Annas Finaste

 

Intresseklubben kan anteckna att min mycket försigkomna bebis numera också säger Tack-tack när vi ger honom något.

Idag har vi skickat en penna fram och tillbaka mellan oss i en timme eller två.

När Hugo får pennan säger han Tack-tack, när han ger oss pennan säger vi; Tack-tack snutteli-plutteli-pudding-söt!!

Sen skrattar vi hela familjen sådär fånigt hjärtligt och inbillar oss att den här, Hugo, han kommer minsann att bli den av ungarna med lite väluppfostrat hyfs.

(Nej. Påminn mig inte om att jag skrev det här om några år när han kommer hem dyngfull och har gjort nån stackare på smällen. Låt mig få leva i den här rosa fantasivärlden en liten stund till...)