I trötthetens tecken...
Nu är vi hemma igen. Gick mycket bra att åka hem, man kan säga att barnen var ganska trötta.

Väl hemma möttes vi av lika trötta blomster


Man blir trött bara av att titta på dem.
Sportlov
Denna sportlovsvecka har vi åkt lite skidor och fått låna snöskoter, barnen har varit i himmelriket kan man säga. Här får ni lite bilder.




Sportlovsmys

Lite lunchpaus i vinterlekarna.
Lucas har en fjälla
Lucas har fallit pladask för en vacker tös som heter Felicia, tursamt nog tycks känslorna vara besvarade.
Han svävar runt här hemma på små moln och kastar sig över telefonen varje gång det ringer, så himla gulligt!!
Idag såg han henne i en föreställning och efteråt hade hon gått fram och givet honom en kram och en puss, så nu är lyckan gjord här hemma :o)




På Hugges dagis

Antagligen lös min rastlöshet igenom, för jag vet liksom inte riktigt vad bra mammor gör när de är på dagis, jag vankar liksom lite av och an som ett fyllo på T-centralen.
Så.
En av fröknarna fick en idé och vänder sig mot mig och föreslår: Anna, vill inte du också göra handavtryck på tavlan där ute som ALLA andra föräldrar har gjort?
Jag: Handavtryck? Såna där fina färgglada som kräver att man målar med kletfärg på hela händerna och sedan pressar dem mot en vägg?
Fröken: Precis! Kom här så ska du få måla dina händer, du kan få välja färg själv!
Panik. Hjärtstillestånd. Sneglar mot Hugo och det där sabla spelet; Bli klar nån gång då unge!
Fröken: Men kom då, det här har ALLA andra föräldrar gjort.
Jag: Åhh, jag kan väl aldrig tro att precis alla...
Fröken: Jo, precis ALLA andra har gjort handavtryck, nu är det din tur. Varsågod!
Jag får en pensel och en palett med fyra färgkluttar.
Fröken: Det är bra om du riktigt gojsar in färgen i händerna, annars blir det inget bra, dränk handen i färg riktigt ordentligt!
Kill me now.
Ni vet en sån där känsla när man liksom svävar ovanför sin egen kropp och liksom ur ett fågelperspektiv ifrågasätter vad fasen man håller på med? Ni som har pruttat ljudligt vid ett konferensbord när chefen håller tal, förstår vad jag pratar om. Det här var ett sånt ögonblick.
Jag lät gul klet-rinnig färg ligga som en fet hinna på mina händer innan jag gick ut och gjorde high five med hand-avtrycks-tavlan. Jag log mot alla barnen hörde mig själv säga att: Oh så härligt färgen rinner! (What?!)
Men my God vad nöjd jag var efteråt. Värsta supermorsan!!!!

Titta så fint det blev!

Vi timade dessutom varann, lagom till dess att jag klafsat färg på tavlan hade Hugo spelat klart, slutet gott allting gott.
Bio-tajm!


Vissa människor bör förtidspensioneras så att de på tisdagar kan gå och trackasera unga läskförsäljare, för vi övriga dör om vi tvingas köa på vår heliga helgstund.



Kram från oss alla :o)
Idag har både jag och plånboken motionerat






Dagens skörd såg ut så här,
2 skjortor, en tröja till bästa maken, och ett par nya stövlar som var, nersatta från 1600 till, hör och häpna, helt gratis! Egentligen ville butiken ha 500:- spänn för dem, men jag fick tillfälle att använda ett presentkort på samma belopp som jag fått av min svärfar med fru, kan det bli bättre? Tusen tack för mina nya stövlar!!
Tro nu inte att vi är några stenrika civil ingenjörer som shoppar hej vilt, icke! Allt detta var nedsatt till halva priset, det gäller att passa på när årets fattigaste och mest magsjuka månader sniglar sig fram :o)
Vinterpromenad


Något dumhuvud frågade mig om jag inte längtade tillbaks till värmen?
HaHaHa!!!!
Jo.
Kom hem från skolan och såg ut så här;

Karius & Baktus kontroll av barn




Alla fick en bock i Godkänt rutan, tack och lov :)
Casper, som var själaglad för att slippa ett par lektioner i skolan, tog tillfället i akt och bad tandläkaren att berätta allt om sitt jobb, visa exakt hur man ska borsta alla tänder and so on. Det här måste ha fått tandläkaren att tro och hoppas att Casper hyser ett extremt högt intresse för sina tänder.
Men ack om så vore, han maskade bara för att slippa matten...
Kina krog

I lördags var vi iväg och käkade på en kinakrog. Mamma, mormor och båda mina bröder var på plats, så det var väldigt trevligt.


Min 190 cm långa lillebror och Casper.

Barnen vågade sig på lite friterad banan till efterrätt, jag var mycket imponerad, då de friterade bananerna, låt oss vara ärliga mot varann, ser ut som... ...inte så goda...


Här är Caspers första intryck av den friterade bananen. Hmmm. Nåväl, de testade iaf.
Tack för en supertrevlig kväll!