Annas Finaste

Igår var Sara och Pontus ute hos oss, med sig hade de sina tvillingar Alice och Stella.

 

Vi hade det så mysiga att vi bestämde oss för att göra om det igen. Dessvärre hade jag druckit 4 glas rödvin när tidpunkten fastslogs, så jag hoppas att de hör av sig om när. Om de nu hör av sig alls, någonsin, med tanke på vad min son gjorde med deras dotter innan hon gick hem...

 

 

Jag och Sara har surrat fast våra män vid spisen.

Sara var väldigt söt. Fast hon är det nästan alltid. Nästan alltså.

 

 

Lucas kallade Stella för sin drottning och sprang omkring och tofflade hela kvällen, hämtade läsk och chips till drottningen.

Precis innan flickorna skulle åka hem händer det här;


Stella: Ska du inte kyssa mig nu en sista gång?


Lucas: Jo du! fast inte här, jag vill inte att mamma ska se när vi hånglas.


Trip, tripp, tripp (små barna fötter sringer och gömmer sig bakom en dörr. Has, Has, Has (diskret mamma smyger efter).


Lucas: Nu min kära drottning ska du vinkla på huvudet och öppna din mun.


Stella är inte direkt ovillig att lära sig. Sedan vinklar Lucas huvudet åt andra hållet, och med syrran Alice som storögt vittne får Stella en mycket romantisk avskedskyss.


Lucas har nu ägnat större delen av dagen till att fråga mig om näääär han ska få träffa Stella igen.


Lucas: Jag måste få träffa min drottning igen....