Annas Finaste

Imorgon kommer min höggravida kusin hit för att hämta hem sin barnvagn.

Camilla med sötnos Leo

Jag har gömt alla vassa farliga föremål och tillhyggen i mitt hus i den eventuella händelse att den blivande modern inte är nöjd med det skick vagnen återlämnas i.

Men ångesten lämnar mig inte, tänk om hon i ett anfall av blint raseri sätter sig på mig, hon måste ju väga minst 300kg nu i nionde månaden, vad gör jag då? Inte mycket antagligen.

Istället håller jag tummarna för att följande händer imorgon;

Camilla kommer in och älskar hur vagnen ser ut. Då går vattnet, splash!!
Värkarna börjar direkt, jag springer ut i köket och kokar vatten, hämtar rena handdukar, kokar en sax i 20 minuter, griper tag om Camillas axlar och skriker;


Sedan lägger jag ut handdukar under Camilla, baddar hennes panna tre gånger och sen säger jag hurtigt;

2 minuter senare klipper jag navelsträngen med saxen som då har kokat i precis 20 minuter, lägger tösen på Camillas mage och kräver att flickan ska döpas till Anna.