Till grannarnas stora förtjusning!
...så har jag idag levererat ofrivillig underhållning under några fruktansvärda minuter.
Allt gick ju så bra, jag lämnar bilen hos bilkillarna, får en superfräck liten Audi att köra hem med, stannar på uppffarten hemma och inser att jävlar!
Jag har inte bara lämnat ifrån mig bilnykeln, utan också en enda nykeln jag har till huset. Panik! Ska jag åka tillbaka till Bromma eller ska jag sitta och underhålla min bebis i ösregnet i flera timmar? Men jag behöver inte oroa mig, Theo har en strålande idé, just idag är nämligen huset olarmat, eftersom vi ska instalera ett nytt superlarm på torsdag, "Ta stegen och klättra upp på balkongen, peta upp haspen till balkongdörren med en liten pinne, och sen är du inne!" Jamen Gud va bra, då gör jag ju det.
Knatar ut i ösregnet hämtar stegen, noterar att oroväckande många grannar är hemma på gatan, men det här kan ju jag förklara, no problem, ställer upp stegen och börjar med darrande tant Agda knän att klättra upp. När jag når toppen och krampaktigt håller mig fast i balkongräcket börjar ett litet orosmoln att torna upp sig på min redan kolsvarta himmel.
Jag har långkjol på mig. För er som aldrig har gått i en lång kjol kan jag berätta att när man verkligen behöver skreva med benen, typ gå ner i spagat, då går det sällan särskillt bra i en långkjol. Just nu är jag i stort behov av att kunna slänga upp mitt ena graciösa ben över räcket, men det går inte, kjolen är för snäv. Jag försöker att dra upp kjolen, men den är fortfarande för snäv. Jag vågar inte klättra ner, stegen är snorhal och nu börjar det sakta gå upp för mig att kjolen måste av. Det enda sättet att ta av en långkjol när man står högst upp på en snorhal stege och krampaktigt försöker hålla i sig, är att försöka få elendet att hasa ner över arslet och sen glida ner över låren.
Men den här kjolen är ju extremt snäv, och den vill inte glida ner över rumpan så för att hjälpa den på traven börjar jag vifta på min inte allt för vältränade häck, jucka i luften och åla mig mot balkongräcket. Jag försöker att göra detta diskret men det går inte. Efter en stund som känns som en evighet glider kjolen äntligen ner över häcken och jag känner kylan mot skinkorna, men den är fortfarande inte helt nere, jag måste jucka ännu mer, stora rörelser, liksom verkligen ge det här balkongräcket en lap-dance som det sent ska glömma och använda mina mest förförande höft rörelser. Nu hånler inte grannarna längre, de skrattar högt. Tillslut har jag ålat mig ur kjolen, tappat min ena toffla och med mycket stor värdighet skrevat över räcket med min nakna röv i vädret, allt detta till grannaranas stora förtjusning.
Det var min morgon, och hur var eran?
