Fler bilder från resan
Mormor & Morfar bjöd ju oss på den här resan, eftersom att morfar fyllt 80 år. Visst är de söta, om ett år har de varit gifta i 60 år, får se om jag och Theo kan slå det...
Lilla dockan fick nya simglasögon av pappsen, vi glömde ju att packa ner deras hemma (antagligen för att de sover med dem på i sängen) tycker inte ni oxå att glasögonen med fördel skulle kunna bäras tillsammans med en vit labbrock?
Ute på sanddynerna blåste det pelikan, det nästan sved om benen när sanden blästrade oss. Aj, aj, kved vi, varpå jag frågade Theo om det var så det kändes att tatuera sig. Då fnös Theo och sa att det minsann var hundra gånger värre smärta att tatuera sig. Men jag har fött 3 barn så jag vinner ändå, ha!
Om jag bara kunde le med lite mindre tänder så hade ju det här kunnat vara en söt liten bild. Men det kan jag inte. Min tandläkare har sagt att; öhmm, du har ett väldigt...Hömmm, personligt.... leende Anna.
Hur länge till kan jag åberopa livlinan;
Jag har fått tre barn, du borde vara glad att mitt arsle inte täcker hela Nynäshamn.
Tills Hugo blir ett år...?
Lilla Hugo gossen lärde sig plötsligt att krypa när vi var där nere. Vart ville han krypa? Jamen självklart ner i poolen, plötsligt gick semestern från stilla avkoppling till att hålla minstingen vid liv och sysselsatt med något mer spännande än dödligt vatten. Jag gav honom till Theo och la mig i en solstol.
Underhåll honom du, ni ses ju så sällan ändå, mumlade jag.
Aahhh, minigolf, en trevlig familjestund där barnen glada får umgås över en stillsam aktivitet med sina föräldrar.
Eller så stormar Lucas därifrån och sätter sig under ett träd och vrålar att han minsann aldrig mer tänker spela igen om inte jag och Theo gör oss av med retstickan Casper, som vägrade att låta Lucas slå med hans klubba.
Vi är på fjortonde hålet har fyra oändligt långa golfbanor kvar att göra bort oss på, i röven (på allvar; i röven) står ett gäng nördiga norrmän som otåligt väntar på sin tur att få slå, trots att vi upprepade gånger erbjudit dem att gå före oss, men neeej, de skickar fram sin otäcka norska dotter som släntrar lite noschigt över våran bana när någon av oss äntligen ska få slå. Jaha, nu är Lucas borta, Hugo får solen i ögonen, Casper fuskar, Theo tar fortfarande den urartade golfen på allvar, min mamma gör bättre ifrån sig än mig, och det brinner i mitt huvud!
Menar dom allvar?! 18 hål på en minigolfbana, kotymen borde vara max 10 hål med en glasspaus för utsjasade familjemedlemmar, och om mannen hade tänkt sig att få ligga med sin fru borde han taktiskt sluta upp med att ge frun tips och råd under pågående spel. Basta!
Jag blir alltmer lik min egen mamma, tur för mig att min råkar vara väldigt söt
Det får räcka tills vidare. All kärlek!
kääärlek!
