...är det här! Det finns ingen som uppskattar lite kristet dopfika så som jag. Och Hugo.
Det eeee flickorna från smålande, det eee flickorna de små...
Kusinen matar sitt lilla snorkelbär med puré. Så att han kan bli lika stor och stark som sin morfar.
Emma var där, med sig hade hon sin nyfödda lilla groda, Tyr. (Ni som är listiga begriper att det inte är bebben hon har i famnen som hon klämde ut förra veckan.)
Emma hade tvingat sina föräldrar att spara hennes gamla barnvagn. Både jag och miljöpartiet applåderar detta gröna initiativ. Och den rullade och gungade och Tyr sov som det stjärnbarn han är.
- Va? Vad skulle han heta sa du?
- Tyr.
- Tar det slut där? Bara så? Så kort?
- Ja, han ska heta Tyr.
Och det är så himla fint. Nästa pöjk får lov att heta Arn. Eller nåt annt fornnordiskt. Kanske Nor. Ja, så får det bli.
Inga kort på mig och Theo den här gången, vi var nämligen helt slut efter att ha jagat Hugo mellan kyrkbänkarna och väst hysch, så att det ekade enda upp till Jesus som dinglade lite smaklöst på korset. Tacky.
Här får ni en ledtråd till vad det lilla nydöpta barnet fick för namn. Förutom det på tårtan bidde det också namnen
Sienna Cecilia. Cecilia är ju så fint, kul att de valde ett nästan bortglömt namn.
Och här är hon, lilla Edith. Med pappa Henrik. Mamman fastnade aldrig på bild, hon for runt som ett yrväder och roddade kaffe och bullar, pratade finska och trugade i gästerna mer tårta.
Supermysig söndag hade vi iaf. Tack för det Henrik och Laura!
