Annas Finaste

Våra vänner Jeanette och Tomas kom förbi ikväll. Hela huset var städat, bordet var dukat och solen sken. Jag kände spontant att jag hade koll på läget, alla lik låg gömda långt in i garderoben. Trodde jag.

Tomas: Men... Vad är det här?!

Panik! Hjärtstillestånd! Illamående!

Tomas: Är det du som sitter och läser sånt här?

Jag: Naturligtvis inte. Nej, nej. Verkligen inte. Gud nej. Absolut inte. Ha ha, nä, sånt där tantsnusk, nä nä, inte jag inte. För att vara helt tydlig, jag nästan fördömmer allt sånt där. Usch. Smutsigt. Porr. Usch. Det är ju bara... Näe...

Tomas: Okej, jag fattar.             Flin.

Fråga; Märkte han att jag ljög nu...?

Efter några öl demonstrerar Tomas hur en förlossning går till utan omskrivningar och krussiduller.