Theo vart en smula generad...

... när han glad och lycklig hittade sitt luftgevär i källaren.



Han började genast, likt det barn alla vuxna män är, att låtsas skjuta lite mot väggen, PANG, PANG, liksom, här står jag bredbent och leker krig, och då...

...Han liksom vänder sig om i slow motion, han känner liksom på sig och där står en mycket förbryllad och förvånad mamma till lilla Pontus. Hur länge hon har stått där vet inte Theo. Av minen att döma; För länge.

Theo sänker sitt vapen och det blir tyst. Ingen kan förmå sig själv att säga något överslätande. Theo hänvisar henne till den förlorade sonen.

Sedan kommer Theo in till mig och vrålar;

EN GÅNG!!! EN GÅNG PÅ ÅTTA ÅR SOM JAG STÅR OCH LARVAR LITE MED LUFTGEVÄRET I MIN ENSAMHET OCH JUST DÅÅÅÅ KOMMER DET NÅN MAN INTE KÄNNER!!!

Ja det hände en gång och det lär sannolikt inte hända igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här, så blir jag glad!!!:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Vad har du på hjärtat min vän?:

Trackback
RSS 2.0