Annas Finaste

På IKEA alltså. Där är julfirandet i full Karl Larsson gång. Vi har varit där. Theo gick med på det. Inte ont anandes, HAHAHAHA!

Vi krängde in stora barnen i bollhavet, såg människor som vi kände och duckade för att de inte skulle se oss, inget illa menat, vi pallade bara inte med att stå där och göra "Lycklig-familj-reklam" Det är nämligen omöjligt när man är på IKEA.

Faktum är att bara olyckliga irriterade människor befinner sig på IKEA. Förutom Hugo.

Lycka är att springa så fort man kan med armarna fladdrandes bakom sig för att riktigt betona hur fort det går, samtidigt som man skriker en bokstav, i det här fallet bokstaven iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii

Efter kommer kluns-kluns-kluns svettig pappa som jagar efter det lilla barnet likt en galloperande älg och en tripp-tripp-tripp "Theo jag kan inte springa fortare i dom här skorna AKTA NU ÅKER HAN NER I RULLTRAPPAN!" mamma.

Tripp-tripp-tripp-skorna borde säljas med en sele och ett koppel till barna

Allt detta gör vi i oktober omringade av julgranskulor och skojfriska ren-kuddar och en drös otrevliga människor som alla försöker hitta till kassan med sina värmeljus.

Varför gör vi svennar så?