Annas Finaste

Theo och jag tänkte att det kunde vara trevligt för gästerna att få uppleva en klassisk fisksoppa med lite hemgjord cheesecake till efterrätt. Vi har nämligen helt slut på idéer från köttdisken.

Vi började med cheesecaken; "Det är väldigt viktigt att man använder elvisp i alla moment till den här efterrätten..." läste jag högt ur receptet.

Det blev tyst. Vår elvisp brann upp sist vi försökte göra avancerad kokkonst i hemmet.

Theo: Åt helvete med elvispen, det är bara för töntar, nu kör vi!

Och my god vad vi ångrade oss efteråt.

Två timmar i helvetet, vi vispade dessa satans äggvitor så att vi fick blodsmak i munnen.

När det som skulle se ut som "stenhårt vitt skum som ni kan vända upp och ner ovanför ert huvud utan att det landar i hårbotten", såg ut som en sörja gjord på en död hamster, gav jag min man en sån mördande blick att jag trodde att han skulle gå samma öde till mötes som vår före detta elvisp.

Men men, i slutändan var det väl värt det, (HAHAHAHA) gästerna förstod verkligen vilket slit som låg bakom deras desert.

Min svärmor med Hugo.