Äntligen morgon!
Theo tror att det är något fel på vår familj. Något allvarligt fel, kan tilläggas.
Varje morgon står jag mitt i kaoset av ungar och djur och vrålar med spruckna stämbandoch stressutslag på halsen;
"NU MÅSTE ALLA BARN SLUTA BORSTA TÄNDERNA, NU MÅSTE NI KLÄ PÅ ER, NEEEJ, SLUTA GENAST UPP MED DET DÄR OM HUGO SVÄLJER DEN DÄR HÅRSNODDEN....ÅÅÅÅH GUD HJÄLPE MIG OM NI INTE ÄR UTE GENOM DÖRREN OM FEM... NEEEJ INGA FOPPATOFFLOR NÄR DET ÄR MINUSGRADER... TVÅ MINUTER I ÅTTA-SPRIIING!!!"
Ibland sparkar jag till Theo i sömnen när jag sover och ylar; Skynda, skynda!
Vi behöver en Mary Poppins här hemma. Fast så här har väl ni det också? Har inte alla det? Att man ens får med sig sitt eget huvud är ett under varje morgon...
Kommentarer
Trackback
