Annas Finaste

Åker till fotoaffären för att hämta ut mina bilder. Det är tredje gången nu.

Första gången hade de glömt bort att framkalla dem.

Andra gången hade de av misstag framkallat bilderna dock var varenda bild nerkrymt i miniatyr.

Gubben som äger butiken; Nämen?! De är ju alldeles små! Det måste ha blivit fe... Eller ville du att man inte skulle se vad som är på bilderna...?

Men fet chans att jag ville. Gör om, gör rätt!

Så idag, tredje jäffla gången gillt:

Gubben som äger butiken: Jag är hemskt ledsen, vi tycks ha tappat bort dem.

STÖÖÖÖÖÖN!!!!!!!

Jag: Ligger dom inte där i högen då?

Gubben letar i snigelfart. Efter 7 plågsamma minuter av väntan vänder han sig mot mig.

Gubben: Du, vad är det jag letar efter?

Jag: Ööh, mina borttappade bilder.

Gubben: Ja här kan jag stå och leta i blindo hela dagen, förlåt att jag frågar men vad är det på dessa bilder?

Jag: Eeeh, det är bilder på mig när jag sitter i en trappa och....

Gubben: Nååå, fortsätt, jag lyssnar och letar samtidigt.

Så jag fick stå och se på medan gubben slet upp bilder på främmande människor höll upp dom jämförande mot mig.

Nä, jag gick så klart hem tomhänt.

Jag älskar gamla gubbar, men snälla gå i pension när ni inte ens kommer ihåg vad ni gör på jobbet.