Seriöst, jag kan inte!
För några månader sedan blev jag ertappad av min vän Dick på Ica med varukorgen full av färdiglagade pannkakor. Något som hos de flesta duktiga mammor anses vara en dödssynd. Pannkakor lagar man själv. Mjölk, ägg, mjöl, vissa otäcka mammor häller till och med ner lite socker i smeten, antagligen för att de tycker att deras barn är för stillsamma och lugna, samt att de vill öka på besöken hos tandläkaren. Han kanske är snygg, vad vet jag. Hur som helst, Anna gör inte pannkakor. Jag köper dem perfekt gräddade i en snygg pannkaksförpackning på ICA, alternativt ber Theo ta med hem från sitt café.
Idag var flickvännerna Sara och Smilla hemma hos mig, vi skulle äta paj till lunch (oxå tagen direkt från caféet) ungarna skulle ha färdiglagade pannkakor. Då visar det sig att Saras dotter Julia är helt laktos intolerant. Jag måste alltså laga pannkakor från scratch.
Jag vet intre vad som är värst, oset som får porerna i ansiktet att öppna sig, slabbet med såsen på diskbänken eller det faktum att jag är världssämst på pannkakor.
Idag var flickvännerna Sara och Smilla hemma hos mig, vi skulle äta paj till lunch (oxå tagen direkt från caféet) ungarna skulle ha färdiglagade pannkakor. Då visar det sig att Saras dotter Julia är helt laktos intolerant. Jag måste alltså laga pannkakor från scratch.
Jag vet intre vad som är värst, oset som får porerna i ansiktet att öppna sig, slabbet med såsen på diskbänken eller det faktum att jag är världssämst på pannkakor.
Allvarligt talat, ser det här tilltalande ut tycker ni? Jag tror att barnen blir gladast om jag håller mig till färdiglagade pankisar fram över oxå...
Kommentarer
Trackback
