Annas Finaste

Här kommer de, stoltheterna i mitt liv, redo att dra upp bryggor och äta hamburgare på farfars land. Barnen ser alltid fram emot hamburgarna som grillas i slutet av dagen,

Vi åkte ut med farfars båt, hela tjocka släkten inklusive två hundar, packade ner sig i en liten liten motorbåt, sedan guppade vi iväg på stora havet, väl medvetna om att hela ekipaget såg ut som en flyktingbåt från Finland.

Jag valde att inte möta någons undrande blick när vi mycket långsamt lämnade Oxelösund.

'

Hugo kämpade tappert i sin lilla sumodräkt som skulle hålla honom vid liv vid det farliga vattnet. Han såg ut som en boll, lika bred som lång och han sprang tre steg i taget sedan föll han omkull, inte så konstigt, grabben såg ju inte sina egna fötter.

Jag njuter av solen i ansiktet och har panikångest i hjärtat för att tre söner snart blir till två när Hugo hoppar jämnfota mellan bryggorna.

Till min svärmor; Du hde fått en psykos om du sett honom i sitt esse!

Hugo var glad så länge han fick springa som en dåre helt själv på den hala bryggan, så fort man haffade honom tjöt han värre än Patrik Isacsson, vilket ju är en tortyr värre än döden, så vi lät honom hållas inom rimliga gränser...

De glada volontärerna, min svärfar hade dagen till ära klätt sig i Roy & Rogers gamla macken overall. Han såg väldigt byggproffsig ut.

Theo paddlar iväg med en brygga och känner sig onekligen både manlig och oövervinnelig på sin lilla flotte

När jobbet var slutfört, vi fått äta hambugare och jag var helt slut efter att ha stoppat Hugo från att prova sin flytväst på riktigt, for vi hem...

...men jag vågar nästan lova, att eran lördag inte var i närheten lika vacker som vår...