Hemma igen

..och vad har ni hunnit hitta på medan man varit borta; snökaos toppat med iskyla och lite terrordåd. Är det för mycket begärt att man ska kunna lämna landet i en ynka vecka utan att det spårar totalt?!

Nu är ni förstås själaglada över att jag äntligen är hemma så att ni äntligen får se alla snaskiga bilder från våran skrytsemester. Det får ni inte. Jag vet nämligen inte hur man trollar så att bilderna i kameran hamnar i datorn. Ni får vänta tills ikväll punkt slut. Ja, jag är lika förtvivlad som er.

Nu ser jag istället fram emot Lucas lilla Luciatåg.
Vi föräldrar får stå som en skock kor och trängas ute på gården i iskylan och värma oss med alkoholfri glögg, vilket hån, medan barnen spelar upp än den ena Lucia sången efter den andra.
Varje gång barnen kommer bort sig i vilket de gör ganska ofta, så lider Lucas, för han kan nämligen varenda sång som ett rinnande vatten, och när barnen för artonde gången i ordningen sjunger;

- Då kommer någon där, ja vetno vem deär sa an nk ta Lui ciia, sa an nk ta Luuuuuciiia.

Ja, då lider jag så illa att jag plötsligt riskerar att få tourettes syndrom och haspla ur mig det som alla förfrysta föräldrar tänker;

- Ridå, för faan, dra ridån!


Är det inte lite förlegat med att låta just negern vara pepparkaka?




Kommentarer

Kommentera inlägget här, så blir jag glad!!!:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Vad har du på hjärtat min vän?:

Trackback
RSS 2.0