Annas Finaste

Idag var våra vänner Tomas och Jeanette ute hos oss på middag.

Jeanette ringde och sa att de skulle dyka upp tidigt, redan vid fyra och tänk att bara 50 minuter försenade kom dom, finfamiljen från Huddinge.

Jeanette och Tomas är lite bättre och lite finare än vi. Dom har tre barn, precis som vi, men deras barn rör sig på ett annat sätt i huset, istället för att en skenande hjord av elefanter på crack stormar huset som värsta pikétstyrkan, med en asförbannad morsa med rödsprängda ögon och mord i sinnet som far efter och vrålar;

"Men för helvete, jag lovade ju godis om ni bara slutar att hoppa i sofforna och kommer ner från kristallkronan!!"

så går de stillsamt omkring. De liksom pular lite försiktigt med nån liten lego grej, inte som våra barn som liksom mer äter lego.

Jeanette och Tomas har oxå en jättebil. Vi har en tattarbuss och dom har en svart blänkande superhet Nissan-lyx-monster som de stiligt glider upp i på uppfarten. Sen står dom där nere och vinkar, det ser så lugnt och harmoniskt ut.

Nu har asen också gått och köpt ett hus. Inte vilket hus som helst. En jättekåk som jag tittat ut åt vår familj på Hemnet. Huset är 300kvm stort med en fantastisk trädgård och bla bla bla... Jag blir grön av avundsjuka och smider illvilliga planer...

Nu har jag bestämt mig för att hämnas genom att köpa ett rymdskepp. Ha! Kan dom gått ha, lilla familjen,  jag ska sedan krypa in i mitt sprojlans nya rymdskepp och onanera av lycka för att äntligen ha något som inte dom från Huddinge kan toppa, sen tar jag en bild och mms:ar över den till Tomas och då kommer han att gräma sig över att han lagt alla sina pengar på lyxbilar, exklusiva villor, motorcyklar, båtar och fan vet allt dom har råd med hela tiden. 

Jag ska vinka till Tomas när jag blåser om honom i min rymdfarkost på väg till Konsum. Först då har jag uppnått Nirvana. Först då, i mitt rosa rymdskepp...

Om jag är bitter? Lite kanske...