Jag var väldigt vuxen i tisdags
Jag hade nämligen kvartsamtal med Caspers skolfröken. Inför mötet gjorde jag mig ordentligt i ordning, tog på mig anständiga kläder, kammade håret, valde ut osexiga lågskor utan fuck me klackar. Kände knappt igen mig själv efter förvandlingen.
Sen åkte jag iväg till skolan och träffade fröken tillsammans med Casper. Jag såg fram emot ett trevligt samtal där skolfröken skulle ösa beröm över sonen, jag skulle blygsamt nicka instämmande när hon sa att hon aldrig under sin långa karriär stött på en så välartad brådmogen pojke. Att Casper kanske rentav skulle hoppa över stora delar av lågstadiet och börja direkt i trean efter sommaren. Något i den stilen. Nu blev det inte så.
Casper har inte riktigt levererat så som jag hade förväntat mig. Tydligen sitter min äldsta son och fantiserar i sin egna lilla drömvärld, han hör överhuvudtaget ingenting när fröken har pratat längre än två minuter. Men om han börjar leka med sitt hår, då är han helt förlorad från omvärlden, tydligen prasslar håret i öronen så att han inte hör alls. Nehä, nehä, började jag skruva på mig och börjuar känna mig mer som en husvagnsmorsa än en titta-så-vuxen- jag- är- morsa. Men det var först när hon visade ett prov som jag blev lite oroad.
Fröken ville veta vilket ljud vissa ord började på. Iiiiiigelkott, hade fröken sagt, börjar det på A) Kkkkkotte, B) Iiiiiiiiindian C) Sssssnögubbe. Casper hade snabbt kryssat i snögubbe, och ungefär där gick det upp för mig att han behöver börja i ettan till hösten.
Men, min älskade son är tydligen en jävel på att nätverka, attrahera det motsatta könet och att vara socialt kompetent både mot barn och vuxna, och det är egenskaper som Sveriges rikaste och skickligaste entreprenörer också besitter. Sug på den skolverket!
