Annas Finaste

Nu har vi kommit hem från morfars begravning och jag måste bara få berätta att det var den bästa begravningen jag någonsin varit på.

Den var ju borgerlig eftersom att morfar var tok-ateist. Han ville absolut ha så lite som möjligt med kyrkan att göra, så vi var i ett litet kapell med en borgerlig officiant och vet ni vad? Det var så himla mycket bättre!

Det var superpersonligt, det var skratt och gråt, musik, dikter och tusen minnen, och det handlade inte ett skvatt om Gud, bara, bara, bara om morfar.

Så om ni inte är helt kompis med tanken på att begravas i kyrkan, styr upp det borgerligt och få det precis som ni vill ha det. En präst hade aldrig ens kommit på tanken att försöka sätta den avlidne i fokus på samma sätt som de gjorde idag.

Casper fick vara med på begravningen, alla andra barn var på skola och dagis. Här med Lotta och Cissi, en improviserad pianolektion.

Casper och Hugo letar efter katten Silvia

Varför Hugo inte fick vara med på begravningen? Se bild ovan.

Så här ser ju jag och Theo ut. Och om Theo hade varit gay, hade det kanske sett ut så här...?


En liten name dropping; Forne stadsministern Ingvar Karlsson och hans fru var med på begravningen.

Vi hörde tal från skådespelaren Helge Skoogs syster (som jag inte minns namnet på)

Måleriförbundets riksordförande höll ett fint tal om att allra käraste morfar, som själv var ordförande för Måleriförbundet innan honom, var den som såg till så att ingen målare skulle behöva arbeta med giftiga färgämnen, vilket skonade hela branschen från allvarliga och på sikt dödande skador, han sa också att min morfar aldrig bangade för att ifrågasätta beslutsfattare oavsett hur fina titlar de hade på visitkorten och det är den glöden, den drivkraften som har hjälpt fram så många viktiga förändringar i alla hans hjärtefrågor.
Stolt? Mer än ni anar.

Hoppas morfar var lika nöjd med sin begravning som alla vi andra. Kärlek.