Annas Finaste

Jag och Sara packade in lite för många barn (som vanligt) och styrde kosan mot Lekslottet i Tullinge.

Lekslottet, för er som inte varit här, är ett stort vattenhål för uttråkade barn och lata föräldrar som inte finge gå ut i skogen och plocka bär och studera djurspillning en endaste sekund till.

Barnen blir milt uttryckt fulla med spring, föräldrarna blir fulla av kaffe och chokladbollar.

Ett tydligt tecken på att vissa föräldrar hinkat i sig för mycket kaffe - är deras ögon.

Efter fjorton koppar kaffe studsade Sara runt i lekhallen och byggde torn, startade bollkrig i bollhavet (vilket jag utan resultat försökte avstyra, när Sara pepprades av 7 galna ungar) sen rusade hon mot kanan och krävde att vi skulle åka.

Motvilligt gick jag med på det. När Sara åkte med Julia gick det så långsamt att hon fick skjuta på fart med händerna. När jag åkte med Hugo var det som att kasta en tvål i ett vattenfall.

Det gick så fort att jag fick dödsångest. En trendig liten knapp som nån trendig designer satt på byxbaken till mina jeans, trycktes in i mina skinkor och svedde hål på min röv.

Jag var så säker på att det brann mellan mina skinkor att jag var tvungen att känna efter med handen.

Sedan sneglade jag oroligt upp emot kanan för att se om delar av min häck möjligen smält fast i plasten. Sån tur hade jag inte.

Efter det lilla äventyret kändes det rimligt att packa ihop barnen och åka hem.