Annas Finaste

För er som inte upplevt en honkatts kärlekskranka jamande till klagan, kan jag berätta följande;

Tillslut blir man så desperat att man går ut på nätet för att läsa vad andra kattägare har att säga om löpning för honkatter, för att söka lite tröst och stöd och vad sägs som;

And so on.

Nå.

Vårt äktenskap har klarat många prövningar, vi har roddat tre långa år av sömnlösa nätter med gallskrikandes bebisar, vi har campat på Böda, vi har ätit filmjölk i en vecka för att jag någon promt ville ha nya skor, modell; månadshyra. Men kattjäveln skulle tillslut knäcka vår familjelycka.

Vi var helt förstörda. Vi sov inte på 8 nätter, sen hade vi paus i två nätter, trodde att det var över, sen började hon gnida snippan mot dörrkarmar igen och jama tills öronen blödde på oss.

- STÄNG AV KATTEN! Skrek Lucas.

- JAG FÖRSÖKER ÖVERTALA DIN MOR!! Skrek Theo tillbaka.

Men som den barmhärtige samarit jag är, så förhandlade jag bort somna-för-gått-sprutan mot en kastrering. Och det var det såååå värt.

Vi har inte hört ett ljud från henne sen hon kom tillbaka. Nu går hon bara runt som Laura Ingals från Lilla Huset på Prärien och känner sig allmänt oattraktiv och sur.

Vi får se om vi nånsin blir förlåtna.