Annas Finaste

...att det är idag som hela vägen skulle grävas upp på våran gata. Vi är ombedda att parkera bilarna långt bort som satan och sedan promenera hem till husvärmen.

Det är bara ett problem. Vi har ingen snoffsig asfaltsväg. Vi bor på landet med lerväg. Jag har stilettklackarna på mig. Stilettklackar är bra på så vis;

1) Man ser lång och snygg ut.

2) Man kan spetsa en våldtäktsman under dem. Splash!!

Men nu var utmaningen inte att mörda någon, utan att gå i lersörja utan att fastna i marken.

Men så ser jag något i backluckan på bilen. Theos stövlar i storlek 44. Jag gör det kvickt. Glider ner i stövlarna som är så stora att jag får hasa fram på fötterna för att inte snubbla ur stövelaset. Sedan hasar jag mycket diskret in i skogen, bakom grannarnas hus tar jag mig sedan fram, med grankvistar i synen, maximal mensvärk och en stilla bön om att ingen ska se mig.

Men det gör dom. Grannfrun Linda ställer sig förundrat framför mig och gastar;


Konstigare saker har faktiskt hänt. Jag kommer inte på någo nu, men säkerligen har något konstigare än så inträffat förr.