Nu dör han

Hugo är jättesjuklig. Han har varit däckad i feber nu i ett dygn och som vanligt slår mina modersinstinkter över. En aning.

Ingen får peta på Hugo, bara jag. Såklart. Jag är nämligen den enda i hela världen (mig veterligen) som har rätt handlag med feber, det är bara jag som kan få honom att bli frisk och inte är det då tal om något som inte faller min lilla sjukling på läppen.

Vi kör ett stenhårt race med glass, annanas, coca-cola, och risifrutti, allt enligt näringskedjan hos Villy Vonka.


Theo: Är det verkligen nödvändigt? Suck och pust stönar sjuklingens oförstående far.


Jag: Är du inte tillbaka här med en busslast med glass och Tom & Jerry kex så kommer jag peronligen hålla dig ansvarig för hans deprission och svåra bortgång, hör du det? HÖR DU DET!!!!?

Hjälp nu dör han, gurglar det i mitt huvud hela tiden. Men åtminstone dör han inte olycklig. Han dör med en förtjusande piggelin i munnen och det kan han tacka sin mor för minsann.

Kommentarer

Kommentera inlägget här, så blir jag glad!!!:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Vad har du på hjärtat min vän?:

Trackback
RSS 2.0