Annas Finaste

När man sitter som en idiot i bilen och spanar upp mot huset, i väntan på att Casper ska hitta sin sko som ligger mitt på golvet i TV rummet, som man vet att han inte kommer att hitta eftersom han inte ids öppna ögonen, trots att jag tydligt har sagt att skon ligger precis där, så att man kanske eventuellt kan åka någon gång innan det blir höst, upprepar jag följande mantra för att stilla mitt nalkandes psykbryt;

Har jag klarat sommarlovet så här långt klarar jag allt, har jag klarat sommarlovet så här långt....

När Casper kommer ut stortjutandes ur huset och flaxar med armarna och skriker att han omöjligt kan hitta sin sko, har 8 sega minuter passerat, varpå jag klistrar på ett leende som är så falskt att barnen nästan blir rädda, för att inte skrika högt, sedan går jag hela vägen upp till huset, in i TV rummet, lyfter lite på en filt och tar fram skojäveln.

Utan ett spydigt ord lämnar jag sedan över skon till min son, så att denne slipper åka till affären iklädd badtofflor med olika färger på strumporna. Ytterst genant för mitt mamma-ego.

Allt detta med mantrat ringandes som en borr i huvudet.

Och så, 20 minuter senare kan bilen åka med alla barn.

Så OM bristningsgränsen är nära, prova mitt mantra, it works every time!