Någon förbarmar sig...
...över mig. Min svärmor ringde nyss;
- Hur har ni det i snökaoset Anna?
- Vi har det så eländigt så, kved jag ynkligt och tog sedan chansen att i närapå fem hela minuter gnälla, sura och muttra om hur fruktansvärt synd det är om oss, mest om mig såklart, som drabbats så illa av den här sabla snön.
- Jamen det var ju skönt att höra att ni iaf lever, sa den ömma svärmodern i ett tredje försök att avsluta samtalet.
-Jo, vi försöker så gott vi kan, viskade jag med darrande röst. Efter min långa martyr utläggning var jag tillslut tvungen att lägga på.
Jag skulle bli mycket förvånad om min svärmor ringer spontant igen den närmsta veckan för att höra hur jag vi mår...
- Hur har ni det i snökaoset Anna?
- Vi har det så eländigt så, kved jag ynkligt och tog sedan chansen att i närapå fem hela minuter gnälla, sura och muttra om hur fruktansvärt synd det är om oss, mest om mig såklart, som drabbats så illa av den här sabla snön.
- Jamen det var ju skönt att höra att ni iaf lever, sa den ömma svärmodern i ett tredje försök att avsluta samtalet.
-Jo, vi försöker så gott vi kan, viskade jag med darrande röst. Efter min långa martyr utläggning var jag tillslut tvungen att lägga på.
Jag skulle bli mycket förvånad om min svärmor ringer spontant igen den närmsta veckan för att höra hur jag vi mår...
Kommentarer
Trackback
