Annas Finaste

Alltså, att se på matprogram på TV utan att ha något att äta, är tortyr värre än att skära sig på papper. Jag måste äta, nästan svulla och lite perverst smeka med händerna på kylskåpsdörren. Jag kan inte bara sitta och titta vuxet och behärskat på smör som fräser i en panna och Per Moberg som viftar med sidfläsk. Jag får panik.

Tydligen har jag en böjelse för ägg. Jag går igång på äggulan, vill ha den rinnandes mellan fingrarna, koka det, steka det, äta det!

Och vet ni vad; Nyss gjorde jag det, uppnådde Nirvana, åt ett stekt ägg på en macka framför TV:n. Man kan säga att det gick för mig. Oroväckande nog så är jag inte i närheten av att vara gravid. Bara vänligt inställd till mat, och det kan aldrig vara bra.

Nu ser vi på Biggest Loser. Magin är som bortblåst.

Nu; Ångest.