Snart är framtiden säkrad!
Igår tog vi med barnen till golfbanan i syfte att trygga vår framtid på ett mycket flott åldringsboende med snygg personal.
Jag vill inte bli matad av någon ful. Usch, mardrömslikt, sitta där och gapa för att få in en sked med ljummen ärtsoppa och till råga på allt tvingas titta på nån som är ful. Inte i Annas finaste värld inte! Så mot golfbanan, nu ska ungarna drillas i både golfsport och överdrivet förakt mot fattiga människor. Alla som golfar är lite speciella, jag borde veta, bor ju med Theo, men det finns en mycket speciell hemlig kod mellan alla golfare;
"Vi är lite bättre än alla andra". Inte på golf, utan på att se ner på andra.
Om man är kvinna så ska man helst vara över 1.70 lång, pinnsmal, sådär så att revbenen syns genom den rosa-rutiga-min-man-har-stålar-tröja. Gärna i kombination med vit keps. I din golfvagn ska du helst bara ha tre pluttiga små klubbor. Och en Loka. Med citronsmak.
Om man är man bör man helst vara under 1.70 lång, ha ölmage och vita strumpor hårt uppdragna över fotknölarna, helst ska de sluta en bit upp på vaden. Till detta ska man ha en pinnsmal fru med rosa golfkläder. I din golfvagn bör du ha så många klubbor som möjligt, du behöver inte vara duktig, så länge din golfvagn är proppad med klubbor, ju mer klubbor man har, desto mer stålar tjänar man. Underförstått.
Okej, då har vi lärt oss det, tillbaka till våra naturbegåvningar. Eller rättare sagt naturbegåvning. Casper sög. Han daskade liksom klubban i marken så att dammet yrde på de finklädda golfdamerna, utan att träffa bollen. Tjurig blev han oxå.
"Bra Casper, snart så!!" Vrålade vi euntisiastiskt. Snart så vadå?, Får du sätta dig i bilen och åka hem. Lucas njöt av sin vistelse dock. Han gillade allt, att hämta bollar i en plasthink, att slå iväg bollen, att svinga klubban att ta instruktioner och att umgås med alla rikingar i rutiga rosa kläder.
Hoppet är alltså inte ute. jag tror att jag ska ställa mig och Theo i kö till det fina ålderdomshemmet redan på måndag. Herre Gud, vi kommer ju att fostra en golfmiljardär!
Jag vill inte bli matad av någon ful. Usch, mardrömslikt, sitta där och gapa för att få in en sked med ljummen ärtsoppa och till råga på allt tvingas titta på nån som är ful. Inte i Annas finaste värld inte! Så mot golfbanan, nu ska ungarna drillas i både golfsport och överdrivet förakt mot fattiga människor. Alla som golfar är lite speciella, jag borde veta, bor ju med Theo, men det finns en mycket speciell hemlig kod mellan alla golfare;
"Vi är lite bättre än alla andra". Inte på golf, utan på att se ner på andra.
Om man är kvinna så ska man helst vara över 1.70 lång, pinnsmal, sådär så att revbenen syns genom den rosa-rutiga-min-man-har-stålar-tröja. Gärna i kombination med vit keps. I din golfvagn ska du helst bara ha tre pluttiga små klubbor. Och en Loka. Med citronsmak.
Om man är man bör man helst vara under 1.70 lång, ha ölmage och vita strumpor hårt uppdragna över fotknölarna, helst ska de sluta en bit upp på vaden. Till detta ska man ha en pinnsmal fru med rosa golfkläder. I din golfvagn bör du ha så många klubbor som möjligt, du behöver inte vara duktig, så länge din golfvagn är proppad med klubbor, ju mer klubbor man har, desto mer stålar tjänar man. Underförstått.
Okej, då har vi lärt oss det, tillbaka till våra naturbegåvningar. Eller rättare sagt naturbegåvning. Casper sög. Han daskade liksom klubban i marken så att dammet yrde på de finklädda golfdamerna, utan att träffa bollen. Tjurig blev han oxå.
"Bra Casper, snart så!!" Vrålade vi euntisiastiskt. Snart så vadå?, Får du sätta dig i bilen och åka hem. Lucas njöt av sin vistelse dock. Han gillade allt, att hämta bollar i en plasthink, att slå iväg bollen, att svinga klubban att ta instruktioner och att umgås med alla rikingar i rutiga rosa kläder.
Hoppet är alltså inte ute. jag tror att jag ska ställa mig och Theo i kö till det fina ålderdomshemmet redan på måndag. Herre Gud, vi kommer ju att fostra en golfmiljardär!
Kommentarer
Trackback
