Annas Finaste

Theo har fyra brorsor, två utav dem lever farligt nu i några månader då deras fruar är gravida och kräver deras uppmärksamhet non stop.


Som en för tidig fördelsepresent har jag kollat upp lite roliga namn som man får döpa sin lilla bebis till.


Vad sägs om Sladden, Passionfruit eller Unistar? Alla tre namn är mycket fina tycker jag, klingar så fint på tungan "Passionfruit, det är mat nu!!!" Funkar skitbra.


Dessvärre får de inte döpa sina små till Rökmussla, Rock-President eller Malin. Mäh, Malin får man ju visst heta, tänker ni. Malin får man bara heta om det blir en flicka, så där rök det supernamnet för Martin och Maja som väntar en liten pöjk. Rackarns.


Jag undrar om Candy-Princess hade gått igenom? Adolf Hitler gick igenom i USA och nu hotar föräldrarna (som inte på något sätt är rasister men som absolut inte vill att raser mixas) att stämma sitt lokala kondis för att de vägrade skriva Grattis Adolf Hitler på ungens tårta. Kondiset menar att det känns opassande att gratulera Adolf Hitler, föräldrarna uppges vara mycket chockade över detta. Bara i USA mina vänner, bara i USA...

Här är han lille Adolf Hitler med sina djupt äckliga och störda föräldrar, arma barn!!

Jag har just upptäckt det fantastiska med att ha söner. Det ligger nämligen i deras giriga DNA att hela tiden vilja tjäna mer pengar vilket betyder att de för 10 kronor just nu ränsar ett helt dike.  Love it!

Troligen Casper om 20 år... Mammas fina lilla pojk!

Idag har jag varit med Maja på stranden. Maja stackaren plockade jag upp längs vägkanten, i handen höll hon en solstol och en tidning. Det var allt.
Hon fick klättra in i bilen, för när jag ska åka till stranden med mina huliganungar så krävs det en 10 dagars semesterpackning, filtar, blöjor, kylväskor, uppblåsbara elefanter, badshorts, reservshorts om man råkar bajsa på sig lite, barnvagn, snorkel och minst 28 handdukar. Minst.

 

Allt var frid och fröjd enda tills Casper ruttnade totalt, han var för stor för hink och spade, han ville minsann spela tv-spel, jaha, tv-spel, det enda elitmamman inte hade tagit med sig, jag tänkte ju aldrig så långt men nästa badutflykt mitt lilla I-lands-barn, då ska mamma naturligtvis kånka med sig en 28 tums tjock TV, just in case att någon stackars brattig unge vill spela lite nintendo. Jag gav honom mobilen och Casper spelade nåt fotbollsspel och höll äntligen tyst. I hela två minuter, sen började gnället igen.

Spelarna fattade inte vart dom skulle, Caspers "Förbannade idiot lag gör bara självmål hela tiden, satans jävla skitspel, jag hatar den här telefonen fattarru?!!!"

Men då blev det fart på lilla mamman. Jag fullkomligt flög upp ur min lilla Ica Maxi solstol och fräste att nu minsann var det färdigspelat, sen härjade jag upp stackars Maja, som tvingades avsluta sin solning till förmån för att samla upp badleksaker, kasta skräp i papperskorgen, leta rätt på Lucas sandaler och dra barnvagnen till bilen.

 

Så här upplevdes jag nog av omgivningen

Nu var det nog! Jag gick inte till bilen, jag liksom marscherade sådär bestämt så att söta tanter flyttar på sig  i ren förskräckelse. Jag ska fråga Maja om det rann fradga ur munnen på mig. Det kändes så.

Rätt skönt faktiskt, dom där plötsliga psykbryten rensar upp ordentligt. Bless you!

... av hemmafruarna. Jag fick hem två säsonger med Desperate House Wifes i förra veckan, vi beställde nämligen en fördelsedagspresent till Lucas från DiscShop.com och då behövde vi bara beställa för typ 500:- till för att slippa frakten på 29:- och då verkade det helt logiskt att göra det. Hur som haver, det otäcka lilla DiscShop.com märkte direkt hur puckade och lättlurade vi var och beslöt sig för att dela upp försändelsen i två paket och vips så tillkom frakt på 29:- på båda paketen, jävla as!

Det var inte det jag skulle berätta. Jag är nu så beroende av dessa hemmafruar att jag inte vill lämna mitt hus förrän alla 75 avsnitt på vardera 50 minuter är sedda. Som den DHW tönt jag är kan jag nu upplysa intresseklubben om att inte mindre än 90% av det hemmafruarna har på sig sys upp för hand, ofta har de bara 10-24 timmar på sig att få klart en outfit till en scen. Jag har också lärt mig att ibland så tar pengarna slut för ett avsnitt, då kan man vara tvungen att stryka repliker som en statist tex skulle säga, för så fort en skådis som syns i bild får en replik så blir det ett helt nytt arvode och då tickar pengarna iväg. I USA får ju skådisar typ en årslön för att vara med i en endaste liten scen och nysa samtidigt.

...skriva den här bloggen så kan det vara för att min vän Maja har kommit över och dödat mig. Bara så ni vet.

Hon ringde precis och var inte alls nöjd med min tidigare beskrivning av hennes midsommarafton.
Hon till och med, och det här är fruktansvärt, hon till och med hotade med att starta en egen blogg!

Kan ni fatta att jag ser mig om över axeln numera, förberädd på det värsta. Hon är ju finne och allt, inte att leka med. Huga.

Med mord i sinnet...

Men jag är glad att hon ringde, för då lyckades jag tjata till mig en smygtagen bild av mannen som räddade henne från att få ett ankare i huvudet på midsommarafton. Putte heter han, vilket är ironiskt då han är stark som en björn.

Från och med imorgon ska jag bara skriva snälla saker om mina vänner. Nää, den lätta gick ni inte på va?
Skriva snälla saker om mina vänner, vad får jag allt ifrån, ha ha ha!

Min vän Maja kom förbi idag. Jag skulle just börja måla vår lilla snickarbod vi har på tomten, men så dök hon upp och då slutade det med att hon och jag satt i varsin solstol medan Casper blev mutad att göra jobbet för en tia. Undrar hur länge till han kommer att acceptera den minimumlönen?

Jag anar oråd...

Medan Casper slet med målningen visade Maja mig sina blåmärken hon fått av sin nya pojkvän. Blåmärkena var stora som tennisbollar. Maja drog den gamla lögnen om att hon hade ramlat (ner från en båt) och att hennes nya snyggo Putte ridderligt kastade sig efter henne och slet upp henne med sån kraft att hon fick blåmärken... Ja ni hör ju själva....

Maja skulle oxå återberätta hur midsommaraftonen varit ute på Vaxholm. Det gick sådär.

Maja: Hmmm. Vi var på en båt. Jag kan med säkerhet säga att där fanns vin.

Lång tystnad.

Jag: Var det allt?

Maja: Öööh, ja alltså vad mer begär du? Såg du inte blåmärkena nyss?! Då kan du ju haja själv att jag inte har alla bitar på plats.

Well, well, jag tror att hon hade kul iaf och det är ju huvudsaken, eller hur :o)

Nu ska ni få höra mina vänner:

Ni har säkert sett henne på tv, hört henne på radio gått förbi hennes hundra kokböcker. Leila Lindholm heter hon, den lilla bondmoran som står och bakar så fint i tv-rutan.
Det är bara ett enda lite problem. Leila bakar inte alls! Hon är en bluff lika stor som ett siliconimplantat.

Leila den lilla bedragerskan spyr ut kokböcker så att man ska kunna baka som henne, slickar sig om munnen och tindrar med de falska små ögonen. Så berättar Theo för mig att Leila minsann inte alls bakar, för det är konditorn på Vete-Katten som förser henne med allt ifrån recept till degen hon står och knådar.

Förstår ni hur stor skandal det hade blivit om det kom fram att Jamie Oliver inte kan laga mat. Bara en inhyrd skådis som står och smakar på såsen?!

Leila Lindholm din usling, jag spår dig en framtid som mattant i Kvarnbergaskolan, för något bak-geni, det är du ju inte.

Usch, och jag som har köpt hennes kokböcker, nu känner jag mig smutsig och lurad, har haft en liten bedragerska under mitt tak hela tiden utan att veta om det. Leila träd fram nu för faan, ge upp självmant och ge all cred till Vete-Katten.

Casper kommer till mig:

Casper: Vad vill du va, krona eller klane?

Jag: Öööh? Vadå klane?

Casper: Mäh, välj då! Krona eller klane? Jag ska singla klant.

Ha ha ha! Det är inte lätt att höra när man har hår som hänger ner över öronen.

Inte ett enda inlägg på hela dagen?! Oj vad uselt, och jag som tagit massa bilder och fått höra massa spännande skvaller.

Som bot för detta lovar jag att imorgon lägga upp massa bilder samt ödelägga en känd persons karriär. Det får ni inte missa!

Sov nu så gott, imorgon är det en ny hård arbetsdag. För er. Själv är jag ju ledig. Hi hi!

Hoppas ni hade en fin midsommar, själva är vi ute på Theos pappas ö, Hasselö som ligger vid Nyköping. Vi hade precis som många andra tur med vädret igår, men idag är det desto mer mulet.

 

Theo och hans pappa Olle

 

 

Killarna tjatade till sig att farfar skulle pumpa luft i båten, sen fick de övningsro på bryggan...

 

...innan de fick ge sig ut på stora havet. Ett tag cirkulerade båten mest, men sen fick Casper till koordinationen med båda årorna, ha ha!

Jag och Anne-Maj hejar på från läktaren med glada tillrop såsom "Titta Casper nu har du rott en hel meter till!"

En snabb rolig historia appråpå inget: " Varför har Cuba inget VM lag i rodd? De allra bästa Cubanska roddarna bor ju i Florida" Ha ha ha, det är bakis humor det!

Första glaset med skumpa intogs ju redan vid tolv på förmiddagen, så när det var dax för middag hade vi oändligt roligt åt precis allting.

Nååå, plockade ni 7 sorters blommor? Sitter ni i skiten nu då? Drömde ni om någon annan än er älskling?

Lite riskabelt det där, själv drömde jag det jag alltid drömmer varje natt nu, att Hugo har börjat krypa och att läkarna kommer inspringandes och ropar att såna framsteg på en så liten bebis har de inte skådat sedan Jesu födelse. Då blir jag glad, känner mig sådär äckligt stolt över mitt lilla underbarn, går och mallar mig inför alla andra med lite mindre lyckade barn.

Sen vaknar jag och inser att Hugo ju inte ens kan hålla upp huvudet själv.

Glad Midsommar!!!!!!!!

Igår var våra vänner Stekarna på besök. De bygger en lyxvilla på tjusiga Solsidan i Saltsjöbaden, och var milt sagt i behov av en dink eller sju efter allt sitt byggande.

Dan innan Victoria och Daniel skulle gifta sig, sjöng Adolf Fredriks fjärdeklassare en så otroligt gullig sång till brudparet, ni måste se det, det är så gulligt att man nästan börjar böla.

... jag kan inte låta bli!

Jag har rätt dålig humor, roligast har jag när någon gör bort sig eller halkar på ett bananskal. Jag vet att jag inte är särskillt avancerad i min humor men titta på det här klippet (som för övrigt är helt tyst, så ni kan kolla det på arbetstid utan att det lilla äcklet kommer och skäller på er) lite roligt får vi väl ändå säga att det är. Jag garvar iaf.

... så ser du fan till att bygga en egen lägenhet till mig i det här huset!!!

Stod jag och skrek till Theo igår i ett aningens svagt ögonblick när jag kände att my God vad mycket testosteron det är i det här huset.
Lucas står och hotar mig med sitt Star Wars lasersvärd sammanlagt fyra timmar om dagen, Casper slänger sig i soffan och vrålar att han är hungrig och Theo står och bygger saker hela dagarna (visseligen i bar överkropp, men ändå) och bebisen vill bara åt mina tuttar.

Jag har liksom ingen saom är allierad med mig, som inte vill se på fotbolls VM och dricka öl.

Jag bestämde mig alltså för att flytta. Inte särskillt långt, bara till en annan del av huset, kanske inreda tvättstugan i någon trevlig rosa nyans och sen låsa dörren ordentligt. Så kan barnen få komma hem till min tvättstuga sisådär varannan helg. Ja så får det bli.

... inte så fina bilder. Så här såg vi ut innan vi blev sminkade igår, jag vill passa på att varna känsliga läsare

Man skulle kunna tro att en otäck demon tagit över mitt ansikte, men näe, detta är den bistra sanningen.

Sen när vi såg anständiga ut fick vi träffa fotografen. Där inne fick man absolut inte ta egna kort, så därför gick det bara att smygta kort när fotografen vände ryggen till. Vilka små ligister vi är, hi hi!

Och så här fina blev Smillas kort sen

Vilken toppen-pingla va, nu skrållar ni uppåt igen och förundras över hur stor skillnaden är med smink och lite ljus.

 

 

 

Ett litet urval, gillar ni det? Det var rätt kul, jag och Smilla (lägger upp bilder på henne imorgon) tog bilder på oss när vi var 18 år, nu 10 år senare ser vi ut såhär, vågar jag jämnföra vad som hänt på 10 år och 3 ungar senare... Hmm, kanske en annan dag :o)

Det var iaf väldigt kul, gratis är det oxå om ni vill åka dit och prova, The Studio heter stället ligger på Stureplan, vill man så får man köpa bilderna efter fotosessionen. Och det vill man ju.

Vi fick föreslå 8 tjejer som vi tror skulle gilla det, så blir ni uppringda får ni väl skylla på mig.

Har man barn eller en snygging som man älskar så kan man ju åka dit och ta fina familjekort, nice to have, nästa gång ska jag tvinga dit hela familjen Taikon, får se om jag måste droga Theo för att lyckas.

Idag har jag och min vän Smilla varit inne  i stan och provat de mest obekväma ställningar man kan tänka sig.

Vi har svankat med ryggen tills den nästan gått av, samtidigt som vi dragit handen genom håret och visat alla tänderna. Låter spännande va?

Vi har blivit sminkade och stylade och sen fotade, och hemligheten när man ska ta fina kort är tydligen att stå så obekvämt man bara någonsin kan, då blir det skitbra. Lägger upp bilder ikväll. Hoppas jag.

Jag hade väldigt trevligt igår på bröllopet, det måste jag säga. Ni som missade Victorias och Daniels bröllopsdans borde definitivt youtuba den. Väldigt komiskt. Hysteriskt roligt också när Daniel Westlings pappa glömde att dra ut stolen åt Drottning Silvia när de skulle sätta sig. Stackars drottningen fick besvärad böka undan stolen själv, oj oj oj, såna är dom, trälarna från Ockelbo. Daniels tal var också väldigt fint, värt att lyssna på  :o)

Daniel Westlings syrra Anna utklädd till nåt slags fjäderfä. Hade två döttrar med i brudnäbbet.

 

Daniels päron, pappan får godkänt, men mamman kunde väl ha fått lite hjälp med stylingen? När ska kvinnor i 50 års ålder lära sig att den där Gustav Vasa frisyren inte är snygg på nån, särskillt inte på ende sonens bröllop.

 

De rödgröna var representerade, måste säga att även om jag och Mona haft våra duster, så är det här ett ovanligt bra val för sossarnas frontfigur.

Fast sen kom ju tant Blå och körde över tant Röd-grön ändå... Hade vart kul om Fredrik livat upp sin frack lite, kanske med en peruk?

Jag hejade på Letizia fram till igår. Hon är så smal att hon ser ut som en 11 årig pojke. Sur var hon oxå.

Märtha-Louise gillar ja därimot, hon flummar med änglar och karma, och hennes man har en böjelse för att suga på tår. Me like!

Den här bruden diggar jag oxå, jag hoppas dock att Mary har en hemlig älskare, en liten lakej som förirrar sig in på hennes kammare i tid och otid, för hennes man verkar vara den tristate degkuken ever.

Maddes klänning livade upp, lite svenska härliga färger, det var så svårt att bedöma Silvias klänning då hon under hela festen gick runt och såg dyster och sammanbiten ut. Typ slaget är förlorat, mina barnbarn kommer att tala dalmål och bli svettiga gym-töntar. Jag förstår henne. Not! Hon kunde väl fejka ett leende åtminstone?

Victoria var så himla söt, inte för den astråkiga klänningens skull, utan för att hon såg så lycklig ut. Daniel därimot gick runt med ett leende som påminde om batman-clownen Jokers leende. Creepy!

Priset för pinsammast klänning går till Lisa Nilsson, grattis gumman!

Två saker var väldigt pinsamt med hennes klädsel; 1) Hon hade på sig samma klänning dagen innan när hon uppträdde på scenen för Victoria, detta är alltså gamla avlagda scenkläder som hon svettades i bara ett dygn tidigare, sunkigt. 2) Klänningen är vit vilket ju även den mest obildade dumskalle vet inte är brukligt på någons bröllop, blommorna räddar inte det faktum att hon och Victoria var de enda som valt vitt.

 

Annars var det supertrevligt att vara där! Framför tv:n alltså.

Va? Var dom inte syskon? Gick hindersprövningen igenom??? Jaja, grattis grattis storhakor, jag är övertygad om att Bernadotte släkten för alltid kommer att bära ert hak-dna vidare.

 

 

Smilla fyller 28 år idag, hon är lika fin inuti som på bilden, dessutom är hon gudmor till våra barn, hurra hurra för gammeltanten idag!!!

Vi ska ha  en namngivelsefest för Hugo i slutet på sommaren. Jag håller på att gör inbjudningskort nu och det takes for fucking ever att göra dom!!!

Börjar känna mig aningens trött, vilket är oroväckande då mer än hälften av korten återstår, vi bjuder in 80 pers, vilket kräver ca 40 förbannade klipp och klistra kort samtidigt som bebisen ska ammas och dom aningens äldre galningarna river huset.

Jag har gjort av med 20 meter dubbelhäftande tejp so far, det är inget skämt, 20 meter(!) jag har koll för det står angivet på förpackningen och den tog precis slut, jag får psykbryt. 40 kort varav 15 är gjorda, skrivaren pajade lägligt i går kväll så jag har fått muta en snäll tant på kommunhuset att dra femtioelva kopior på vad jag kallade för "extremt viktiga dokument" vilket hon uttryckligen inte höll med om efter att ha skummat innehållet. Kärring.

Jag har druckit ett halvt glas rödvin nu, vilket betyder att jag är lite småfull (finns ingen billigare fylla än den direkt efter att man varit gravid i 11 månader, typ) så jag börjar lugna mig nu. Undrar om vi inte ska ta och skita i resten av gästerna, typ, ni hade tur ni som fick inbjudan ni andra... Ja jag vet inte... Är det tacky att skicka ut inbjudan på sms? Det känns ovanligt lockande just nu...

Jag är så oerhört fascinerad utav manliga cyklister. När de cyklar, vart tar deras pungkulor vägen? Sitter dom på dem, eller slänger dom upp en liten kula på varje sida om sadeln. Jag känner att jag omöjligt kan fortsätta dagen om jag inte genast får reda på detta.

Ser nästan ut som att jag försöker tyda en svår karta eller sitter försjunken i djupa tankar, men i själva verket sitter jag i bilen och ritar en liten prinsessa...

Men seriöst, vad händer med kulorna under cykelturen???

Det finns bara en rolig historia som får mig att skratta. Det märkliga är att den är lika rolig varje gång.

Jag lär er den nu så att ni kan muntra upp mig med den då och då. Ni bör läsa den med total tonlöshet, den blir bättre då;

Alla barnen flöt på vattnet. Utom Sten. För han sjönk.

Ha ha ha, love it!

Casper har en kompis här, Jax, dom leker som galningar, river ner inredningen och äter oss ur huset.
Tills för en kvart sen. Då kom Lucas inångandes och vrålade "Mamma, mamma, Jax tänker cykla hem!"
Då blev det fart på den lilla mamman kan jag lova. Det är över en mil tlll Jax hus, och innan han är framme blir han sannolikt nertrampad av en häst eller överkörd.

Vid det här laget står redan Jax vid sin cykel redo att dra. För att ta sig hem behöver det arga barnet cykla en liten bit på motorvägen, samt korsa några 70 sträckor. Not good!

Så eftersom de var osams så löste jag det på samma sätt som U-ländrna brukar göra. Varsin vattenpistol, Casper fick vara Palestina Jax fick vara Israel sen fick de försöka mörda varandra med vattenkrig i trädgården.

USA testar en ny lag som är uppe på förslag. Jag måste ge dem cred för att de har råd att sysselsätta även de mest intelligensbefriade människor i sitt på många ställen hjärndöda land.

Lagförslaget lyder; Om en gravid kvinna får missfall, ska hon kunna anklagas och dömmas för mord.

Visst är det en bra idé? Man säger väl att så mycket som var femte graviditet leder till missfall, oftast utan att kvinnan ens märker det, men låt oss säga att kvinnorna i USA skulle börja märka av alla sina missfall, då skulle USA behöva bura in ca 29,8 miljoner kvinnor på kort sikt. Och länge skulle de ju få sitta oxå, för att mord, det är ju inte att leka med eller hur?

Men aborten är fortfarande laglig, så jag antar att vissa "mord" anses bättre än andra? Jag ska ringa Obama i eftermiddag och fråga hur det är tänkt egentligen.

Idag var jag på ett väldigt viktigt möte, ett sånt där möte som kräver att man är skärpt fokuserad och vuxen. Naturligtvis kunde jag inte bete mig.

Har ni nån gång peppat er minutrarna innan ett viktigt möte, typ en jobbintervju eller ett businessmöte som kan göra en stor skillnad för ens företag och en själv. Ett möte som bara måste gå bra, och då två sekunder innan man går in, så tycker man plötsligt att allt är hysteriskt roligt, man vill gapskratta åt de fula gardinerna, man kommer på tråkiga Norge-historier som helt plötsligt i ens huvud får en ny humoristisk nivå och de fula orden hopar sig och lägger sig längst ut på tungspetsen, redo att hoppa ur munnen.

Jag satt i ett fantastiskt hus och drack kaffe (jag dricker inte kaffe, tycker att det är skitäckligt) som jag gör när jag vill verka normalbegåvad och vuxen, endast viktiga människor förärat.
Jag nickade, hängde med i vårt viktiga samtal som i allra högsta grad rör min framtid. Och varje gång jag skulle öppna munnen för att ge snabba inputs, spikraka kommentarer och verka smart var det enda vettiga ord jag ville säga, eller snarare skrika; Kamel-balle!

- Jag skulle vilja höra dina tankar angående detta.

- Absolut (Nä nu måste jag säga Kamel-balle, jag bara måste få ur mig det!!!) jag skulle sannolikt i enlighet med (Kamel-Balle, Kamel-Balle!!!) dina förslag...

Och så där höll jag på hela mötet. Två gånger stannade jag upp i en mening bara för att försäkra mig om att det lilla ordet inte slunkit ut, typ, nä det där sa jag väl inte högt?!

Jag behöver hjälp. Egentligen skulle jag vilja dra det ett steg längre och helt omyndigförklara mig själv. men det skulle bli så jobbigt för Theo att gå på alla möten i mitt ställe. Jag väntar med spänning på att bli vuxen, eller är det så här, satt mannen jag hade möte med och tänkte på samma sak?

Nu vill ni allt veta vad mötet handlade om va? I´ll never tell...

Helt sjukt men jag har tre bröst numera. Två normala häng-tax-öron som behöver push-up kuddar under sig för att inte klafsa emot magen när jag går och en tredje. En liten liten mini tutte. I början var jag inte alls nöjd med mitt nya behag, men nu börjar jag gilla den. Det är som en liten prick som putar ut lite mellan taxarna. Typ en millimeter hög. Man kan skrapa bort den, men jag vet inte, jag börjar trivas med alla mina tuttar nu.

Skickade precis iväg ett sms till min "Sexy Darling:) " så heter Theo i min telefon, med smiley gubbe och allt.
När han får mitt sms kommer det stå att "Anna Brodd" har skickat ett sms i hans telefon.
Jag är inlagd så, Anna Brodd, man skulle kunna tro att jag är inlagd som Snuttegumman, Älsklingsflickan eller Mitt Lilla Krusbär, men nej, Theo valde att lägga in mig som Anna Brodd, varför? Jo, för att om nån någon gång (har aldrig hänt men what ever) skulle be Theo att skicka över mitt nummer, då tycker Theo att det känns mer proffsigt att mitt korrekta namn följer med som kontaktuppgift.

Darling, att vara praktisk är inte alltid så sexigt, tigger jag, men han vägrar att ändra. Därför tänker jag byta namn, från och med nu vill jag att alla som känner mig ska börja kalla mig för Candy-Princess, ska bli spännande att se Theo skicka över den kontaktuppgiften, hi hi hi!

Vad är era darlings inlagda som, kanske dax att ändra innan de också byter namn...?

Candy-Princess och Lucas i parken. Ni kanske tror att Lucas är sur, men sanningen är den att han alltid vill göra sin coola rock star pose, han övar nämligen på att bli Rock stjärna. Jag hoppas att det håller i sig så att han blir en rocker, annars blir det kanske svårt för mig att förklara varför han jämt såg så arg ut på alla bilder när han var liten?

Läser om klicker-träning för hundar. Om hunden gör något bra klickar men en gång och ger hunden en levergodis, om hunden gör något dåligt ignorerar man det. Tillslut lär sig hunden att bara göra bra saker.
Funderar på att börja tillämpa samma övning för mina barn. Tänk så välartade de kommer att bli med mitt klickande och deras godisaporterande...

En av papporna i Caspers fotbollslag jobbar som brandchefstekniker. han åker på alla bränder som behöver extra utredas, typ vart började branden och hur.

Så när snorungarna i Rinkeby tuttade på sin skola för femtioelfte gången i ordningen och när Tony måste åka ut och ta reda på vart ungjävlarna började elda, (så att man kan samla bevisning till ett åtal) fick Tony poliseskort dit, varför? För att Rinkebybarnen inte bara har eldat ner sin skola, utan för att de också står och kastar sten på brandmän som försöker släcka branden och på poliserna. Tony sa att det fullkomligt regnade stenar på vindrutan när de körde förbi galningarna. Mitt i allt dyker det upp en reporter som vill att Tony ska berätta vad han tycker om händelsen.

Då lutar sig Tony fram och säger några väl valda ord: Vad jag tycker? Jag tycker att vi ska släppa en atombomb här i Rinkeby, sen asfalterar vi över hela skiten och sen behöver vi aldrig mer åka hit.

Så där ja, äntligen nån som säger det som alla tänker, heja Tony!!!

Jag kände aldrig att ni blev tillräckligt avundsjuka på min helt nya dator som jag fått av Le Darling Husband Theo.

Erkänn nu, erkänn att det sticker i ögonen att ni får läsa den här bloggen på era dötrista svarta laptops, medan jag sitter och förföriskt smeker tangenterna på min puderrosa dator. Mmmm, svider lite va...
Ville bara poängtera det en gång för alla. Så nu kan jag fortsätta den här dagen helt tillfredställd.

Nu ringde precis Jonas mamma och frågade om hon skulle komma och hämta Jonas. Jag hör vad hon säger, men jag fattar inte vad hon menar.
Är Jonas hos oss? Hur kan jag ha missat det, mycket märkligt, men men bäst att spela med.

Jag: Nej, Guuud, du behöver verkligen inte komma redan, han kom ju alldeles nyss.

Malin: Nja, han har ju trots allt varit hos er i 4 timmar nu.

Fyra timmar?!! Oh gode Gud, jag har slarvat bort hennes barn, nu hamnar jag i fängelse, socialen kommer att komma hit och utreda vår familj, Theo blir förbannad och flyttar ihop med nån ung snygg donna som mina barn kommer att lära sig att kalla för mamma.
Kan jag aldrig bli en normal begåvad vuxen och hålla reda på Lucas och hans femåriga vänner, why Good why??

Vi lägger på. Kan det verkligen ha gått fyra timmar sen hon lämnade honom? Panik, konkurs, hjärtstillestånd.

Dock visar det sig att barnen har lekt stillsamt i Lucas rum i fyra timmar. Dom är ashungriga, jag har precis serverat två sumoportioner med makaroner, och köttfärssås. Nu känns det lite bättre. Jag skyller allt det här på amningen. Bebisen får klara sig utan mat nu tills Jonas blir hämtad. Bäst så.

My Good vilka flickvänner man har, helt sinnessjukt, de söp, härjade, tände eld på en gardin, släppte ut en innekatt, urinerade i buskarna, busringde å grannens vägnar till 112 och försökte stjäla kött från en annan grannes grill.
Kan ni haja hur det var att vara nykter där?!

Nääää, nu luras jag allt. Alla skötte sig provocerande väl under hela kvällen. Här får ni lite bilder:

Time to go, sminkad och klar. Kommer att tänka på en annan fest jag gick på för 100 år sen som också började såhär fint och slutade med att lösögonfransarna satt i håret. Long story, låt oss aldrig diskutera det mer.

Vi käkade mer eller mindre allt utom vildsvin, lamm, kyckling, sötpotatisar, melon, sallader, nåt som såg ut som bulgur men som vi aldrig bringade klarhet i vad det egentligen var...

Kajsa vägrade att ställa upp på bild, varpå Sara och jag listigt omringade henne med kameror, Kajsa var inte helt nöjd. obegripligt.

 

 

Annika lät mig nådigt hålla Hugo när han skulle matas, men direkt när han var klar...

 

...så var ordningen återställd.

Lyckades inte (fick under inga omständigheter ditt förbannade kamera-pervo!!!) knäppa nån bild på Sara, snillrik som jag är så har jag ju massa bilder på min hard working karriär business tvillingmamma kvinna. Den här bilden är tagen i en fjällstuga, location okänd. I går var Sara blondin, så nu måste jag smyga i buskarna utanför hennes hus så att jag kan uppdatera mitt lilla bild bibliotek. Mo-ha-ha-ha!!!

 

Linnéa var ialla fall glad, gravid, nykter, lös som en stjärna och glad. Det brukar man ju vara när man väntar första barnet och är tillräckligt långt ifrån förlossningen för att den ska förstöra ens sinnesro, jag kan antagligen publicera betydligt roligare ångest-i-stirrögat-bilder på Linnéa efter sommaren, då det sakteligen går upp för henne att barnet i magen på nåt sätt måste ut.

 

 

Det var en supertrevlig kväll, tack för den snälla söta Sara!

Ikväll ska jag på tjejmiddag, jag ser väldigt mycket fram emot det.
Jag hoppas såklart på en helkväll fylld med kalorier, fylla och en kavalkad av moraliskt förfall bland mina vänner.

Ni kan ju tro att jag ska ha kameran med mig ikväll, när mina vänner dansar på borden skriker könsord åt grannarna och avslöjar sina mörkaste hemligheter då står jag där och fotar och filmar, till mina vänners stora förtjusning kommer de sedan kunna njuta utav kvällen i repris här på bloggen tillsammans med alla er andra. Det är service må jag säga.

Dessvärre kan jag inte delta riktigt som de andra, jag är nämligen den enda utav flickvännerna som tillåts ha med en manlig date, jag kommer att ha en liten man hängandes vid tuttarna hela kvällen och inför honom måste jag bete mig.

Nu hoppas jag bara att ingen av kvällens deltagare är inne och läser det här, det blir så oändligt mycket svårare att få dem att bikta sig framför min videokamera om de börjar ana oråd....

Jag är i desperat behov av att något spännande ska hända i mediavärlden, vad som helst, kul, läskigt, pinsamt, jag tar vad som helst, inte ens prinsessan Madelens depression muntrar upp mig längre. What to do? Nu kräver jag en politisk skandal, en plötslig kändisbortgång eller en avslöjad älskarinna till nån maktpamp, i väntan på detta bjuder jag på katastrofläsning.
Jag varnar er, läs inte vidare, ni kommer att ångra er, tre minuter av ert liv som ni aldrig får tillbaka:

Härom dagen lärde jag mig något nytt minsann, det visade sig att det jag trodde var en dokumentär om fostrets utveckling från spärmie till färdig bebis handlade om katter. Kattspermiens resa från ägg till kattunge (ja jag tyckte att ultraljudsbilderns såg rätt skumma ut) och då fick jag lära mig att kattmamman är en riktig golddigger.

Hon drar runt från hankatt till hankatt antagligen för att maximera sitt underhåll till barnen vid eventuell skiljsmässa, därav fyra ungar med helt olika utseenden i samma k(n)ull, MEN, och det här är hemskt, hankatterna har kommit på denna kvinnliga list och har ett vidrigt vapen som de använder vid parning. Nämligen pyttesmå taggar på sin lilla kattpenis vars syfte är att skrapa ut andra hankatters spermier. Det här gör tydligen hemskt ont på den lilla kattmamman.

Nu kräver jag att alla ni kvinnor därute som har något hjärta alls kastrerar era hankatter och lär dem lite hyfs.
Min tumregel har alltid varit, kan han inte bete sig som en gentleman får han inte komma till. Dax att kattkräken lär sig det också.

En typisk okastrerad hankatt, kanske inte så konstigt att kattmamman letar vidare...

Då har vår son Casper äntligen fått sitt sommarlov, vi har fått en jordgubbstårta och en arg gubbe har fått en smäll på käften. Så där, då är allt som det ska vara i lilla familjen.

Ni kanske trodde att en skolavslutning är en procedur som avklaras per automatik. Lite sång, lite frökenprat lite sunt föräldraförakt mot de snåla föräldrar som istället för avtackningsgåva plockat en värdelös bukett i diket som de lindat in i blött papper och folie längst ner och ger till fröken. Icke!
Den här lilla familjen ville göra en entré som de andra föräldrarna sent skulle glömma.

Casper valde ut finkläderna krävde att få ha både skjorta, väst och slips och pep i väg till kyrkan, föräldrarna fick inte plats där inne, så vi bestämde att vi åker dit en timme senare. Vi beslöt oss för att åka i karavan, först föräldrarna, syskon och mormor, därefter farfar, farfars fru, farmor, farmors man, picknick korg, filtar barnvagn, sittdynor så att ingen ska få ont i rumpan extra tröja till lillebror. Jag sneglade lite oroligt på all packning och tänkte, här kommer familjen Taikon, håll undan alla medelsvenssons, nu kommer tattarna.

Väl framme lyckas vi få ut alla släktingar, korgar och filtar och det enda vi ska göra nu är att korsa vägen för att ta oss in på kyrkogården. Barn, förälrar och gamlingar vinglar fram och tillbaka men där kommer också en bil farandes med en för tillfället illa vald hastighet. Vad gör då den lilla tattarfamiljen tro? Jo då ställer sig Theo mitt i vägen, så att fartdåren tvingas stanna och sen börjar showen, den offentliga utskällningen och det ögonblick då jag önskar att inte precis alla föräldrar häpna står och stirrar på min man.
Fartdåren insisterar på att han har rätt att följa hastigheten oavsett om det står något barn i vägen, Theo blir förbannad och kräver att han tänker sig för i fortsättningen, fartdåren fortsätter tjafsa om att han skiter i om några ungar har avslutning. Och då smäller det.

Det går liksom ett slags sus genom föräldrarna, papporna stirrar med beundran på Theo, mammorna glor så att ögonen trillar ur skallen på dem och det enda jag kan göra är att blänga avundsjukt på alla begravda döingar och bara önska att vi kunde byta plats.
Jaha, då har Caspers föräldrar anlänt, vad trevligt!

Theo är nu officiellt far till Hugo. Den elaka tanten var inte så elak men hon hade tagit fram noggrann statistik på när detta samlag hade ägt rum. Så att Theo kunde begrunda den informationen, kanske slå upp kalendern och se efter om han hade deltagit i något samlag den dan. Samlag är ett sånt värdelöst ord, jag och Theo har aldrig haft samlag. Det är vi alldeles för sexiga för, pippat, gökat, rullat, ljufsat you name it, men samlag? Skulle inte tro det lilla socialtanten.

 

I väntan på de två helt opartiska vittnena som ska ta en titt på upphovsmannen till det lilla barnet.

 

 

 

 

Numera så har våra vänner vant sig vid att Theo uppgivet sätter sig ner i soffan hos dem och säger;
"Jag har inga pengar kvar, min fru spenderar allt jag tjänar och jag tvingas borsta tänderna med barnens Kalle Anka tandkräm, för vi har inte råd att köpa en ny tub just nu." Oj oj oj, ojar sig alla medlidsamt i Theos svåra stund, men allvarligt, hur söta är inte de här?!

Vad kan jag säga, bebisen behövde nya skor... Tydligen behövde han det här också

 

Jag har gjort storstilat stadsbesök inne i huvudstaden och besökt ubertjusiga frisersalongen Af Stockholm.

Tjejen som klippte mig heter Emilia och är sådär supertrendig och proffsig som bara frisörerna i city är.
Annat är det i Nynäs där man kan gå gråtande ut på gatan efter det att nån galning med sax har våldfört sig på ens hår å det grövsta.
Så går det inte till på Af Stockholm kan jag medela. Där går det till så här:

Emilia: Jaaa du Anna. Jag måste bara få fråga. Har du gjort det här själv? säger hon och drar sina perfekta frisörhänder genom mitt missfärgade katastrofhår med tio centimeter mörk råttfärgad utväxt.

Jag vill ljuga. Vill säga, Kan du haja att Björn Axén den jäveln har gjort det här?! Alltså jag var så förbannad när jag gick ut därifrån att jag kände att jag vill ringa och varna kronprinsessan inför sin bruduppsättning där.
Men det gör jag inte.

Jag: Det kan vara så att... Att jag har färgat lite själv, ja. Viskar jag tonlöst.

Emilia: Mmmmm, jag ser det, det märkliga är att överhåret är färgat i Guds alla nyanser medan underhåret är helt ofärgat. Hur tänkte du där?

Ja hur fan tänkte jag där? Jag börjar se på mitt hår med Emilias proffesionella saxögon. Ser att det som en gång var mitt hår nu ser lika smakfullt ut som en välbärgad kvinna från Vit-Rysslad. En sån där tant som alltid har lite lite rosa läppstift på ena framtanden. 



Då lutar sig Emilia fram och säger med stort allvar i rösten; Anna, du behöver inte se ut så här längre. Jag ska göra dig snygg igen.
Och då känns det så fantastiskt, som om Jesus själv har rört vid mig och mitt sargade djurkadaver på huvudet.

Så alla ni vanvårdade med kluvna toppar och en färg som går från brandgult till mosgrönt med inslag av katastrof och som är i stort behov av att vara otrogna mot er vanliga frisör. Ring till Emilia 08-31 07 05, så rättar hon till det.

Jag stör mig så in i helvete på henne. Kvinnan i 45 års åldern som mycket omsorgsfullt har dukat upp ett äpple vid ett sånt där picknickbord dom har i parken, som hon först polerar noggrant med medhavd servett för att sedan skära äpplet med kniv i små perfekta munsbitar som hon omsorgsfullt tuggar på i all oändlighet.
Ååååh vad jag stör mig på sånt där. Undrar hur hon tänkte i morse när hon vaknade:

Åhh, idag ska jag planera för min lilla äppelstund jag ska ha på eftermiddagen. Nu ska vi se, måste packa ner servett att polera med, ett äpple, ett stycke kniv och en liten smidig plastpåse att förvara äppelskruttet i.

Men skaffa dig ett liv ditt präktiga freak!!!!

Jag ska på en sydafrikansk afton med mina flickvänner på fredag. På inbjudan stod det att var och en skulle få en liten uppgift att förbereda inför middagen.

Jag såg framför mig hur min vän Sara som håller i trådarna, skulle anförtro hela varmrätten åt mig, jag skulle komma i Theos kockjacka med ett stort vildsvin på axeln som jag fångat ute på fältet, mina tjejkompisar skulle imponerat se på medan jag grillade grisen över öppen eld, snurrade den sakta på ett spätt, "Men Anna", skulle de hänfört viska, "jag hade ingen aning om att du kunde slänga ihop ett vildsvin så här." Då skulle jag ta fram min sabel och graciöst snitta vildsvinet i 10 rejäla kotletter, som en liten final till min show. Sen skulle alla applådera.

Ta med 6 sötpotatisar. Det står så på mitt sms.

Nu har det nog blivit fel? Blir det inget vildsvin? 6 sötpotatisar, det tar jag som en förolämpning. Jag har försökt tigga till mig efterrätten, men hon vägrar. 6 sötptatisar. Hur ska jag någonsin kunna bli kvällens stjärna med sex potatisar? Förtroendet är mycket mycket lågt.

...går genom dyra presenter.

Igår kom Theo hem med den här sockersöta babyrosa datorn till mig, me love!!

Var just hos Caspers kompis Melvin för att hämta Casper. De hade lekt som galningar i flera timmar så det var dax att befria de trötta föräldrarna tänkte jag. När jag kom dit såg jag att Melvins mamma hade hela underarmen gipsad. När jag frågade varför svarade hon stillsamt. "Jag fick psykbryt på ungarna och drog handen genom en vägg" efteråt hade hon inte tittat så noga på armen, hon var fortfarande hög på adrenalin efter sitt utbrott, sen såg on att ett ben stack rakt ut genom huden ungefär där handleden börjar. Blodet rann och hon kände sig helt kräkfärdig.

"Då ville jag ju inte visa hur jävla dumt det var att dra knytnäven i väggen, så då drog jag tröjärmen över den blodiga handen och det utstickande benet, sen ropade jag så glatt och inbjudande jag kunde att Kom nu ungar, mamma måste åka lite till sjukhus förstår ni, mamma har gjort sig lite illa, jättetokigt!" så där busigt som bara en toppenmamma kan låta. En sån där mamma som desperat vill att ens barn ska glömma bort att mamma blev så arg så att hon bröt av två fingrar i handen.

Nu till det jag finner djupt upprörande; Inte en enda mamma har gått fram till Emelie och applåderat henne för att hon äntligen gjort det som vi andra mammor bara gör i fantasin, hon blev förbannad och hon valde att uttrycka sina känslor på en vägg. Det kostade henne i och för sig två fingrar och åtta timmar på akuten samt skammen inför barnen. Men ändå, jag sa att jag var djupt imponerad och stolt över henne. Sug på den era pretto-morsor!

På onsdag ska jag och Theo skriva på ett idiotpapper om att Theo är pappa till Hugo. Den elaka tanten kommer att kalla in oss i hennes fula lilla kontorsutrymme och där kommer hon tillsammans med två opartiska vittnen att stirra Theo stint i ögonen och sedan med dramatisk röst väsa fram mellan huggtänderna ;" Är du helt säker nu, är det verkligen din son det här?" Och då måste Theo, för tredje gången i ordningen hålla sig för gapflabb och stirra tillbaka på elaka tanten och mycket dramatiskt viska "Japp". Sen är det över.

Nu kanske ni undrar varför man inte bara tar ett faderskapsblodprov på BB och får det svart på vitt direkt liksom, jo förstår ni mina vänner, det är så illa att i Sverige har i dagsläget vart 5:e barn "fel" pappa.
Alltså bör minst några stycken utav Lucas dagiskompisar vara skrämmande lika den snälla brevbäraren i området. Ska faktiskt spana på det nästa gång jag hämtar, och om det här skulle uppdagas redan på BB när man istället kan leva lyckliga i en lögn, då skulle det bli såååå krångligt för alla, inte minst den nyblivna mamman som får börja med att förklara varför hon alltid sminkat sig innan hon hämtat posten. Ni hajar problematiken va. Det är bättre att vi inte tar några blodprover utan istället frågar den stackars lättlurade pojkvännen, och om han tror att det är hans barn, ja då vill ju inte gärna den elaka socialtanten och hennes två helt opartiska vittnen till den här lögnen krångla.

Fast Theo kan vara lugn. Jag är väldigt monogam förstår ni.

Nu vill jag ju inte skrämma upp någon, men gå hem och ta en titt på er pappa. Är du helt säker på att han verkligen har producerat dig?

Här får ni min söndag i bilder, jag tror att jag förtjänar en veckas semester på någon lyxig resort efter det att jag servat barn i arton timmar.

Jag blev djupt imponerad när samtliga barn kom och tackade för lunchen, ÅååH vilka A- barn tänkte jag, tills jag kom ut och såg det här. Så där ja, ingen som hittade till diskbänken med det här berget av smutsig disk. Notera att två av barnen kreativt nog har kletat fast sina tuggummin rakt på bordet.

Tydligen så "glömde" barnen bort att de inte fick äta glass inne, så när jag ertappade tre kladdiga sjuåringar i vårt sovrum räknade jag till tio långsamt.

"Mamma vi vill inte rita mer" Ingen fara, plocka bara undan det ni har tagit fram. Jo tjena!

Nu skulle en liten drink sitta fint....

Min vän Jocke har nu hört av sig, så nu får jag min lunch ändå :) Jag får dessutom uppgradera restaurangen till valfritt ställe, jeeej! Vad lär vi oss? Hot lönar sig alltid!

Jag ska ta en fin bild på Jocke när jag träffar honom, så ska jag lotta ut honom bland mina snyggaste singelkompisar, för han är en av de finaste killar jag känner.

 

Nu ska jag fortsätta att agera slav åt Casper och hans kompisar. De har beställt tre olika sorters lunch som straff för att jag inte hade förutsett att de ville ha våfflor idag, till efterrätt ska de äta glass, och nyss kom lilla Tessla ut med munnen full av tuggummi och deklarerade att hon "Under inga omständigheter får äta tuggummi för min mamma". Skit oxå!

Glöm inte bort att fira nationaldagen idag, spring nu ut och köp hem jordgubbar så att ni kan goffa en gräddig jordgubbstårta tillsammans med er lätt överviktiga familj, vidare bör allt ni sätter på er i dag gå i gula och blå färger, likaså er mascara bör vara blå, för att riktigt fira vårt land förespråkar jag att ni idag tittar extra avundsjukt på era grannar, som vi svenskar alltid gör, äter mamma scan falukorv till middag och i kväll när det ska firas i sängkammaren bör ni strikt hålla er till den svenska missionären. Det kan omöjligt bli mer svenskt än så!!!

Vi behöver ett nytt familjefoto nu när lillplutten har kommit. Får fixa det snart...

Mitt ex Jocke hörde av sig, ville gratulera till bebben, frågade om vi skulle käka lunch nånstans. Numera vet alla mina vänner att man måste ta med mig ut, jag måste få se världen, sitter ju instängd mellan husets fyra väggar och då måste man hitta på sätt att aktivera sin hjärna.
Jocke som är väldigt upptagen utav sig, sitter och lägger patians på datorn hela dagarna lovade därför att han minsann skulle möta mig i Stockholm och sen skulle han göra sitt yttersta för att underhålla mig, dra Bellman historier och så där.
"Jag antar att du bjuder på en femkronors korv på Ikea?" sa jag till snål Jocke. "Bättre upp" sa han stolt "Du ska få en köttbullsmeny, de kostar nämligen bara 16 kronor på vardagar!". Då blev jag impad minsann, men självklart, när det låter för bra för att vara sant, så är det ju oftast det. Snål Jocke hörde inte av sig. Som straff för det publiserar jag en bild på Jocke i klädd dumstrut med hans hembys färger. Heja Enköping

...av blommor av min huvudsponsor Williams BlomsterService. Var tvungen att läsa rubriken på inlägget igen, fick för mig att det stod "värsta afroknullet" och sånt får man inte skriva här på bloggen.



Man får snudd på inte skriva något roligt alls, inga könsord, inget som förtrycker vissa stackare (såsom mina vänner) inga elakheter som kan uppröra nån liten nolla någonstans, man måste kort sagt skriva välvårdat och korrekt, som det så fint står i kontraktet. Så när jag kryssade i den rutan på kontraktet visste jag att det kanske inte alltid kommer att gå så bra. Det är väldigt svårt att vara korrekt när man har torretssyndrom i fingrarna. Nu väntar jag bara på en stämningsansökan från någon. Afroknull, hi hi!

Igår tvingade jag ut en hard working woman på lunch.

Lilla fröken Smilla och jag dundrade in på ett skitfint, om än så kostym business gubbigt Wärdshus, med barnvagn, våra påslagna mobiltelefoner, knallröda solbrillor och rasslande armband gjorde vi storstilad éntre hos affärsmännen. Vi passade inte in.  Men det struntade vi blankt i när vi korsförhörde kyparen om exakt hur många ben vi skulle tvingas lirka ut ur strömmingen som vi ämnade beställa till lunch, men ack så outhärdligt jobbigt det verkade vara att ränsa fisk så det slutade med att vi tog kyckling med risotto istället. Det billigaste på menyn. Ha!

Vi kompleterar varann rätt bra, jag och Smilla. Jag är den svarta och hon är den vita, jag är oförskämd hon ursäktar å mina vägnar, jag är den elaka hon är den godhjärtade, jag får psykbryt hon är lugn, ja ni fattar. Så när den elfte fågeljäveln i ordningen sätter sig i trädet rakt ovanför mitt huvud och signalerar att

"Eeeej polarn, kom hiiiit, spana in losern nedanför, eeeej, vi bajsar på henne kvitter kvitter" då far jag upp som ett skott lika paranoid som en pundare på plattan och fäktar med armarna och fräser till lilla fröken Smilla att

"Jag hatar dom, hör du det, jag haaaatar fåglar!!!!" Då tittar hon oförstående på mig sen plutar hon med underläppen och ser ut som en ledsen hundvalp och säger.

"Nä, nu gjorde du pippifågeln ledsen, se så sorgset han flyger iväg." Ja, då har jag inget annat val än att få dåligt samvete.

Är det någon som har noterat det minst sagt sjukt irriterande störda i att Prinsessan Madeleine inte "kan" jobba nu när hon har blivit dumpad av sin otrogne advokat till karl.

Vi ska alltså sitta och läsa tidningen om hur den lilla tönten måste ta  igen sig i flera veckor i New York, det enda prinsessan Madeleine är kapabel till nu i sitt svåra tillstånd är att sola och bada i Miami samt att shoppa och ligga med sin hemlige älskare som inte längre är så hemlig, han hockeymålvakten.

Jag är hemskt ledsen att behöva vara den första som säger det men du är ett rövhål  Madeline, det finns cancersjuka människor som regeringen tvingar till arbete, men du din lata odugliga vedervärdiga patetiska ynkliga bortskämda idiotiska stor-haka, kan inte jobba trots att vi kastar skattepengar på dig för att göra just det, representera oss svennar, för det är väl trots allt det minsta man kan begära?

Oj, vad jobbigt jag har det....

Nu går jag raka vägen ner på Ica och suger tag i första bästa kassabiträde som trots ryggont, dålig manikyr och vidirga arbetstider på helgerna kämpar för att dyka upp på jobbet. Sen kröner jag henne till vår nya prinsessa med Lucas gummisvärd, så får hon åka runt med sitt ryggont och representera oss, för sanneligen skulle hon göra ett bättre jobb än lilla Gnäll där borta i väst.

Ica Maxi i Haninge har satt upp väggfasta sittplatser utanför kassorna till dem som har handlat klart. Så efter man har handlat kan man sätta sig på en stol och glo på alla andra som handlar. Som någon slags vardagsunderhållning.  Mmmm, där tänkte dom till.

Han har jagat mig hela dagen nu, ringt femton gånger på mobilen så tillslut valde jag att möta ondskan själv och svarade. Han heter Linus, är kanske 22 år och jobbar som telefonförsäljare. Die, Linus, die!

Han vill veta vilken mobiloperatör jag ringer med. "Och hur fan ska jag veta det?" fräser jag i luren, tror han att det kanske är jag som betalar räkningarna här hemma? Så fort det dimper ner ett vitt otäckt kuvärt i brevlådan med någon företagslogga på lämnar jag det oöppnat i Theos "Att göra låda" räkningar gör mig bara på dåligt humör och Gud skapade ju bevisligen mannen för att han skulle tjäna pengar, så det är Theos lott i livet att vackert få betala.

Linus, det lilla aset ger sig inte, "Meeeen säääg" bönar han gnälligt som en annan snorunge och snörvlar i luren. Då rustar jag mig för den enda strid som telefonsäljare aldrig kan vinna.

"Jag ringer för 350:- i månaden" drar jag till, jag har egentligen ingen aning Theo påpekade i förrgår att min mobilräkning började bli lite väl dyr och nämnde nån summa, men jag valde att bara låtsas som om jag lyssnade just då.

"Med vårt abonnemang betalar du bara 219:- i månaden du sparar alltså 130 kr" säger Linus med en röst fylld av stolthet. "Men lilla Linus", säger jag lent "Du har ju inte fattat någonting, pengar är inte direkt den trånga sektorn här, är det någonting jag har så är det stålar, jag fullkomligt badar i cash, det sista jag vill är att en liten dumsnut ska ringa och kräva att jag ska bli billigare i dirft, hajar du?"

Linus blir tyst, jag hör hur han bläddrar som en idiot i sin lilla manus-handbok efter en dräpande replik, men tyvärr så finns det ingen. Om kunden inte är intresserad av att sänka sina kostnader, då är det jävligt svårt att sälja.

Jag rockar!

Idag tränade jag, Carmen och Jennie igen, men idag tog vi ett avgörande beslut för vår framtida träning.

Jennies hund Tyson (mer känd som ADHD ) fick inte vara med. Han fick överhuvudtaget inte vara inne i huset den här gången. För att försäkra oss om att det lilla odjuret inte skulle kunna orsaka brevbäraren någon mer skada spände Jennie fast honom i en stålvajer (han käkar upp alla andra typer av koppel) som ger honom fyra meters frihet, det betyder att han fortfarande kan skrämma slag på skolbarn, pensionärer och brevbäraren när de går förbi, "Men han kan i alla fall inte skada någon ordentligt" som Jennie sa lättad efter att ha fäst ett slags obrutbart hänglås i halsbandet.

Förra gången for Tyson runt som som en guttaperka boll mellan mig och Jennie när vi tränade, han lade sig strategiskt under Jennie när hon skulle göra armhävningar, han sög på mina tår när vi skulle göra sit-ups, han tog sats från soffan och landade graciöst på Jennies rygg när vi stod på alla fyra och tränade häcken och han lade sig i min ansiktshöjd med rumpan och piskade mig i ansiktet med sin stenhårda svans när vi skulle göra becken-tilts. Så här höll lilla Adhd på i gott och väl en timme, som ett psykfall på rymmen med Jennie jagandes efter sig.

Uppskattningsvis är det därför Jennie går ner mer i vikt än mig, hon gör träningspasset och när Carmen Electra lutar sig fram mot kameran och säger att nu får man minsann dricka vatten i 30 sekunder, då fortsätter Jennie träningen genom att jaga byrackan runt i vardagsrummet, försöka bända loss honom från gardinerna för att i nästa stund kasta sig efter honom i soffan. Det är bara att lyfta på hatten, Jennie kommer tack vare sin hund att bli oeuppnåeligt vältränad.

Nu vill jag berätta om något mycket allvarligt som min vän råkade utför. Naturligtvis har hon sakt detta i största förtroende, så nu vill jag be er om att inte sprida detta vidare. Bara lära av det.

Vi kan kalla henne Annika Olofsson, eftersom att det är precis det hon heter. Vi kan säga att det utspelade sig i Saltsjöbaden, eftersom det är precis där hon bor.

Annika var tillsammans med sin pojkvän, ute och gick i skogen. Plötsligt blir Annika överfallen av en gigantisk hund. Annika som bara är tre äpplen hög (hon påstår att hon är 1,60, men det är antagligen lögn) blev troligen av misstag tagen för att vara en liten söt cockerspaniel flicka.

Hunden hoppade upp på Annika, lade sina stora labbar på Annikas axlar och började rida på hennes ben. Annika skrek, men den gigantiska hunden var inte villig att släppa taget. Annikas pojkvän Danne ska just kasta sig fram för att rädda sin skräckslagna och förnedrade flickvän men blev dessvärre stoppad av ett hysteriskt skrattanfall.

Istället för att bända loss våldtäktshunden från Annika, lägger han sig raklång på marken och vrider sig av skratt, han gapskrattar så att han inte kan få luft när hunden med stora juckande rörelser förstör Annikas sexliv för alltid. Annika skriker att han ska skärpa sig och ta bort hunden innan det går för hundjäveln. Danne å sin sida kan knappt resa sig ur leran för att han skrattar så mycket åt scenen som han senare beskrev som ett Kodak moment.

Annika hoppar numera till av förskräckelse varje gång hon ser en hund utan koppel.

Lär av detta flickor. Vi får helt enkelt inte vara ifred från sextrakaserier ens med våra beskyddande hälft. Vi måste nu lägga till hundkex till våra överfallsalarm och vår tårgasspray.

... min make Theo har fått färg. Inte utav solen, en betyligt dyrare färg.

Ni vet när man ringer till sin man på jobbet och en besvärad sekreterare svarar att han har tagit en så kallad "Lång-lunch" en sån där lunch som direkt bör översättas "Hans älskarinna kom och hämtade upp honom" och sen får man alldeles ont i magen. Det kan ju hända den bästa av fruar (typ Elin Nordegren), så när min man inte är på plats på jobbet, då kan man ge sig på att han spenderar pengar på sin andra kärlek i livet.

Tatueringar är lite som heroin för Theo, så nu har Hugo fått sitt namn på pappas arm. Jag undrar när han tänker tatuera in mitt namn, eller ännu hellre mitt ljuvliga perfekt symetriska ansikte, vore väl rimligt nu när han gör reklam för alla andra familjemedlemmar

Min vän Linnéa är gravid. Inte jättegravid, typ 5:e månaden eller så, så hon ser fortfarande ut som sig själv, inte grotesk som hon kommer att göra om två månader. Det är intressant det där med att vara gravid, man får liksom inte vara ifred någonstans, dels för att man alltid blir sparkad i magen utav bebisen, dels för att alla gamla tanter ska komma fram och talla på magen.

Önskade att jag sett ut så här som gravid, men istället såg jag såklart ut såhär.

Så här går det till, dom kommer från ingenstans de lömska illvilliga damerna, med sin kundkorg fylld med Findus torskblock och andra lätt-tuggade godsaker smyger de sig på. Sen trycker de med sina beniga kotiga händer på ens mage och vrålar för full hals, "Nämen det här är väl ändå underbart, gud vilken enorm mage du har, typisk flickmage, jo jag ser det förstår du för att du är så finnig i ansiktet, oj oj oj, jaaa, ja jag vet ju att man inte ska lägga sig i, MEN..."

Good luck med det Linnéa  :)

Casper har en kompis här som ska sova över, Joel. Dom far runt i hela huset just nu, höga på socker från en glass, och lever rövare. Om ni vaknar före klockan tio imorgon bitti så mördar jag er, berättar jag allvarligt och pedagogiskt för dem när jag just ertappat dem med att jaga varandra med mina svindyra prydnadskuddar i vardagsrummet. Pojkarna nickar, tagna av allvaret. Sen vänder jag ryggen till och då hör jag ett brak som jag sent ska glömma.

Nu ska jag dricka precis ett glas rödvin i stora djupa lugnande klunkar, man får nämligen inte bli full när man ska vara barnvakt åt husets dyrbara inredning. Jag kanske inte måste vänta ända tills imorgon med mördandet?

Huset luktar karl, luktar på lilla Hugo, jodå, han luktar också karl, Lucas också, följer doften från hallen till TV rummet och där hittar jag källan till att det fullkomligt stinker testosteron i hela huset.

Casper har hittat en av Theos parfymer och är i full färd med att spruta sitt femtioelfte sprut på sin lilla barnakropp, det luktar... ni vet latino-slusk, en sån där med vattenkammat glansigt kotletthår som ligger slickat bakåt (om han inte är flintis för då ligger det åt alltid kammat över flinten) en sån som överdoserar för att dölja att han aldrig duschar.

Det börjar bli kallt nu. Jag har vädrat i över en timme.

Det är skitroligt att ha en liten skolpojke, Casper kommer hem och håller oss uppdaterade med vad "dagens skolungar" håller på med, och det har hänt en del sen man själv gick. Tex fick vi ett argt mail från fröknarna som gick ut till alla oss föräldrar som har barn i förskoleklassen, alltså barn som är 6-7 år, på mailet stod det följande; Det är strängligen förbjudet för barnen att filma sina klasskamrater under lektionstid med sina mobilkameror! Tydligen har flera barn i klassen redan fått sin första mobil, är inte det rätt sjukt?!

Och för er som skrattade åt den där ramsan "Tarzan i djungeln, klia sig på pungen..." kan jag nu upplysa om att det finns en ny ramsa som är minst lika snuskig och ännu lite äckligare. Casper har dragit den för alla som kommer innanför dörren, men det är hittills bara hans gudfar Niclas Strandgård som verkligen har uppskattat den.

Casper är än så länge inte kär i någon, men han har ändå två flickvänner. Men han är absolut inte kär, "inte ett dugg, dom liksom ba jagar mig och ska pussas, och då tar ja ba en fotboll va, ochliksomvadheteré, siktar på dom." Theo myser ändå av stolthet, anledningen? Casper har varit smart nog att välja två flickor som båda heter Linnea. "Det är helt rätt Casper, ska man ha två måste de heta samma namn, för annars kan förhållandet sluta med både fläskläpp och sönderklippta kläder utkastade på gatan" lär datingproffset pappa ut. Den ena Linnéan är väldigt söt, men den andra... ja, vi får undersöka vad hennes pappa jobbar med innan vi kan välkomna henne in i familjen liksom...

Jag hade nämligen kvartsamtal med Caspers skolfröken. Inför mötet gjorde jag mig ordentligt i ordning, tog på mig anständiga kläder, kammade håret, valde ut osexiga lågskor utan fuck me klackar. Kände knappt igen mig själv efter förvandlingen.

Sen åkte jag iväg till skolan och träffade fröken tillsammans med Casper. Jag såg fram emot ett trevligt samtal där skolfröken skulle ösa beröm över sonen, jag skulle blygsamt nicka instämmande när hon sa att hon aldrig under sin långa karriär stött på en så välartad brådmogen pojke. Att Casper kanske  rentav skulle hoppa över stora delar av lågstadiet och börja direkt i trean efter sommaren. Något i den stilen. Nu blev det inte så.

Casper har inte riktigt levererat så som jag hade förväntat mig. Tydligen sitter min äldsta son och fantiserar i sin egna lilla drömvärld, han hör överhuvudtaget ingenting när fröken har pratat längre än två minuter. Men om han börjar leka med sitt hår, då är han helt förlorad från omvärlden, tydligen prasslar håret i öronen så att han inte hör alls. Nehä, nehä, började jag skruva på mig och börjuar känna mig mer som en husvagnsmorsa än en titta-så-vuxen- jag- är- morsa. Men det var först när hon visade ett prov som jag blev lite oroad.

Fröken ville veta vilket ljud vissa ord började på. Iiiiiigelkott, hade fröken sagt, börjar det på A) Kkkkkotte, B) Iiiiiiiiindian C) Sssssnögubbe. Casper hade snabbt kryssat i snögubbe, och ungefär där gick det upp för mig att han behöver börja i ettan till hösten.

Men, min älskade son är tydligen en jävel på att nätverka, attrahera det motsatta könet och att vara socialt kompetent både mot barn och vuxna, och det är egenskaper som Sveriges rikaste och skickligaste entreprenörer också besitter. Sug på den skolverket!

...till min kära släkting Henrik som gifter sig med Laura i sommar. Jag har fått den stora äran att agera mentor när de började planeringen för flera månader sedan och på midsommar smäller det, då är hela släkten bjuden, naturligtvis ska hela familjen gå, min mamma, mina brosor. Men inte jag. Det lilla aset har nämligen helt fräckt struntat i att bjuda mig! Han har sugit ut allt han behövde veta om hur man planerar ett bröllop (jag är utbildad bröllopskoordinator för er som inte vet) och därför behövs jag inte längre.

Så nu har jag bestämt mig för att trots allt vara den större personen av oss två, och skicka en väl utvald present till det lyckliga brudparet. Jag har fastnat för något som jag inte tror att så många andra tänkt köpa, man vill ju liksom inte slå in en brödrost, det är ju ingen sport, så jag har valt att köpa en uppblåsbar Barbara, som en hyllning till deras framtida liv tillsammans. Ja jag vet, det kommer antagligen bli kvällens bästa present och jag kan nästan se framför mig hur det går ett sus genom gästerna när snål Henrik med giriga små fingrar sliter pappret av det som kommer att bli presenten alla snackar om!

Henrik & Laura, jag önskar er ett underbart liv tillsammans, ha nu en riktigt fin bröllopsdag full av överaskningar, se filmen nedan;

 

Nu får ungdomarna oväntad hjälp från begravningsbyrån Fonus med att lösa bostadsbristen, lyssna på det här;

Fonus har i dagarna gått ut med ett fantastiskt erbjudande till alla pensionärer: "Få 500:- i rabatt på likkistan om du dör inom 2 år!"

Är det inte genialt?! Här erbjuder man hela 500 spänn till den som dör inom två år, om jag var pensionär skulle jag rusa med rulatorn till närmsta bro och hoppa.

Det roliga är att detta är ett seriöst erbjudande, Fonus VD kan inte förstå varför pensionärerna känner sig kränkta och säger "Det är ju inte som att vi bara har vänt oss till de allra skröpligaste pensionärerna, nejdå, det här är ett erbjudande vi ger till alla pensionärer" Ha ha ha!

Men va fasen, 500 spänn är ju alltid pengar, så va tusan... Nu kommer vi alltså att hitta våra avlidna släktingar och vänner med Fonus rabattcheck i handen och med ett stolt leende på läpparna, och det kommer inte kännas det minsta smaklöst att gå till Fonus och lösa in den.

Jag vill uppmana mina nära och kära pensionärer att trots allt inte anta det här erbjudandet. Därimot har ni min välsignelse om ni vill kasta ruttna tomater på Fonus skyltfönster. God Bless!

.. när han lutade sig fram emot journalisten och sa " Jag håller på att designa en tårtspade som vi hoppas kunna använda på ett mycket speciellt bröllop i sommar, mer än så vill jag inte säga..."

Nu undrar vi väl alla vilket bröllop det kan vara? Mmmm, får ni klura på idag....

Förutom bestick och tårtspadar har även Carl-Philip designat det här superhäftiga slottet som man ska ställa framför brasan, så ser det ut som om slottet Tre Kronor brinner, lite kul, kan köpas på Svenskt Tenn för ca 5000:-

Igår skulle jag hämta barnen på skola och dagis. När jag och Lucas äntligen hittar Casper bakom skolan på fotbollsplanen, lovar han att komma bums, "jag ska bara göra ett sista mål på Oliver", helt okej, med tanke på att Oliver stackaren, har brytit benet och hoppar på kryckor med sitt gipsade ben mellan målstolparna, så borde ju inte det ta allt för lång tid tycker man.

Naturligtvis kommer inte Casper starx efter oss, och nu vill inte Lucas följa med och hämta honom igen. Då gör jag en sån där grej man inte får. Jag lämnar Lucas och bebisen med alla matkassar i bilen går halvvägs tillfotbollsplanen och vrålar "att nu minsann kommer du, annars får du campa på fotbollsplanen över natten". Trots att jag ser bilen hela tiden och detta tar mig max 30 sekunder hinner Lucas få ett infall, så när jag kommer tillbaka ser kvällens lilla efterrätt ut så här:

Det här är Guds straff för att man lämnar barnen obevakade i en halv minut. Lär av det flickor, alternativt uppfostra era barn bättre.

Lägg märke till att han har förstört tre av fyra mums-mums, den fjärde ville han nämligen äta upp när han kom hem. Man får inte va dum!

...så har jag idag levererat ofrivillig underhållning under några fruktansvärda minuter.

Allt gick ju så bra, jag lämnar bilen hos bilkillarna, får en superfräck liten Audi att köra hem med, stannar på uppffarten hemma och inser att jävlar!

Jag har inte bara lämnat ifrån mig bilnykeln, utan också en enda nykeln jag har till huset. Panik! Ska jag åka tillbaka till Bromma eller ska jag sitta och underhålla min bebis i ösregnet i flera timmar? Men jag behöver inte oroa mig, Theo har en strålande idé, just idag är nämligen huset olarmat, eftersom vi ska instalera ett nytt superlarm på torsdag,  "Ta stegen och klättra upp på balkongen, peta upp haspen till balkongdörren med en liten pinne, och sen är du inne!" Jamen Gud va bra, då gör jag ju det.

Knatar ut i ösregnet hämtar stegen, noterar att oroväckande många grannar är hemma på gatan, men det här kan ju jag förklara, no problem, ställer upp stegen och börjar med darrande tant Agda knän att klättra upp. När jag når toppen och krampaktigt håller mig fast i balkongräcket börjar ett litet orosmoln att torna upp sig på min redan kolsvarta himmel.

Jag har långkjol på mig. För er som aldrig har gått i en lång kjol kan jag berätta att när man verkligen behöver skreva med benen, typ gå ner i spagat, då går det sällan särskillt bra i en långkjol. Just nu är jag i stort behov av att kunna slänga upp mitt ena graciösa ben över räcket, men det går inte, kjolen är för snäv. Jag försöker att dra upp kjolen, men den är fortfarande för snäv. Jag vågar inte klättra ner, stegen är snorhal och nu börjar det sakta gå upp för mig att kjolen måste av. Det enda sättet att ta av en långkjol när man står högst upp på en snorhal stege och krampaktigt försöker hålla i sig, är att försöka få elendet att hasa ner över arslet och sen glida ner över låren.

Men den här kjolen är ju extremt snäv, och den vill inte glida ner över rumpan så för att hjälpa den på traven börjar jag vifta på min inte allt för vältränade häck, jucka i luften och åla mig mot balkongräcket. Jag försöker att göra detta diskret men det går inte. Efter en stund som känns som en evighet glider kjolen äntligen ner över häcken och jag känner kylan mot skinkorna, men den är fortfarande inte helt nere, jag måste jucka ännu mer, stora rörelser, liksom verkligen ge det här balkongräcket en lap-dance som det sent ska glömma och använda mina mest förförande höft rörelser. Nu hånler inte grannarna längre, de skrattar högt. Tillslut har jag ålat mig ur kjolen, tappat min ena toffla och med mycket stor värdighet skrevat över räcket med min nakna röv i vädret, allt detta till grannaranas stora förtjusning.

Det var min morgon, och hur var eran?

Det har nu kommit ut lite siffror på vad det kungliga bröllopet kommer att kosta i sommar, budgeten var på 12 millar, men det visade sig vara omöjligt, så nu är siffran uppe på 20 miljoner eller 40 villor i Ockelbo (om man så vill).

Men nu går Kungen ut och gör något storstilat. Om vi, svennebanan folket står för halva notan, dvs 10 millioner, så skjter han in resterande 10 från sin egen ficka!Nämen vilken kille! jublar medierna. Men det är en sak jag inte förstår; Kungen får ju alla sina  pengar från oss varje år, han begär hur mycket pengar han och familjen tänker göra av med, och så får vi betala honom det. Så när han säger att han ska ta det ur egen ficka, menar han det eller är det lika mycket vi svennebanan folket som fortfarande betalar?

Vad vet jag, kungen kanske har slitit som tusan, jobbat svart hela vintern för att kunna casha det här, haft extra knäck som rörmokare och nu slantar han upp med sina surt förvärvade pengar.

Men jag tror fortfarande inte att det blir något bröllop, kruxet blir ju att komma förbi hindersprövningen, när de kommer på att Victoria och Daniel är tvillingar som separerades vid födseln av misstag, så är det nog ganska kört för Victorias del. Eller så är det detta som format hela kungahuset, inavel, det kanske därför inte nödvändigtvis alla kan läsa och skriva i familjen Bernadotte?

Seriöst, titta på dem, är de inte obehagligt lika varandra, de till och med klär sig likadant. Creepy!

Allvarligt talat, vad är detta för jävla dumhet, kan ingen ta tanten i örat nu.

För min del är ju det här inga problem, sist jag var full var på min egen studentskiva, så den tiden är ju förbi, men vi måste ju tänka på barnen! Vår framtid, vad går dom till mötes en kall hård värld med no fucking fun!

... begrunda följande noga:

Att skaffa barn hör till de stora glädjeämnena i livet, bla bla bla, lyssna nu, ni lyckliga vuxna människor som kan gå på bio mitt i natten, supa ner er och sova till tolv dan därpå, köpa en ny bil och bevara den som ny utan åksjuka i baksätet, festisförpackning som någon knöglat in under sätet så att den möglar och färgglad teckning ritad direkt på skinnklädseln, ni som ännu har ett liv och börjar tänka, vad är nästa steg för mig och min partner? Nästa steg är alltid att skaffa en kaktus! Dom lever ungefär lika länge som ett barn, men dom är avsevärt mer lättskötta.

Idag har min Lucas suttit och ätit glass på altanen. So far so good. Sen har han gått in med sin nerglassade tunga och slickat på min Ipod. Varför?!

Varför skaffade jag inte bara en kaktus? Och det är det jag vill påvisa nu för er som fortfarande har chansen att rädda er själva och era dyra saker. Kaktus!

Och sen blir det alltid såhär, man ska vara en kul och rolig förälder, och vad får man för det, jo ungefär det här scenariot:

http://www.youtube.com/watch?v=sb9eL3ejXmE

Igår var jag hemma hos min vän Jennie med ett enda mål i sikte, att ge henne jordens träningsvärk. Med mig hade jag min grymma Striptease kompis Carmen Electra, nu jävlar skulle vi gå ner i vikt. Vi kastar på videon och kör tills benen skakar, svetten svider i ögonen och vi börjar se märkliga syner så som läskstånd och Gorbatjov utanför fönstren.

Efteråt var jag mycket nöjd, Jennie hade bett om nåd flera gånger under passet, och jag var säker på att träningsvärken skulle komma som ett litet brev på posten idag. Då ringer hon nu och säger att hon känner ingenting. Jag mår skitbra skryter hon överlägset, känns hur bra som helst! Jaså, säger jag lent, mina knän skakar nämligen när jag ska gå uppför trappan, min röv känns lika öm som första gångnen man lär sig att åka skridskor, och mina armar värker varje gång jag ska lyfta bebisen.

Min vän och personliga tränare Carmen på stranden

Men du gumman, det låter ju helt fantastiskt, vilken super kropp du har, ljuger jag, gå in och kör ett pass till idag vet ja! Tycker du det? säger lilla skrytmonstret, jamen då gör jag det! Ha ha ha!

Vi vet ju alla att det är dag två som den riktiga träningsvärken slår in eller hur, idag är det bara förspel och imorgon kommer min lilla vän att känna sig som en handikappad pissmyra när hon vaknar, hi hi hi!

Jag vet, det finns en liten chans att jag kommer att återfödas som toalettborste i mitt nästa liv, men såna här ögonblick gör mig alldeles tårfylld av lycka!

Efter århundraden av sökanden efter den eviga ungdomen har jag, bondtösen i lilla Ösmo knäckt koden! Hör upp alla ni gråa trista rätt färglösa utsjasade medelmåttiga människor, på mindre en två sekunder kommer ni från och med nu vinna allas stora beundran:

Titta på de här bilderna:

Detta är förstås Pamela Anderson, och en gång i tiden var hon hyllad som det ultimata runkobjektet, nu 15 år senare, kämpar Pamela med att bevara sin status som skitsnygg, och det går väl inte alltid så jättebra.

Tills nu, om Pamela istället för att påstå (vilket i och för sig är sant) att hon är 42 år, och istället lägger på en 7-8 år när någon frågor, så skulle ju folk tappa hakan av beundran och vråla; Är det möjligt, är du 50 år?! Hur bär du dig åt för att se så ung ut?

Fattar ni, från och med nu när någon frågar behöver ni bara plussa åtta år på er egen ålder för att folk ska avundas er.

Det trodde ni inte, att jag är 36 år på den här bilden! Det kan ju inte gärna jag hjälpa att alla ni andra går runt och ser asgamla ut, själv är jag en mycket pigg och fräsch 36 åring.

Nu väntar jag bara på att Nobelspris kommitén ska ringa :)

Min stjärna till man har just berättat för mig om att han igår plockade bort en fästing på Ludde. En fästing stor som en katt-testikel tydligen. Vad gjorde han med den Jamen det mest självklara, naturligtvis, han la den bredvid sig i soffan, och nästa gång han skulle titta till den(?!) så hade den visst krupit iväg.

" Så nu skulle det vara bra om du hittade den, för den där rackaren kommer ju bara att föröka sig annars."

Menar han allvar? Ligger det en katt-testikel i min soffa och förökar sig! Ska jag hitta den? Grrrrrrrrr!!!!!!!

Igår tvingade jag med mig Jeanette till Skärholmen. Jag förbehöll mig rätten att kräva att hon skulle följa med då hon precis som jag precis har fått en bebis och därför måste vara grymt uttråkad om dagarna.

När Jeanette dök upp förkunnade jag att jag under inga som helst omständigheter får shoppa någonting, eftersom att vi iså fall riskerar att få sälja huset, bo på gatan i en kartong och börja palla äpplen för att överleva. Därför såg jag till så att Jeanette shoppade åt oss båda. Jag till och med trängde mig in i provhytten bara för att få uppleva känslan av att stå i dålig ljussättning med skämtspeglar som visar ens feta röv i 360 grader.  Åhh, det var alldeles unerbart!

Se så mysigt vi har det!

Skon som Jeanette fick bända loss mig ifrån. "Du har inte råd Anna, tänk på dina barn"  "Men jag säljer mina barn..." viskar jag...

Hur som helst var jag väldigt duktig igår. Bara småkrafs och något otippat den här,

en liten sjömansklänning för flickor i fem års åldern.     Tveksamt om Lucas vill ha den på avslutningen :)

Den hamnar i mitt present skåp såklart, vi känner massor av flickor som fyller fem i sommar, någon kan säkert förbarma sig över den.

So long!

... vem som ska mörda Canadagässen:

Jag röstar för att vi låter Gudrun Shyman göra det. Vi ger henne ett slagträ så får hon jaga runt bland dessa vidriga fjäderfän och skrika ut sina agritioner mot vårt kvinnofientliga samhälle.

Jag hatar Canadagäss och varje sommar är dom där med sina väsande otäcka käftar, deras hotfulla beräknande vaggande steg och deras femhundratretton äckliga bajskorvar som de ogenerat går och skiter ur sig på vår bästa badstrand. När barnen har lärt sig att sluta trampa i bajset och att sluta springa över alla främlingars handdukar med sina bajsfötter, ja då är det höst och dags att packa ihop för säsongen.

Men inte i år, för nu fan kräver jag ett möte där vi klubbar igenom en folkomröstning. Nu ska gässen dö!

Ja, du vet att du lever när 20 såna här kräk kommer väsandes efter dig!

Mitt förnedringssamtal till bilfirman:

Anna: Hej! Jag skulle behöva få rutorna tonade på min bil.

Säljaren: Absolut, vad är det för bil?

Anna: En Chrysler! (säger jag med stor självsäkerhet)

Säljaren: Jaha, en Chrysler (upprepar säljaren som en duktig apa) och vilken modell är det?

Den jäveln! Vad är det för en förnedringsfråga?! Ser jag ut som en flicka som vet precis vilken modell av Chrysler jag kör? Vad är det här för korsförhör egentligen?!

Anna: Tystnad. Ja, asså... En Chrysler Skrumsmummel.

Säljaren: Ursäkta nu uppfattade inte jag vad du sa.

Anna: Jamen du vet, Chrysler buss... Som en buss, fast ändå inte... Säljaren blir stum i andra änden.

Säljaren: Tystnad.     Menar du en Chrysler Voyeger? Bingo dumskalle!

Anna: Ja, det var ju precis det jag sa, suckar jag förebrående.

Jag menar allvarligt, hur svårt ska det va?

Igår blev jag ompysslad utav Theo.

Medan jag låg och solade stod han och lagade massa käk till oss, medan barnen spelade fotboll i trädgården, som värsta Kellogs reklamen fast bättre!

Spana in the royal treatment

Det blev grillat kött med aubergin och tomat mosarella sallad, slå det om

... hela mellanplanet med dammsugaren!

När man har tre våningar fördelat på 200kvm så krävs det lite diseplin för att få jobbet gjort, helst ska man ha en dammsugare på varje plan, annars kan dammråttorna få konferera i veckor innan den lilla hemmafrun kommer på att jaså, hade vi ett gästrum där nere som också behöver en avsugning?

Så där nu ska jag gå från avsugning till påsättning- diskmaskinen är nämligen full :o

... Ta hål i öronen!

Tydligen finns det en cool snubbe på skolan som har ett vrålhäftigt örhänge i form av en gyllene fotboll - "I äkta guld!" - väser Casper fram, nästan andaktigt.

Lillplutten har blivit så stor, jag hinner inte med riktigt, vart ska det sluta liksom, nästa steg är kanske att han vill bli punkare, han kommer hem en dag och har gjort någon punkarslyna på smällen och nio månader senare är jag en 28 årig farmor till en Ebba Grön bebis? Vi får ju under inga omständigheter klippa honom vilket vi respekterar trots att håret släpar ner i filmjölken varje morgon och han snubblar in i väggar för att han inte ser något.

Så ska jag vara en cool morsa och låta honom springa runt med gyllene fotbollar i öronen, eller ska jag vara en ordentlig mamma som säger nej? Jag tänker att vad jag än gör så kommer dom andra mammorna i klassen att döma mig.

Alltså, när man är hemma med bebis så gäller det att man hela tiden uppdaterar sig själv på vad som händer ute i världen. Personligen brukar det räcka med att läsa Aftonbladet på nätet, men ibland känner man sig ju lite utanför ändå, det är då man erbjuds möjligheten att gå på ett mycket udda och milt pinsamt mamma möte. Kyrkans Baby Cafée.För er som ännu inte har haft möjligheten att besöka en sån sektliknande träff kan jag avslöja att det handlar om tre saker.

1) Vem som har sötast outfit på sin bebis.

2) Vem som kan prata högst om astråkiga saker som deras bebis gör om dagarna.

3) Vem som kan se mest för jävlig ut i dagsljus.

Man får alltså inte dyka upp med en fult klädd bebis samtidigt som man själv ser fantastisk ut och prata om intressanta saker  som vem som har varit otrogen, vem som har blivit fet eller fått sparken, oh no! Kraven är, om man bara kort ska referera till hur de här kvinnornas spelregler funkar, att man absolut inte har ett eget liv och att man sen den dag man födde barn bara lever genom det försvarslösa barnet.

Under den första delen av mammaträffen ska alla sitta i en liten obehaglig ring på golvet och sjunga barnlåtar. Jag kan en. Ekorr´n satt i granen. Men den duger visst inte. De andra mammorna sjunger med i precis alla texter, visste ni t ex att Bä bä vita lamm har inte mindre än tre verser? Jodå, det finns speciella rörelser man ska göra till också, liksom dansa för sin bebis fast med händerna, detta trots att hälften av dem somnar redan efter första låten. Vissa extremt präktiga mammor tittar menande på min totala oförmåga att klara av konstiga handrörelser och sångtexter samtidigt och sjunger, och det här är verkligen hemskt, extra tydligt så att jag, dumskallen som dök upp med en illa klädd bebis men själv ser fantastisk ut, ska kunna lära mig fjärde versen på blinka lilla stjärna. Jag mår illa. Börjar snegla ut genom förnstren på församlingshemmet för att försäkra mig om att ingen står där och filmar spektaklet, vissa mammor gungar i takt till sången som aldrig tycks ta slut, för att visa alla präktiga mammor min goda vilja försöker jag sjunga med, först sjunger dom texten, sen sjunger jag efter, som någon slags bisarr kanon, vissa mammor nickar uppmuntrande mot mig, en annan minst sakt obehaglig typ lutar sig fram mot mig och viskar, jag citerar; "Välkommen hit o du lilla mirakel!" Menar hon mig eller min bebis? Framgår inte.

Sen blir det fika. Belöning för den pers man utstått. Nu blir det fart på mammorna, nu är det liksom vuxen tid, time to visa att jag är normal. Icket! Samtliga mammor som för övrigt kommer till mötet osminkade, noll manikyr och i kläder som antagligen har stulits från deras karlars garderober, vill bara prata om sina bebisar, vi diskuterar bajskvalitet, vilket tvättmedel som är mest allergi vänligt och hur tokigt det var när någons bebis först kastade barnmat på hunden och sedan på katten, jag menar hur stora var oddsen? Ja inte fan vet jag!

Ska jag dit igen? - Oh yes, någonstans är det enormt underhållande att se dessa mammor live.

Theo: Allvarligt, vart tar alla våra pengar vägen?

Anna: öh... näe alltså, jag handlar ju bara mat...

Igår hade vi besök av våra snygga kompisar Jenni och Dick. Första riktiga sommardagen, 25 grader varmt, sol, skumpa, snälla barn, massvis av kött som ska grillas, helt perfekt. Om det inte vore för vår tyska granne, som snillrikt har planerat att klippa 3000 kvm gräsmatta med en trimmer!? Hur kommer det sig att just Tyskland har förmågan att producera såna stolpskott till människor?

Den där förbannade trimmern lät som en skenande moped på crack i över en timme, skämtar han med mig, klockan är sex och här ska grillas -  åk tillbaks till ditt egna bratwurst land om du inte kan hålla dig till grannsemjans oskrivna regler, din tyska hockeyfrilla!!!!

Men näej, så fick man ju inte ställa sig och gasta, för vi hade ju gäster, och vad skulle grannarna tro? Jag led... Tur att det fanns alkohol.