Annas Finaste

Då kanske jag kan fresta med lite snart nymördade kaniner, som min granne råkat släppa ut på våran tomt.

Det är ingen fara, de är bara 12 stycken. Än så länge. Det som oroar mig är deras förbannade kåtblickar på varann. Jag gissar att de snart är så många att vi kan utlysa kaninjakt här på tomten.

Missförstå mig rätt; Jag älskar kaniner när de sitter i sina små burar och äter maskrosblad som mina barn med sina kladdiga små sandlådefingrar matar dom med. Eller när de ligger så där gulligt på min tallrik omgiven av lite ljuvlig hasselbackspotatis och en skvätt rödvinssås med lite krispig sallad. Men på våran tomt? Not so much!

Vad gör då vår tyska granne för att fånga in sina små älsklingar? Inte ett fucking skvatt.

Dom har nämligen precis fått en ullig liten söt hundvalp. Så näpet. Så lämpligt.

Dom har varit över och visat den. Med järnvilja höll jag tillbaka en LITEN impuls av att vilja vråla;

NU TAR JAG ERAN HUND SOM GISSLAN TILLS DU HAR FÅNGAT IN ALL MAT SOM SPRINGER LÖS PÅ MIN TOMT OCH KNULLAR I VÅRA BUSKAR, DITT SLAPPHÄNTA ODUGLIGA MÄHÄ!!!

Men det sa jag inte. Därför att jag är väluppfostrad.