Stockholmsjävlarna har anlänt!
Vi hittade fram till campingen, lyckades parkera utan att göra bort oss, och fick alla ungar i säng innan midnatt. Inte illa va?
På vår resa har vi nu lärt oss att alla som har husbil håller ihop. Man ska liksom vinka till varann när man möts, visa att;
"Hej hej, vi är inbitna campare, vi är så jävla bra för vi åker omkring med ett litet hus på vägen och förstör för alla bilister som vill om, hej hej"
Detta vinkande har nu lett till att jag har fått en försmak i hur det är att vara drottning, and I like it! Man vinkar sig igenom hela landskap, för just precis nu, är alla fräsiga husbilar ute och kör.
Något som separerar husbilarna från töntiga husvagnar är helt klart det faktum att det är ett märkligt obligatoriskt mode inne i alla husvagnar = Spetsgardiner i Guds alla nyanser, gärna med matchande spetsklädda lampor som liksom slår mot det lilla fönstret när husvagnen rullar ut i snigelfart på landsvägen. Märkligt, osmakligt men sant.
Jag lägger upp bilder senare idag, min son spelar nämligen spel på mobilen och han har ingen respekt för äganderätten.
"Det är min mobil" fräser jag.
"Tssss...." svarar sonen.
På vår resa har vi nu lärt oss att alla som har husbil håller ihop. Man ska liksom vinka till varann när man möts, visa att;
"Hej hej, vi är inbitna campare, vi är så jävla bra för vi åker omkring med ett litet hus på vägen och förstör för alla bilister som vill om, hej hej"
Detta vinkande har nu lett till att jag har fått en försmak i hur det är att vara drottning, and I like it! Man vinkar sig igenom hela landskap, för just precis nu, är alla fräsiga husbilar ute och kör.
Något som separerar husbilarna från töntiga husvagnar är helt klart det faktum att det är ett märkligt obligatoriskt mode inne i alla husvagnar = Spetsgardiner i Guds alla nyanser, gärna med matchande spetsklädda lampor som liksom slår mot det lilla fönstret när husvagnen rullar ut i snigelfart på landsvägen. Märkligt, osmakligt men sant.
Jag lägger upp bilder senare idag, min son spelar nämligen spel på mobilen och han har ingen respekt för äganderätten.
"Det är min mobil" fräser jag.
"Tssss...." svarar sonen.
Kommentarer
Trackback
