Annas Finaste

Idag fick vi finbesök ifrån fina familjen Dannika från fina Solsidan.

 

Sedan några dagar tillbaka har ju min käke varit helpaj, jag kan knappt tugga någonting alls för det gör så jäffla ont och att skrika och gapa på barnen när de börjar jiddra med varann är inte att tänka på. Kort sagt, jag behöver kunna öppna munnen. Att skriva arga lappar till ohyfsade barn är föga effektivt i det här huset.

 

Så.

 

 

Snygg-Danne erbjuder sig att fixa min mun. Han är ju kiropraktor, den enda i sällskapet som är nykter och efter två glas vin börjar jag tycka att det är en riktigt bra idé.

 

Så pass bra att jag frivilligt lägger mig på våran improviserade sjukhusbrits. Dessutom lovar han dyrt och heligt att han inte ska knäcka min käke, eftersom att jag är på tok för vettskrämd. Låter ju tryggt eller hur.

 

Efter tio minuters tryckande och vridande gör han ett litet litet knyck, och jag känner hur hela munnen knakar till som en mindre kulspruta, RATATATATAAA!

 

Danne: Så där, då är du botad.

 

Jag: Men du lovade ju att inte knäcka?

 

Danne: HAHAHAHA! Det är sånt som alla vi kiropraktorer alltid lovar, annars skulle vi ju inte kunna bota någon nånstans. Nu är du botad.

 

Jag: Så allt pulande och masserande och trixande innan...?

 

Danne: Bara för att vagga in dig i falsk trygghet. Visst är det smart!

 

Jag: Slugt, slugt, slugt...

 

Och så här glad var jag sen, med min helt nyrenoverade mun.

 

Tusen tack Danne och ett stort grattis till dig Annika som har en så fingerfärdig man!