Djävulen själv är efter mig
Han har jagat mig hela dagen nu, ringt femton gånger på mobilen så tillslut valde jag att möta ondskan själv och svarade. Han heter Linus, är kanske 22 år och jobbar som telefonförsäljare. Die, Linus, die!
Han vill veta vilken mobiloperatör jag ringer med. "Och hur fan ska jag veta det?" fräser jag i luren, tror han att det kanske är jag som betalar räkningarna här hemma? Så fort det dimper ner ett vitt otäckt kuvärt i brevlådan med någon företagslogga på lämnar jag det oöppnat i Theos "Att göra låda" räkningar gör mig bara på dåligt humör och Gud skapade ju bevisligen mannen för att han skulle tjäna pengar, så det är Theos lott i livet att vackert få betala.
Linus, det lilla aset ger sig inte, "Meeeen säääg" bönar han gnälligt som en annan snorunge och snörvlar i luren. Då rustar jag mig för den enda strid som telefonsäljare aldrig kan vinna.
"Jag ringer för 350:- i månaden" drar jag till, jag har egentligen ingen aning Theo påpekade i förrgår att min mobilräkning började bli lite väl dyr och nämnde nån summa, men jag valde att bara låtsas som om jag lyssnade just då.
"Med vårt abonnemang betalar du bara 219:- i månaden du sparar alltså 130 kr" säger Linus med en röst fylld av stolthet. "Men lilla Linus", säger jag lent "Du har ju inte fattat någonting, pengar är inte direkt den trånga sektorn här, är det någonting jag har så är det stålar, jag fullkomligt badar i cash, det sista jag vill är att en liten dumsnut ska ringa och kräva att jag ska bli billigare i dirft, hajar du?"
Linus blir tyst, jag hör hur han bläddrar som en idiot i sin lilla manus-handbok efter en dräpande replik, men tyvärr så finns det ingen. Om kunden inte är intresserad av att sänka sina kostnader, då är det jävligt svårt att sälja.
Jag rockar!
