Tillbaka från ett milt pinsamt möte
Alltså, när man är hemma med bebis så gäller det att man hela tiden uppdaterar sig själv på vad som händer ute i världen. Personligen brukar det räcka med att läsa Aftonbladet på nätet, men ibland känner man sig ju lite utanför ändå, det är då man erbjuds möjligheten att gå på ett mycket udda och milt pinsamt mamma möte. Kyrkans Baby Cafée.För er som ännu inte har haft möjligheten att besöka en sån sektliknande träff kan jag avslöja att det handlar om tre saker.
1) Vem som har sötast outfit på sin bebis.
2) Vem som kan prata högst om astråkiga saker som deras bebis gör om dagarna.
3) Vem som kan se mest för jävlig ut i dagsljus.
Man får alltså inte dyka upp med en fult klädd bebis samtidigt som man själv ser fantastisk ut och prata om intressanta saker som vem som har varit otrogen, vem som har blivit fet eller fått sparken, oh no! Kraven är, om man bara kort ska referera till hur de här kvinnornas spelregler funkar, att man absolut inte har ett eget liv och att man sen den dag man födde barn bara lever genom det försvarslösa barnet.
Under den första delen av mammaträffen ska alla sitta i en liten obehaglig ring på golvet och sjunga barnlåtar. Jag kan en. Ekorr´n satt i granen. Men den duger visst inte. De andra mammorna sjunger med i precis alla texter, visste ni t ex att Bä bä vita lamm har inte mindre än tre verser? Jodå, det finns speciella rörelser man ska göra till också, liksom dansa för sin bebis fast med händerna, detta trots att hälften av dem somnar redan efter första låten. Vissa extremt präktiga mammor tittar menande på min totala oförmåga att klara av konstiga handrörelser och sångtexter samtidigt och sjunger, och det här är verkligen hemskt, extra tydligt så att jag, dumskallen som dök upp med en illa klädd bebis men själv ser fantastisk ut, ska kunna lära mig fjärde versen på blinka lilla stjärna. Jag mår illa. Börjar snegla ut genom förnstren på församlingshemmet för att försäkra mig om att ingen står där och filmar spektaklet, vissa mammor gungar i takt till sången som aldrig tycks ta slut, för att visa alla präktiga mammor min goda vilja försöker jag sjunga med, först sjunger dom texten, sen sjunger jag efter, som någon slags bisarr kanon, vissa mammor nickar uppmuntrande mot mig, en annan minst sakt obehaglig typ lutar sig fram mot mig och viskar, jag citerar; "Välkommen hit o du lilla mirakel!" Menar hon mig eller min bebis? Framgår inte.
Sen blir det fika. Belöning för den pers man utstått. Nu blir det fart på mammorna, nu är det liksom vuxen tid, time to visa att jag är normal. Icket! Samtliga mammor som för övrigt kommer till mötet osminkade, noll manikyr och i kläder som antagligen har stulits från deras karlars garderober, vill bara prata om sina bebisar, vi diskuterar bajskvalitet, vilket tvättmedel som är mest allergi vänligt och hur tokigt det var när någons bebis först kastade barnmat på hunden och sedan på katten, jag menar hur stora var oddsen? Ja inte fan vet jag!
Ska jag dit igen? - Oh yes, någonstans är det enormt underhållande att se dessa mammor live.
