Sakta börjar det gå upp för mig...

....exakt hur dyrt det här kommer att bli. Med barnen, tänker jag.

Jag har tre söner. Pojkar äter. Just nu sitter Casper och hans kompis Malte och käkar mellis. De har tillsammans tömt ett helt filpaket, en tredjedels flingpaket har gått åt och till det här äter de rostade mackor. Dom har ingen botten, de är vrålhungriga och äter ungefär lika mycket som min gamla bulimi kompis gjorde i sina glansdagar.

Hur ska jag ha råd med det här? Och kanske ännu viktigare, hur ska jag orka kånka hem all den här födan?
Jag tror att jag får skicka dem på jaktkurs. Fixa ert eget käk liksom, annars får jag börja servera roadkill här hemma om ekopnomin ska gå ihop. Huga.



Kommentarer

Kommentera inlägget här, så blir jag glad!!!:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Vad har du på hjärtat min vän?:

Trackback
RSS 2.0