Skolan har börjat
Härom dagen var det skolstart. Jag och Hugo följde med Lucas på uppropet. Inte frivilligt. Jag inbillade mig att det gick an att släppa av 9:åringen vid skolan, och sedan bränna därifrån, detta är ju hans fjärde år i samma skola, men ack som jag bedrog mig. Lucas krävde att jag skulle följa med upp.
Jag var visst inte ensam om att tvingas vistas i skolan på arbetstid, skolgården kryllade av föräldrar ála flyktingläger dock tycktes väldigt få av dem stå med oroliga barn i handen?Lucas ville överhuvudtaget inte stå i närheten av mig, jag kände mig så lurad. Hugo sprang iväg med sin bästis Ida och där stod jag som något pervo på skolgården utan barn som alibi.
Väl inne i skolan drog jag obetänksamt fram kameran och fotade nioåringen, han vart inte nöjd. Jag tyckte mig se sånt mord i blicken att jag snabbt stoppade ner kameran och endast fotade Lucas i smyg efteråt. Som en normal mamma.
Jag hann göra bort mig ytterligare lite till innan jag räddade mig ut genom dörren.
Jag liksom stängde av hjärnan när jag skulle säga hejdå och drog handen (på rikitgt, drog handen) genom Lucas hår rufsade runt och sa; Hejdå lilla gubben, nu åker mamma.
Efter det bemöttes jag med kompakt iskall tystnad, en sån där när man inser att ens barn önskar bli bortadopterad till Haparanda.
Jag minns att jag liksom rätade på mig, log stelt till hans förfärade kompisar som såg medlidsamt på Lucas och med all värdighet jag kunde uppbringa skred jag ut genom dörren. And I am never going back. Men det fattar ni ju.
Bortgjord och förnedrad var det bara att bita ihop och fara tillbaka till kontoret och inse att sommarlovet är över och att min utsikt från och med nu kommer att se ut så här..
Men jag måste säga att jag trivs bra in the office as wel :o)
Kommentarer
Trackback
