten ettåring som vacklar omkring här hemma som ett litet fyllo och river ner diverse redan välstädade ytor samtidigt som han skriker och galer som en muslimsk böneutropare.

Helst vill jag bara ta bilnyklarna och dra härifrån. Det enda som hindrar mig är att det är så jävulskt stökigt i bilen också.

I´m trapped!

Jag har hittat en blogg där en desperat mamma kämpar för att hennes 10 åriga dotter ska slippa åka med sin pappa till USA där hon ska stanna i 5 veckor (om han inte fullföljer sitt hot och försvinner för gått)

Upplägget är så här; Dottern tvingas följa med sin pappa som varit frånvarande större delen av hennes liv. Han tar henne till sitt hemland, USA, där han ska jobba 11 timmar om dagen, under de 11 timmarna ska dottern vara hos släktingar hon aldrig har träffat i hela sitt liv. Dottern vill absolut inte åka, hon mår illa och har sagt att hon inte vill leva längre.

Sveriges rättsystem kan inte hjälpa henne, trots att vi har lagar som säger att när barnen är stora nog att kunna ge uttryck för sin egen rädsla och trygghet ska detta vägas in i beslutet. Tre kommuner har hittills skitit totalt i detta.

De säger att om pappan redan hade kidnappat henne en gång, hade de inte behövt skicka dottern till honom en gång till, Ha ha ha! Men eftersom han bara hotat med att försvinna med flickan för gått, är det inte tillräckligt för att hon ska få stanna hos sin mamma.

Läs mammans panikångest blogg hääääääääär