Annas Finaste

Jag vet liksom inte vad jag ska göra. Nyss åt jag ett helt äpple i brist på bättre underhållning. Redan efter första tuggan kände jag instinktivt att äpplet var surt och smakade illa, ändå pinade jag i mig det, bara för att ha något att göra.
Ni känner antagligen igen känslan från ert jobb, typ, hur ska jag få alla att tro att jag är strängt upptagen och bidrar med något?

Herre Gud, är det så här det känns att arbeta? Jag har raderat allt som har med hederligt arbete att göra. Vill inte höra talas om sådana dumheter, har bestämt mig för att leva parasit på andra istället. Bättre så.

Jag efterlyser nu en ny hobby, kanske korsstygn, jag såg en äldre parant dam som mycket omsorgsfullt broderat kornprinsessan Victorias ansikte i korsstygn, som en slags udda present till bröllopet. 
Vill ni komma hem till mig på enliten syjunta kanske? Ska vi inte överaska våra framtida barnbarnsbarn med ett broderat porträtt av oss själva, det vore väl nåt? Så kan vi även efter det att vi lagt näsan i vädret vara med på släktkalaset, vi kan bli placerade i finrummet med vår fina broderade ansiktskudde.



Jag tror jag börjar bums!