Det tog 30 sekunder för Gud att straffa mig
Igår skulle jag hämta barnen på skola och dagis. När jag och Lucas äntligen hittar Casper bakom skolan på fotbollsplanen, lovar han att komma bums, "jag ska bara göra ett sista mål på Oliver", helt okej, med tanke på att Oliver stackaren, har brytit benet och hoppar på kryckor med sitt gipsade ben mellan målstolparna, så borde ju inte det ta allt för lång tid tycker man.
Naturligtvis kommer inte Casper starx efter oss, och nu vill inte Lucas följa med och hämta honom igen. Då gör jag en sån där grej man inte får. Jag lämnar Lucas och bebisen med alla matkassar i bilen går halvvägs tillfotbollsplanen och vrålar "att nu minsann kommer du, annars får du campa på fotbollsplanen över natten". Trots att jag ser bilen hela tiden och detta tar mig max 30 sekunder hinner Lucas få ett infall, så när jag kommer tillbaka ser kvällens lilla efterrätt ut så här:
Det här är Guds straff för att man lämnar barnen obevakade i en halv minut. Lär av det flickor, alternativt uppfostra era barn bättre.
Lägg märke till att han har förstört tre av fyra mums-mums, den fjärde ville han nämligen äta upp när han kom hem. Man får inte va dum!
